Skrivet av: Pär Eriksson | december 29, 2011

Jul- och nyårspärspektiv III 2011

Det var nyårsafton 1971. Efter några extrema vintrar med mycket snö och köldrekord så var det en mild vinter. Jag hade hängt ihop med den där Skogsängstjejen i helt år nu och man började fundera på om det var allvar.

Jag hade tidigare under våren tagit studenten efter tre intensiva år på St Eskil. Nyårsafton skulle vi fira tillsammans med Lotta, Robert, Peter och Anki. Vi spelade ”Lola” med The Kinks och Lalla Hansson toppade Tio-i-topp med ”Anna och mej”

Det hade precis varit en kommunsammanslagning där bl a Torshälla, Hällby, Ärla och Kafjärden blev en del av Eskilstuna. Den lilla staden där det bodde ca 10 000 i slutet av 1800-talet hade nu med sina 93 000 invånare växt till en modern industristad. Volvo BM nyanställde och började planeringen för utbyggnaden i Brunnsta.

IFK Eskilstuna låg i topp i dåvarande division 2 och var nära att ta steget upp till allsvenskan och Guif gör en stabil säsong i allsvenskan.

Om bara ett drygt år – 1973 – skulle Eskilstuna utses till Årets Stad. Towa Carson spelade in tillsammans med Peter Himmelstrand den numera klassiska ”Eskilstuna är värt en melodi.”  Om ytterligare något år vinner Smederna SM-guld och Eskilstuna står i ordets rätta mening på toppen.

Vad vi då inte visste men kanske kunde ana var att Eskilstuna inom bara några år skulle genomgå en genomgripande strumturomvandling med bl a minskad befolkning och förlorade jobb.

Jag tror att det är viktigt att vi ger plats åt den här berättelsen. Det är nämligen en del av vår moderna historia och ger också begriplighet till varför vi är som vi är och varför Eskilstunas själ är som den är. För i den här berättelsen finns drag av optimism och också en urkraft.

För precis som Eskilstuna tidigare repat mod och förmått anpassa sig till tidens krav så skulle man naturligtvis göra det igen. Högskolans etablering på allvar i Eskilstuna kombinerat med en utbyggd Svealandsbana på 1990-talet och några år senare E 20 skapde föutsättningar för det nya Eskilstuna. Befolkningen ökade, jobben kom delvis tillbaka och nya branscher och företag etablerade sig.

Men i berättelsen rymms också besvikelse och missmod. Vi måste våga resonera om det. Min erfarenheter genom åren är att städer som genomgått stora omställningar – de må heta Manchester, Norrköping eller Eskilstuna – har en tendens att skapa en bristande självrespekt. Istället för att lyfta upp både styrkor och svagheter och möta utmanigarna så svartmålas vår stad ensidigt. I sämsta fall av oss själva.

Nu skriver vi slutet på 2011 och Eskilstuna är återigen precis på väg att återhämta sig efter konsekvenserna av den globala finanskrisen som slog hårt mot orter som domineras av företag som är beroende av fordonsindustrin.

Eskilstuna befinner sig i någon mening i en period av tillväxtvärk. Vi är på väg mot 100 000 invånare och det behöver byggas nya bostäder, nya vägar och gator, ny industri- och exploateringsbar mark, nya förskolor och äldreboenden, kommunikationssatsningar, smarta och energieffektiva miljöinvesteringar. Lägg då till logistiksatsningar i Folkesta och Kjula, behov av nytt bad och en ny arena så klarnar bilden. Det är det Eskilstuna jag brinner och arbetar för.

Det var nyårsafton 1971 och inte visste jag och tjejen från Skogsängen att vi – trots att vi var så unga – om bara tre år skulle få en liten dotter. Och inte kunde vi ana att vi 40 år senare alltjämt skulle bo i den här märkliga staden med sin urkraft som stavats förändring i mer är tusen år!

Allt gott 2012!

Annonser

Responses

  1. Hej Pär!
    Tack för att Du skriver det Du skriver.
    Dina vittnesord är bra för demokratin /öppenheten och opinionen.
    Vad som något förvånar mig är att inte fler medborgare och kommunanställda behagar kommentera Dina läsvärda ”pärspektiv”, men som vanligt ”tiger väl hälsan still”. Eller är de ”håglösa”?
    Vad gäller Din ohämmade ”tillväxtoptimism” så bör man fundera över om denna behöver uppmuntras? Varför är det så bra att Eskilstuna växer?
    Går kvantitet för kvalitet? Har vi en naturlig tillväxt? Finns arbetskraftsefterfrågan? Eller behöver vi fler arbetstillfällen? Hur skapas dessa?
    Hur växer Eskilstuna och vilka problem innebär denna tillväxt?
    Var 10:e Eskilstunabo är faktiskt öppet emot nuvarande modell för invandring och de integrationsproblem som denna skapar. Det går inte att blunda för dessa fakta!
    Klarar kommunen av att bemöta konsekvenserna?
    Jag har inga direkta synpunkter på detta, men jag hyser dock viss oro för det ”kyliga” samhällsklimat som nu tycks råda i Eskilstuna. Och det lär väl inte bli bättre?!
    Ett annat dåligt tecken är det onödiga politiska käbblet mellan blocken.

    Och till sist! Stoppa ”förtätningen” av Brunnsbacken! Är det billig VA.-försörjning och flummiga tankar kring ”tvångsintegratioin” som ligger bakom?
    Det är bättre att upprusta det som finns och behålla den luftiga utsikten (om nu kommunen orkar röja upp vid åstranden). Och inte nog med detta – hur kan man bygga nytt så nära en bullrig järnväg?. Alla pensionärer är inte döva!
    Och nu bildas tydligen ett FoU-projekt som retroaktivt skall leverera ett högt boendetrivselindex. Har jag FEL??????

    Bereden väg för fler äldrebostäder i centrum!!! Av alla slag!
    Eller,bygg kanske en ny stadsdel vid södra Mälarstranden! Se på Västerås! Tillse dock att kommunikationerna fungerar. Spårtrafik vore väl ”gulligt”.
    Vänligen
    H-E Fredbäck

  2. Hej Hans-Erik!

    Jag tycker att du har kloka funderingar om läget i Eskilstuna och jag delar din oro för ett kyligare samhällsklimat.

    Integrationen är i någon mennig helt avgörande. Om vi allt för länge får en grupp – både svenskar och hitflyttade Eskilstunabor – som står utanför arbetsmarknaden så skapas och odlas spänningar och fördomar åt båda håll.

    Samhället, kommunen, AF, näringsliv och organisationer har ett stort ansvar och varje enskild individ. Var och en av oss ansvarar för våra egna liv.

    Allt gott 2012!

    Pär E

  3. Hej Pär !
    Personligt ansvar går aldrig att komma ifrån. Detta måste till innebörd ständigt klargöras och uppmuntras. Vi har även ett personligt ”sparsamhetsansvar” som medborgare och inte minst som anställda.
    Jag har nu den glädjande arbetsuppgiften att som personlig assistent bistå min rullstolsburna hustru 5.17 tim/d – väl definierad tid!
    Eftersom vi har mycket goda erfarenheter av kommunens hemtjänst/vård och av handläggarna inom Vuxenförvaltningen, så föll vårt val på kommunen att administrera den personliga assistensen enl. LSS.
    Sannolikt har en glad och optimistisk ledning stor betydelse för arbetsglädjen.
    Alla personal gör sitt bästa, men vi måste ändå i ärlighetens namn vara öppna för möjliga effektiviseringar av såväl administration som genomförande av arbetsuppgifterna.

    Vi önskar oss ALLA ett framgångsrikt 2012!

    Hans-Erik F.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: