Skrivet av: Pär Eriksson | november 6, 2011

Om ett recept, ett par löparskor och vikten av egenansvar

Tänk att få ett recept av sin läkare och på det står det bara tre ord – fysisk aktivitet rekommenderas. Jag har själv inte varit med om det men jag vet att några patienter fick det receptet av läkaren Maj-Lis Hellenius i slutet av 1980-talet. Det här var naturligtvis kontroversiellt och om jag minns rätt så skapade det ett antal tidningsrubriker och upprörda röster.

En läkare skall väl bota och lindra. En läkare skall väl ge medicin så att patienten tillfrisknar. Och så är det naturligtvis också. Men vad  läkare Hellenius gjorde var att spela bollen till oss och med ett tydligt budskap förmedla att vi själva är ansvariga för våra liv och våra kroppar. Jag vet inte om budskapet är så kontroversiellt idag 2011 men kanske vi ändock behöver fundera en stund.

Balans mellan strukturella förändringar och egenansvaret
Under några av mina år i Västerås så var sjuktalen extremt höga. Jag tror att vi passerade över 10%-gränsen några enskilda år. Låt mig vara tydlig så att ingen missförstår mitt resonemang. I den utvecklingen fanns naturligtvis starka signaler om ett arbetsliv och ett arbetstempo som var på väg att höjas. Det här är år då det råder ett stort tryck på omställningar och många medarbetare och chefer upplevde med rätta känslan av otillräcklighet.

Dett sagt så att vi förstår att stress och dålig arbetsmiljö med sjukskrivningar och ytterst utmattning och utbrändhet som följd också har ett starkt strukturellt inslag. Men det hindrar oss inte för att ta ett stort personligt ansvar för oss själva. Kanske tvärtom. Just därför att det moderna arbetslivet är starkt uppdrivet så krävs också en stark personlig motivation.

Vågar vi ställa krav
Under min tid i Västerås så frågade vi oss också tillsammans med företagshälsan och de fackliga organisationerna vilka individuella faktorer som var viktiga för att kunna arbeta hos oss. Det här upplevdes först som lite utmanade. Kan en arbetsgivare ställa krav på vem hon anställer? Kan vi säga nej till personer som inte uppfyller kraven? Svåra etiska frågor men de går att ta itu med om man börjar i rätt ända.

Eller rättare sagt – är det en demokratisk rättighet att få ett arbete i en kommun? Naturligtvis inte. Jag tror att alla håller med att vi anställer bara de som har kompetens och kunskap för uppdraget. Vi har krav på erfarenhet och utbildningsbakgrund men hur är det med vår fysiska och psykiska kompetens? Ställer vi krav på en viss konditionsnivå eller vår förmåga att hantera stress?

I delar av vår verksamhet så gör vi det. Vi anställer t ex inte personal inom räddningstjänsten som inte skulle orka  med tuffa och kritiska situationer. Inom vården så finns det tänkandet också. Hur klarar den blivande medarbetaren av att t ex möta kriser och ytterst döden? Orkar medarbetaren med lyft och andra fysiskt krävande uppgifter?

Men min bild är trots dessa exempel att vi alltför sällan öppet diskuterar dessa frågor. Min erfarenhet är att det inte riktigt är tillåtet – än. Lika lite som det var tillåtet i sltuet av 1980-talet att skriva ut fysisk aktivitet på recept.

Moderna arbetsplatser så här de första åren in på 2010-talet måste våga ta i de här frågorna – hitta en bra balans mellan krav på strukturella förändringar och personligt ansvar.

Mitt ansvar för min egen prestation
Jag skall precis svara på ett antal frågor de närmaste dagarna som ingår i ett hälsotest som vi nu genomför i kommunledningen. Det handlar bl a om min alkoholkonsumtion, rökning, mina motions- och matvanor, mina sociala relationer och sjukdomstillfällen.

Ojdå, tänker jag först – har arbetsgivaren med det här att göra? När jag får tänka efter så förstår jag att det inte handlar om någon redovisning i den meningen utan det handlar om mig själv. Hur ser mitt liv ut och hur påverkar det mitt arbete?

I den meningen så är min alkoholkonsumtion, mina mat- och motionsvanor extremt viktiga för mig som person men också för min uppdragsgivare. Frågan är skarp – kan dom förvänta sig att jag är utvilad när jag kommer till jobbet, att jag sovit och ätit bra, att jag inte druckit alkohol dagen innan jag ska göra en viktig prestentation inför kommunstyrelsen, att jag är fokuserad, att jag inte låter mina eventuella familjeproblem spilla över på mina arbetskamrater? Eller har det ingen med varandra att göra?

Se den andres goda intention
Samtidigt är det viktigt att vi också bygger upp en atmosfär av hjälpsamhet på våra arbetsplatser. Jag har genom åren arbetat på arbetsplatser där man varit mån om varandra, haft förståelse för att vi är i olika skeenden av livet – dvs i grunden haft en stor portion ödmjukhet av att vi är olika, sett varandras goda intentioner men också vågat vara raka och ärliga, gett kritik och beröm. Där har det ofta funnits ett levande och engagerat men också krävande ledar- och medarbetarskap.

Men jag har också arbetat i arbetsgrupper som varit ”snåla” mot varandra. Grupper som snarare tryckt till varandra, gett varandra dåligt samvete, krävt att alla är ”lika” och saknat det där varma och empatiska. Där har ledar- och medarbetarskapet ofta varit osynligt och otydligt.

Det är sen novemberkväll. Det är mörkt och lite blött ute. Hustrun ropar att det är te vid TV:n och jag ser att hon tänt ett ljus. Jag måste bara ut och springa en sväng…………..svarar jag med en viss tveksamhet.

Det krävs en hel del motivation och en portion disciplin för att ta sig ner i källaren och snöra på sig de där löparskorna. Men då hör jag Maj-Lis Hellenius röst i mitt inre – det är livsfarligt att sitta still…………och då stretchar jag lite extra och frågar hustrun om hon kan tänka sig skjuta på det där teet en halvtimme. 

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Hej! Jag läser på Blekinge tekniska högskola, Folkhälsovetenskap med inriktning samhällsvetenskap och har fått till uppgift att skriva en artikel till vår tidning, SALUTIS. Där skriver jag om utbrändhet och hittade den bild med det bristande repet som du har till din text. Jag skulle gärna använda den bilden till min artikel, men undrar nu om det är ok?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: