Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 30, 2011

Om ett gäng skrattande tjejer, en kärleksförklaring och vikten av att förstå idrottens logik

Det handlar om fotboll. Det är i mitten av 1980-talet. Vårt flicklag i kvartersklubben Sturehov i Örebro har precis fått stryk med 17-3. Jag minns att jag och min tränarkollega skakade på huvudena och suckade. Jag såg i föräldrarnas ögon att de var missnöjda – som om de var på väg att avsätta lagets tränarduo eller flytta sina döttrar till andra mer framgångsrika lag.

Då kommer hela laget av småflickor springande och fnittrande – så där som bara flickor kan göra – vi gjorde tre mål………..såg ni!

Precis i den stunden förstod jag vad all idrott handlar om – glädje, glädje! Och kanske det inte var någon tillfälllighet att det var ett gäng småtjejer i 10-12 årsåldern som kanske bäst kan uttrycka den här spontana omedelbara glädjen.

Några vuxna krävande föräldrar kunde det inte – åtminstone inte i den här berättelsen. Och kanske det är svårare för alla dessa pappor och deras pojkar att se idrotten för vad den är – leken i dess mest förädlade form. Det krävs ett gäng tjejer för att klä av idrotten dess allvar.

17-3 ……..vi gjorde tre mål. Jag hör skratten fortfarande.

Idrotten som en del i att bygga staden
Jag tänker på den här händelsen i skenet av att Eskilstunas fullmäktige i förra veckan beslutade att bygga ett nytt badhus, en ny ishall och en ny inomhusarena. Det är en enorm satsning som skrivs i siffror av halvmiljardinvestering med tuffa årliga driftkostnader i miljonklassen. Pengar som skulle kunna användas i skolan eller inom vården och omsorgen. Jag tror att det är viktigt att ge det perspektivet och det var också det bl a fullmäktigedebatten handlade om – vad är viktigt för en ort.

Nu är jag part i målet i min roll som ansvarig för beslutsunderlag men jag tycker att det är rätt tänkt av Eskilstuna kommun. Erfarenheter från framgångsrika städer och regioner i världen är att det krävs ett helhetstänkande när man bygger en hållbar och framgångsrik stad. 

Ska man koka ner debatten och forskningen i några enkla ord så är framgångsreceptet förmågan att kombinera satsning på utbildning, bra kommunikationer, känslan av trygghet i bred mening med en tät miljövänlig stadsplanering och…….just det ett bra utbud av kultur och idrott.

Det betyder att – om vi ska tro den moderna forskningen – att idrotten inte bara är sig själv nog utan genererar värden som är viktiga för en stads utveckling. Och det är precis så jag tänker kring Eskilstunas framtidssatsningar. Det är inte primärt för att tillfredsställa behovet av träningstider eller att våra elitlag ska ges bra förutsättningar – även om det är viktigt också. Satsningen på idrotten är en del i att bygga en modern stad.

Idrott som identitetskapande
Idrott får oss att känna tillhörighet. Fråga mig som är uppvuxen med IFK, City och GUIF. För mig är det en del av att vara och känna mig som Eskilstunabo. När jag bodde i Örebro så var det ännu viktigare för mig att följa hur det gick för våra Eskilstunalag. 

Glädje och allvar i GUIFs lagkapten Haukurs ögon

Min 90-åriga mamma har aldrig sett GUIF men hon följer dem i media och hon är mån om att det går bra för laget. Jag har en son i Stockholm som lämnade sin hemstad för mer än tio år sedan. Han följer noga hur det går för Eskilstunas lag. Varför kan man fråga sig? Jag tror att svaret ligger i känslan av identitet. Vikten av att det ska gå bra för vår stad. Min mammas och sons stad – en stad där de har sina rötter.

Idrott är också folkhälsa. Idrotten är kanske vår mest breda och inflytelserika folkrörelse. Nästan halva befolkningen är på något sätt engagerad i idrottsfamiljen. Lägger vi då till det egna motionerandet i träningslokaler och i löpspår så är det ännu fler.

Idrotten är också något som riktar sig till alla. Det är få samhällsfenomen som har den bredd som idrotten kan visa upp. Även om det finns utmaningar och gamla invanda synsätt – t ex att tjejer tenderar att missgynnas vad gäller träningstider – så tar idrotten ingen hänsyn till ålder, kön, etnicitet eller social bakgrund. I den meningen så är kanske idrotten den mest jämlika och socialt rättvisa företeelse vi har i samhället.

Bredd och elit varandras förutsättning
Ibland framställs det i debatten som om att det rådde en motsättningen mellan bredd och elit. Min erfarenhet är precis tvärtom. Breddidrotten hämtar näring ur elitidrotten och vice versa.

Efter att ha funnits i Örebro i 15 år – en stad som nyligen utsågs till Sveriges bästa idrottstad av SVT – så vet jag hur mycket elitframgångar kan betyda för känslan i en stad.

Efter 20 år i Västerås så vet jag hur det känns att stå på Sigmatorget och hylla Sveriges mesta bandymästare VSK med 18 SM-guld i bagaget. Eller att hylla innebandytjejerna i Rönnby och deras SM-guld 2007 och 2010. Klubben som bildades i början av 1990-talet på en fritidsgård i ett av Västerås bostadsområden. Snacka om bredd och elit.

Eskilstuna behöver skapa en ny attityd
Jag kan sakna den där känslan i Eskilstuna. Det är som att vi inte riktigt är vana att tro på våra lag. Inte skall väl vi……..

Om någon sticker ut så slår den inbyggda jantlagen till och tar ner oss Eskilstunabor. Detta trots att vi är en idrottstad med otaliga OS-, VM-, EM- och SM-guld. I de individuella sporterna.

Jag tror att IFKs fotbollslag från 1921 och GUIFs damer 1956 och vårt pololag TSK och speedwaylag Smederna ursäktar men några större segrar i de stora lagsporterna kan vi inte stoltsera med. Elitidrott är viktig för en stad. Det skapar energi och framåtanda. Det skapar föredömen för de yngre och nog så viktigt – stolthet och identitet. Det är därför våra fotbolls-, handbolls-, basket-, innebandy- och speedwaylag är så viktiga.

Hur gick det då för våra blåröda Sturehovstjejer? Jo då glädjen smittade och även föräldrana började le igen. 3-17 blev till oavgjort. Sedan kom segrarna. Och de fortsatte att skratta. Några slutade med fotboll som tonåringar men bar med sig värdefulla minnen av gemenskap.

Några blev A-lagsspelare. Ytterligare en av de där småtjejerna – jag tror hon gjorde de där tre målen – blev en bra innebandyspelare. Och om jag räknar rätt så fyller hon nu 37 år och spelar alltjämt och hon berättar med samma glädje och med samma attityd att de förlorade i helgen……………….

Ha en bra vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: