Skrivet av: Pär Eriksson | december 4, 2011

Om ett land i Himalaya, meningen med livet och vikten av att mäta lycka

Jag vet inte om ni känner till det lilla landet Bhutan i Himalaya. Det ligger inklämt mellan två av världens största länder – Indien och Kina. En spännande fråga är om vi har något att lära av det här lilla landet. Ja kanske men låt mig återkomma till det. 

Många av oss som är födda på 1940-, 1950- och 1960-talen har varit med om en remarkabel samhällsförändring. Det räcker med att prata med våra föräldrar eller att vi lyssnat på våra far- och morförälder för att förstå vilken utveckling som skett från ett Fattigsverige med stora klasskillnader, via Folkhemmet till dagens Välfärdssverige.

Det finns naturligtvis alltjämt revor i de sociala skyddsnäten och orättvisor men sett ur ett hundraårsperpsektiv så har utvecklingen varit oerhört positiv.

Min bild är att det bl a handlat om hårt arbete av människor och företag. Inget i det ökade välståndet och bort från fattigdomen har kommit av sig själv. Det är i arbete värde skapas. Det betyder också att tillväxt har varit ett värde i sig själv. Rök ur skorstenarna har varit en direkt signal om utveckling.

Men saker utvecklas och också vår förmåga att se helheter. Forskning och kunskap ger oss nya bilder. Det som var rätt för hundra år sedan eller bara för 10-20 år sedan får omprövas.

Ett samhälle som avkräver resultat
Så här i början på ett nytt sekel så är det så tydligt att vi lever i en samhällsatmosfär som avkräver resultat och leverans. Såväl arbets- som samhällstempot är uppskruvad. Var och en av oss förväntas bidra.

I vår egen kommunala organisation så följer vi numer noga att varje enhet och arbetsplats åstadkommer resultat. Vi är noga med att i görligaste mån använda metoder och arbessätt som bygger på vetenskaplig grund och välbeprövad erfarenhet. På individnivå avkrävs vi stort fokus på brukaren och att vi betonar att vi arbetar på uppdrag av de folkvalda.

Samtidigt så bokstavligen översköljs vi av mätningar, jämförelser och uppföljningar. Allt är mätbart, allt görs uppföljningsbart i klassisk Newtonsk anda.

Missförstå mig rätt. Allt detta är gott och väl. Det är en naturlig utveckling av ett samhälle som vill framåt.

Att mäta lycka
Det är här berättelsen om det lilla kungadömet Bhutan kommer in. Där har man inte bara ifrågasatt det klassiska BNP-begreppet som tar sin utgångspunkt ur den ekonomiska utvecklingen utan också börjat arbeta och redovisa läget i landet med BNL – bruttonationallycka.

Bhutanernas BNL består av välkända begrepp som ekologi, hälsa, utbildning, kultur och levnadsstandard men också av ”gott styre”, frekvensen av bön och meditation, känslor av lugn, medkänsla och generositet, avundsjuka, frustration och självmordstankar.

En ekonom som rör sig  i samma tankemönster är nobelpristagaren Amartya Sen. Han refererar gärna till buddistisk etik och menar att det moderna samhället behöver väva ihop ekonomisk utveckling och tillväxt med det här nya sättet att se mänsklig och samhällelig utveckling.

Amartya Sen menar att människan aldrig kan känna någon djupare mänsklig tillfredsställelse utan att gå bortom sina egna materiella och personliga behov.

Ekonomen Robert Solow rör sig i samma tankebanor. Han menar att de klassiska begreppen”resurser” och ”levnadsstandard” inte svarar upp mot det nya och moderna samhället utan snarare ger en torftig bild av människans liv. Solow menar att ”livskvalitet” är det breda begrepp som bör användas, mätas och följas upp.

En svag bris om något nytt
Är det här inte bara en filosofisk utsvävning, frågar sig läsaren. Nej, jag tror inte det. Jag tror att det här lilla landet, det här lilla exemplet – om än som en mycket svag bris – säger något om vad som är i görningen.

Och kanske vi redan har de första tendeserna här i form av nya begrepp som ”uthållig kommun” och ”hållbar utveckling”. Alltjämt kanske något otydliga begrepp men de indikerar en utveckling som är nödvändig.

Många såväl politiska, filofofiska som religiösa -ismer har genom årtusenden försökt svara på den svåraste av alla existentiella frågor – vad är meningen med livet, varför finns vi?

På det personliga planet så har vi naturligtvis olika drivkrafter men som mänsklighet, som kollektiv menar jag att svaret är ganska enkelt – meningen med livet är att leva så att vi kan överlämna det till nästa generation.

Det innebär att i vardagen tänka och agera som att vi har vår planet till låns. Det handlar om att börja följa utvecklingen i världen, landet, regionen och vår stad i breda termer av ekonomi och tillväxt men också att hitta själen i begreppen livskvalitet och lycka.

Jag vågar knappat skriva det – men jag undrar om inte Eskilstuna kommuns styrmodell sakta men säkert tagit steg åt det hållet. Det är kanske därför vi nu besökt Bryssel och EU för att presentera den.

Ekonomidirektör Tommy Malm var inbjuden till Bryssel för att prata Eskilstuna

Så vem vet – håll i er lokalmedia – nästa studieresa går kanske till Bhutan……..

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Härliga tankebanor Pär!
    Om det fanns ett pris av typen ”årets kommunlyriker” så ….

    Buddas åttafaldiga ”rätta vägar” ligger bra till för oss socialliberaler i politikens mitt/centrum. De gyllene medelvägarnas livsfilosofi leder fram till de sanna kompromisserna. Livets gåta, fridens och kärlekens attribut.
    Den konungsliga konstens filosofi.
    Tre äro fullkomlighetens kännetecken: Vishet, Styrka och Fägring, men vägen dit kräver kunskapslärande och erfarenhet. De ”verktyg” som är viktiga är då Viljan, Förståndet och Minnet. Betänk vår uppfostran och skolning – betydelsen av goda ”lärare”. Betydelsen av en god skola!
    Och ägna en tanke åt de stackare som av taskiga sociala skäl inte får chansen att utvecklas till största möjliga(!) personliga lycka. Alla ska ges möjligheter! Social demokrati är självfallet en central pelare för oss socialliberaler. Vad skiljer då en sosse från en socialliberal ”folkpartikel”. Möjligen en obändlig tro på ett optimalt samband mellan konungslig konst och lycka genom fri tankeförmåga. Individen är gudomlig. Kollektivet…nåja?
    En lycklig människa lever så att hen (han, hon) kan lämna jordelivet med frid i sinnet och ett leende på läpparna och tron på ett evigt liv (känslan av att ha gjort sitt bästa och bli ihågkommen med den äran).
    Må FRIDEN (friheten) omsluta oss alla och ge oss förmågan att samverka med ömsesidig respekt för allas bästa.

    Där ser Du Pär ett exempel på vad Du kan åstadkomma genom Din krönika.
    Den stolta Fristaden är ett bra koncept! Att vara stolt innebär t.ex. att tro på sig själv , göra det man tror på och inte minst tro på det man gör (och tro på kunskapens frukt och sunda värderingar). Och att få/ha den möjligheten.
    Den liberala Fristaden ska kännetecknas av …..

    En stor uppgift är att frigöra blockerade själar och bereda livsvägar som leder individ och kollektiv till största möjliga lycka.
    Det omöjligas konst (politiken) är därvidlag ett kraftfullt verktyg.
    Frihet, Förstånd och Ansvar bidrar till Lycka (trygghet och välfärd).

    Nej nu får jag stoppa skrivandet…
    I morgon firar vi Internationella Frivilligdagen – Civilsamhällets frihet under ansvar och medkänsla!

    Tack Pär!

    /Hans-Erik

  2. Tack för dina tankar.

    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: