Skrivet av: Pär Eriksson | november 19, 2011

Om en orolig förälder, ung bråd död och vikten av att ta varandra i hand

Det är i skiftet mellan 1970- och 1980-talen. Vi är mitt i oljekrisen som en följd av revolutionen i Iran. Ingemar Stenmark fortsätter att dominera i skidpisterna. Sid Vicious i Sex Pistols dör i en överdos och det känns i luften att samhällsklimatet är på väg att hårdna. Det är alltjämt några år kvar innan debattörer mer öppet ska uttrycka att vi borde ha en öppnare och liberalare syn på narkotika med krav på legalisering och fria sprutor. Men de första tendenserna fanns där. Individen får ta sitt eget ansvar. De första revorna i samhällets skyddsnät var på väg att bli synliga.

En orolig mamma och ett oroligt samhälle
Det här var år då jag arbetade med ungdomar och just den här kvällen var en sådan där kall vinterkväll där kylan bet tag i kinderna.

Mamman ringde mig för att höra om jag hade sett Peter. Jag hörde att hon var oroad och jag lovade att ta en sväng i bostadsområdet innan jag gick hem.En halvtimme senare så hittade jag honom. Han satt trött och hängig i en källarskrubb kraftigt sniffpåverkad. Han skulle fylla 12 år senare det året. De närmaste sex åren skulle komma att bli dramatiska. Ni känner scenariet – skolk, familjekonflikter, bråk med skola och fritidsgård, misshandel och stölder. Sniffningen av kontaktlim blev till haschrökning och senare amfetamin- och injektionsmissbruk. 

Och jag tror att ni alla förstår hur det gick för Peter. Det är tufft att berätta men han blev 18 år efter att han dog i en bilolycka kraftigt drogpåverkad. Jag minns beskedet när hans mamma ringde.

En tragedi inte bara för honom själv, hans mamma och pappa och lillebror utan också för samhället – för var och en av oss. Ingen ska dö en för tidig död på grund av drogmissbruk. Särskilt inte om man alltjämt är tonåring där livet knappt ens har börjat. Jag är mån om att berätta den här historien därför att den tog tag i mig och jag lärde mig också vilka krafter som finns i drogen. För så var det med Peter att det var en kille som hade alla förutsättningar. Han hade nära till skrattet, han var öppen och hade lätt för att närma sig både vuxna och jämnåriga. Han var nyfiken.

Ingens fel
Under åren lärde jag också känna hans föräldrar.  Jag fick också ompröva min syn att det var föräldrarnas fel.
Peters mamma och pappa var kloka och kärleksfulla. Jag minns alla våra otaliga samtal där gråten och uppgivenheten ibland tog över på grund av känslan av att inte räcka till eller känslor av att grannar, kompisars föräldrar, skolan och var och en av oss lade skulden på föräldrarna. ”Det är vårt fel” – lyste i neonskrift. Så kändes det åtminstone, sa Peters föräldrar.

Men jag lärde mig också hur djupt och svårbehandlat ett drogberoende är. Socialtjänsten var inte passiv – inte alls. Ständiga åtgärder och insatser prövades utan att riktigt få fäste i den där lilla pojken. Det var som att drogen och han själv gick sina egna vägar utan att låta sig påverkas av vare sig skola, föräldrar eller samhället.

Nu väljer jag medvetet att berätta för er om Peter därför att jag vill förmedla hur viktigt det är att vi går tillsammans. Jag vet att det kan låta konstigt – ”men det var ingens fel” att Peter dog.

Vi söker lätt syndabockar. Det är som att vi tror att vi då kommer att må bättre. Det är föräldrarnas fel, det är skolans fel, det är politikernas fel, det är polisen eller socialtjänstens fel eller det är Peters fel.

Det betyder inte att vi inte ska vara kritiska eller våga peka på brister och problem men min erfarenhet är att det bara är tillsammans vi kan nå framgångar. Det är genom samarbete som vi kan skapa ett bättre samhälle  – ett drog- och narkotikafritt samhälle som står emot  intressen att legalisera eller att göra droger till en del av vår samhället.

Men jag har också en annan erfarenhet under mina år av arbete med narkotikamissbrukande ungdomar och deras familjer – dvs alla de ungdomar jag mött som också började sina unga liv med sniffning, alkohol och droger men som lyckades återerövra sina liv och idag lever som föräldrar, arbetar och förvisso kanske bär på sår och minnen av sitt missbruk från ungdomstiden men ändock är fria från drogberoende och lever fullvärdiga liv.

Min erfarenhet är att det gått bra för alla dessa ungdomar inte bara för deras egna starka drivkrafter utan också därför att vuxensamhället i bred mening – skola, föreningar, polis, socialtjänst, kyrkor, föräldrar och anhöriga – just gick tillsammans. Inte gav varandra dåligt samvete eller la ok på varandras axlar utan gick tillsammans i en ärlig vilja att förändra.

Drogarbetet som en del av demokratiarbetet
Drogfrågan är inte bara viktig ur ett humanistiskt och individuellt perspektiv utan också en del av att bygga ett demokratiskt samhälle. I svallvågorna av narkotikan skapas kriminalitet, mutor, våld och odemokratiska strukturer. Det är viktigt att se det. Därför är också arbetet för ett narkotikafritt samhälle en del i arbetet för att stärka demokratin.

Vi vet också från den internationella debatten att en viktig faktor i att skapa en framgångsrik stad är trygghet. Känslan av att leva och bo i en stad där jag inte behöver vara rädd. Narkotikan skapar rädsla.

Det görs oerhört många bra saker och tas många bra initiativ i Eskilstuna för at hålla den här frågan levande. Förra veckans fackel- och ljusmanifestation i Klosters kyrka är ett sådant exempel.

Det är också mycket positivt att Arbetsmarknads- och familjenämnden nu föreslår att det ska avsättas 1 mkr under 2012 för att stärka det förebyggande arbetet riktat mot ungdomar i riskzon. Jag vet att Peter och hans föräldrar skulle ha uppskattat det.

Ha en bra vecka!

   

Annonser

Responses

  1. bra artikel, starkt

    hälsningar

    Kurt Larsen
    Valby Danmark

  2. Tack Kurt!

    Pär E

  3. Ett ord eller två gjorde det lättare att gå……


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: