Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 2, 2011

Om en borgmästare, arena, bad och vikten av folkhälsa

När jag besökte New York i våras så noterade jag att reklamplatser i tunnelbanan, anslagstavlor och till och med Times Square var fylld av budskap om folkhälsa och fetma. Och den som gick i bräschen var New Yorks borgmästare Michael Bloomberg.

Jag förstod senare att New York, ja kanske hela USA, stod inför en ny utmaning. Den här gången var det inte rökning, alkohol eller narkotika utan maten. Eller rättare sagt den feta maten.

Enligt en undersökning som genomförts bland New York-borna så bedöms ca 3,2 miljoner som överviktiga. Jag har också förstått att det inte bara handlar om de vuxna utan i hög grad också om barn och ungdomar.

Lägg då till att de största problemen med fetma finns i de socialt mest utsatta områdena så klarnar bilden att maten inte bara är en individuell fråga om karaktär och vilja utan lika mycket bär en social dimension.

Hälsa som samhälleligt ansvar
Jag gillar borgmästare Bloombergs engagemang. Någon kanske uppfattar det som att myndigheterna inte borde engagera sig i en sådan här fråga. Apropå våra egna erfarenheter av Socialstyrelsens 6-8 brödskivor om dagen. Men frågan är om inte tiden hunnit i fatt Socialstyrelsen och att de hade rätt.

Samhället måste ta ett ansvar när befolkningens hälsa hotas. Särskilt om den drabbar barn och ungdomar. Att stå bredvid och hänvisa till den enskildes frihet låter bra men känns inte särskilt trovärdigt och ansvarsfullt i ett läge då diabetes, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar ökar.

Och krasst ökar vårdkostnaderna i en takt som inte är försvarbart. Resurser som går att använda till skola, fritid och kultur eller att försköna New York.

Fetmadebatten drar också in i Europa. Om jag är rätt påläst så har Danmark infört en sk fett-skatt på livsmedel. I Sverige är vi inte riktigt där……än!

En föraning om vad som är på gång
Jag tror att det här handlar om oss. Det vi nu ser i New York – denna underbara stad och i någon mening världsmetropol – är en föraning om vad som också kommer att ske här.

Eller kanske jag skulle skriva – redan är här. För lyssnar jag till lärare, skolmåltidspersonal, hälsovetare, nutrister och skolsköterskor så säger de redan det här. Men kanske ingen riktigt lyssnar.

Barn- och ungdomsfetman ökar även i Sverige. Det finns forskning som visar att barnfetman ökat de senaste 20 åren. Pizza, pommes frites, godis och läsk är vardagsmat i ett samhälle som inte riktigt hinner tänka efter. En familjevardag där sund och näringsriktig husmanskost tenderar att vara något udda. Här har naturligtvis producenterna, företagen och handeln ett mycket stort ansvar.

Arena och bad är en folkhälsosatsning
Eskilstuna planerar för en ny inomhusarena och ett nytt bad. Jag har den största respekten för de som ser det som en sätt att möta behovet av match- och träningstider för våra idrottsföreningar. Och så är det ju också.

Men jag vill ge det ett större perspektiv. En ny arena och ett nytt bad är ett led i att stärka folkhälsan i Eskilstuna. Det kanske låter tråkigt och inte särkilt marknadsmässigt eller modernt. Men jag menar att i grunden så måste offentliga investeringar ha det perspektivet.

Vi som arbetat i analysgruppen kring arena  och bad har en vision om att det här ska vara anläggningar som används från tidig morgon till sena kvällar – året runt. Av skolelever, av familjer, barn och ungdomar, av mormor och farfar, föreningar och våra elitlag.

För det är i rörelse som vi bl a möter fetman och framtida sjukdomshot. För den New York-undersökning  jag hänvisar till är sambanden tydliga – endast 26% motionerar regelbundet. Något man inte tror när man ser alla joggare i Central Park.

Just därför är skolidrotten så viktig. Den är inte en rolig grej vid sidan utan ska vara en välintegrerad del av skoldagen. Våra idrottslärare har aldrig haft en viktigare roll.

Lägg då till vår skolmat. Jag vill helst att vår skolbespisning – om det nu heter så – utvecklas till skolrestaurangverksamhet. Våra kockar och skolrestaurangpersonals roll har aldrig varit viktigare.

Jag har varit med i Västerås och gjort den här resan och jag ser också att det finns mycket goda tecken i Eskilstuna. Jag blir glad när jag möter välutbildade kockar i både förskolan och skolan. Jag ser ett bra utbud av olika maträtter och mycket grönsaker när jag varit ute på besök.

Jag ser också samma tendens inom äldreomsorgen. Även om det inte är fetman som är huvudproblemet så är de äldre kost- och matvanor en mycket viktig fråga.

Vårt eget ansvar
Och i slutändan så slår frågan tillbaka till oss i vår roll som föräldrar och som egna ansvarstagande individer. Det är våra barn. Det är våra kroppar. Det är våra liv.

Folkhälsa är en omistlig del av att bygga ett modernt samhälle. Åtminstone har städernas stad New York fattat det.

Vi mycket att lära av New York.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Hej Pär,
    Tack för avslutningen om vilka som har det största ansvaret för barn- och ungdomsbildningen. Föräldrarna! Men om dessa inte bryr sig eller saknar bildning och förmåga då är det synd om barnen.
    Vi kan inte acceptera att uppfostran överlåtes på lärarna.
    I mitt fall hade jag turen att få arbeta utomlands i tre år då barnen var 2-5 resp. 4-7 år. Och min hustru fick tjänstledigt från sitt arbete, viket var en förutsättning för åtagandet. Det var tre fina år på många sätt.
    En bra grund. Jag lider med de barn som har föräldrar som måste arbeta mer än de tycks orka. Det skapar stress och leder alltför ofta till skilsmässor!
    Jag sympatiserar där med KD:s familjepolitik.
    Vidare anser jag att ”frihet” under ansvar i alla former är ”hälsobringande”.
    Överdrivet förmynderi förlamar och hämmar de flesta människor. Vi måste tidigt lära oss att ta hand om oss själva i god samklang med andra.
    Valfrihet och friskolor visar vägen!
    Men hur ska vi lyckas med ”barn -och vuxenbildningen”? Vad är god smak, stil och bildning? Kanske lättare att beskriva motsatsen?
    Är det kanske så att idrotten missleder ungdomarna? Hjärngympa vore kanske bättre? Och varför inte växla in på Kulturskolespåret, pss som med musikskolan? Men självfallet bör även kulturskolan och musikskolan ”myndigförklaras som friskolor”.
    Linköpings kommun minskade antalet kommunalt anställda från 9524 st år 2006 till 9145 st år 2008!
    Motsvarande siffror i Eskilstuna efterlyses.
    Bench-marking har sitt värde.
    Och i Linköping finns universitet och en ”tvättäkta” Science Park av internationell klass.
    Linköping har 40% fler invånare än Eskilstuna, men är detta enda förklaringen till stadens framgångar?
    Idrott och motion är bra, men kunskapsbildning är också bra. Hur balansera? Idrottskultur och /eller kunskapskultur?
    Amatörism eller professionalism?
    Anställning eller arbetslöshet?
    Friskolor eller ?
    Kapitalism eller vänstersocialism? (Nu var jag nog lite ”yvig”)
    Svar: Möten på ”medelvägen” med respekt både för individen och de demokratiska kollektiven.
    Samarbete utan konfrontation mellan blocken, dvs. mittenpolitik förefaller naturlig, men varför går detta inte att genomföra? Är vi ”obildade”?
    Alla arbetar väl? Skillnaderna mellan arbetare och tjänstemän/kontorister krymper ständigt. En skicklig yrkesarbetare ( elektriker, vvs-are, snickare, m fl) och tillika egen företagare har i praktiken dubbelt så hög lön som en offentliganställd sjuksköterska. (Och dessutom kan de jobba ”grått” genom byte av tjänster).

    Och så har vi den ”haltande frivilligheten”: http://socialforum.se/se/Nyheter/Meddelande_om_frivillighet/

    Och i afton (4 okt) borde man ha lyssnat på JJ och biskop Hans-Erik N. på MDH, men det blåste ju så förbaskat ute och mörkt är det. Så det fick bli ett bloggsvep i stället. JJ och Pär E måste självfallet ”bevakas”. De är ju kommunens största ”här(n?)förare”.

    Tryggt att våra ledare är på hugget! Hemskt vore motsatsen.

    /Hans-Erik Fredbäck

  2. Hej Hans-Erik!
    Den spännnigen du beskriver har intresserat och fascinerat filosofer, ideologer, tänkare och poltiska -ismer i århundraden. Vad är det kollektiva samhälleliga ansvaret och vad är den enskildes ansvar?

    Genom åren har jag blivit mer ömdmjuk för vikten av att hitta ett balanserat synsätt som lyckas kombinera det här.

    Bra att du brinner för de här viktiga frågeställningarna.

    Hadet
    Pär E

  3. Hej Per.

    Självklart så håller jag med dig i frågan om skolmaten eftersom att det är något jag brinner för. Men jag skulle vilja påstå att vi har kommit längre än(som jag tolkar det) du tror. Vi är en restaurangverksamhet, vi har ett stort utbud av rätter varje dag och lagar från grunden med färska råvaror. Men som du var inne på om dagens vardagsmat, pizza, pommes osv, så är det en kamp varje dag att få våra barn och ungdomar att vänja sig vid ”riktiga” smaker utan artificiella smakämnen och smakförstärkare. Men vi är en bra bit på väg och kämpar vidare för barnens och hälsans skull.

    Tack för att du har lyft frågan här i din blogg.

    Mvh

    Fredrik jonsson
    kökschef skiftingehus skolrestaurang

  4. Vad glad jag blir Fredrik. Både att vi kommit långt i Eskilstuna och att du delar drivet att det här är en viktig fråga.

    Jag har mött en del av er och det som slagit mig är att vi har många medarbetare med gedigen erfarenhet.

    Fortsätt ditt viktiga arbete och hälsa Skiftinge.

    Ha det
    Pär E

  5. Hej, jag tror du behöver läsa på lite modern forskning, fett är inte farligt. Det finns andra sätt att se på kosten. Läs igenom denna hemsida och uppdatera dig:) http://www.kostdoktorn.se/boom-det-omojliga-hander-igen

  6. Hej Anki!

    Jag lovar att läsa på om fettet om du lovar att läsa om krönikan och försöka fånga vad som är mitt huvudbudskap – barn och ungdomars hälsa och övervikt och vikten av motion. Där kanske vi är överens.

    Det är dock intressant att Danmark med forskare i ryggen uppenbart tycker att fettet är så intressant att man inför en sk ”fett-skatt”.

    Ha det bra
    Pär E

  7. Absolut. Jag har läst… Vi är fullkomligt överens! Barns och ungdomars hälsa och vikten av motion. Folkhälsa är verkligen en långsiktig investering. Jag håller även med att det är intressant med Danmarks fett-skatt, särskilt eftersom mycket av den moderna forskningen inte visar någon nytta av att minska på fettet. De skulle behövt kolla denna föreläsningen: http://www.kostdoktorn.se/fetma-och-problemet-med-socker

    Du börjar även din krönika med att tala om utmaningar, inte rökning, alkohol eller narkotika, utan den feta maten. Där tror jag att det är ett perspektivfel. Istället för den feta maten, lägg till ytterligare en drog, sockret vilket USA översvämmas av.

    Trevlig läsning! Jag har fått många aha-upplevelser av att ha fördjupat mig i fett-debatten.

  8. Härligt Anki. Jag hör att du är engagerad i de här frågorna. Du har säkert rätt att det är sockret vi borde fokusera på.

    Det viktiga tycker jag är att vi än mer uppmärksammar vad vi äter och hur vi mår. Där verkar vi vara överens.

    Ha det bra
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: