Skrivet av: Pär Eriksson | januari 4, 2012

Veckan som gått – w 1 2012

På jobbet
Det är något viss med att öppna upp en ny anteckningsbok. Allt det där oskrivna skapar en känsla av att allt är möjligt. I verkligheten är det kanske simplare. Det som sker är ofta ett resultat av trender och tendenser som skett tidigare. Inget finns  i ett vakum. Flodfåran rinner ibland sin egen okontrollerade väg.

Men jag kommer ändock inte ifrån känslan att den nya oskrivna anteckningsboken är som ett nytt år. Låt oss åtminstone tro att allt är möjligt. I varje fall för en stund.

Jag tror att 2012 blir ett år av görande. Allt det som det pratats, beslutats och planerats för ska förhoppningsvis bli till verklighet. Regionfrågan är en sådan fråga. Under året lägger förhoppningsvis staten sin nya karta och det kommer direkt att påverka landsting och kommuner. Eskilstuna har också att ta ställning till ett konkret utspel från landstingen i Sörmland, Västmanland och Örero om en gemensam regionbildning. I veckan så träffade jag kollegor från grannlänen för att diskutera och värdera läget vad gäller regionfrågan.

Skolans resultat är en annan fråga som kommer att stå i fokus. Nästan alla kommuner står inför samma utmaning men i Eskilstuna är den särskilt viktig. Förverkligade livsdrömmar och arbetstillfällen står på spel.

Arbetet mot arbetslösheten och minskat försörjningsstöd är en annan fråga som kommer att dominera 2012. Lägg då till logistiksatsningen i Folkesta och Kjula, projekteringen av Fristadstorget, nytt bad och arena samt behovet av nya förskoleplatser och äldreboenden så klarnar bilden.

Och då har jag inte ens nämnt behovet av ökat bostadsbyggande och förbättrade kommunikationer.

Jag tror att läsaren är mindre intresserade av våra interna utmaningar men också den agendan är full av viktiga frågor. ”En-väg-in” vid rekryteringar, möjlighet till heltidsarbete och fortsatt satsning på ledar- och medarbetarskapet är sådana frågor.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Jag vet att det finns kritiska röster mot att företagarna och kommunen går samman om ett gemensamt nyårsfirande med sång, tal och fyrverkerier. Pengarna borde användas till annat. Jag har förståelse för argumenten men delar dom inte.

Jag tror att det är viktigt att en kommun, en ort har något gemensamt. En slags social markör om att vi är tillsammans. Det är kanske särskilt viktigt i en tidsatmosfär där spänningar och motsättningar tenderar att öka. Olika kulturer och traditioner kan berika men också dra oss i sär. Olika företeelser – om än oviktiga i sig – gör att vi får något gemensamt. Må vara en idrottsframgång, en kultur- eller nöjesaktivitet eller att ett företag etablerar sig eller ett bad, arena eller ett uppbyggt Statt. Eller ett gemensamt nyårsfirande.

Jag var både glad och kände mig varm i hjärtat när jag på nyårsnatten vandrade längs den hundrafalt marshallprydda åpromenaden. En påminnelse om en del av Eskilstunas själ.

På hemmaplan
Jag fick såväl Tomas Tranströmers samlade dikter som Staffan Bergstens bok om Tranströmer av jultomten. Så nu blir det en Tranströmervinter. Eftersom jag efter 20 år som medarbetare i Västerås har en del av mitt hjärta där så känns det extra bra. Jag känner mig stolt över att jag några gånger haft förmånen att vara med när Västerås stads Tranströmerpris delats ut. Tomas Tranströmer är en del av vår grannstad Västerås-

Hur går det med löpningen har några regelbundna bloggläsare undrat. Samma fråga har jag ställt mig. Nyårslöfte heter det visst. Anteckningsbokens blad är alltjämt oskrivna.

Annars lyssnar jag mycket på Jayhawks just nu.

Ha en bra trettondagshelg!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: