Skrivet av: Pär Eriksson | september 25, 2011

Om en tragisk händelse, ansvar och vikten av människovärde

Oj, vilken svår krönika att skriva. Jag har precis läst om händelsen i Sigtuna där en mamma dränker sina två barn. Vi som är föräldrar försöker sätta oss in i situationen men det blir bara obegripligt. Någonstans förstår vi ändock att det obegripliga har sina rötter någonstans. Kanske psykisk sjukdom, kanske depression och förtvivlan.

Medialogiken blir den vanliga. Ansvariga skall pekas ut. Felaktigheter skall belysas. Dramaturgin har sitt rollhäfte. Kommunens politiker, en socialchef, en socialtjänst och en skola som inte agerade.

Det kanske är så. Jag känner inte Sigtuna kommun. Det kan vara så att kommunen brustit. Bland anmälningar och konkreta problem så kanske den här familjen inte tillräckligt prioriterades.

Men det kan också vara så att även en kommunal socialtjänst som har det yttersta ansvaret – framförallt för barn och ungdomar – själva har svårt att tänka sig att en förälder mördar sina barn. Det tillhör ovanligheten. Ärendet får vänta.

Att söka skärningspunkten
Jag har arbetat inom socialtjänsten och haft ansvar för sådan här frågor i olika chefsroller i mer än 15 år. En sak som slår mig är att det här är kanske det allra svåraste uppdraget man kan ha i en kommunal organisation. Att avgöra människors förmåga eller oförmåga att ta ansvar för sina liv.

Jag har inte varit med om så drastiska händelser som den i Sigtuna men jag har varit med om att se barn fara illa och ungdomar som gått under i missbruk och kriminalitet utan att vi agerat tillräckligt kraftfullt. Jag har sett unga människor dö för tidigt. Så tufft är det.

Men jag har också varit med om att omhänderta små barn och tonåringar där jag sedan fått klart för mig att det blev fel. Vår goda intentioner skapade ännu större problem och livslånga sår mellan föräldrar och barn som kanske ännu inte är läkta.

Det är precis i den skärningspunkten som en socialsekreterare och en socialtjänst skall agera. I brottet mellan det kloka, eftertänksamma och det snabba akuta.

Den här dimensionen lyfts sällan upp av vare sig media eller socialtjänsten själva. Löpsedlar och TV-vinjetter har inte tid med det. Deras roll är att fånga det omdelbara, det spektakulära. Ansvaret. Avkrävade av ansvar. Ordet slår tillbaka med kraft – vem är ansvarig?

Ena gången är huvudspåret att kommunen begått övergrepp och omhändertaget barn. Nästa gång handlar kritiken – som den i Sigtuna – att kommunen varit för passiv.

Socialtjänstens möjligheter
Min bild när jag överblickar mer än 30 år är att socialtjänsten i Sverige håller mycket hög klass. Den har genom åren professionaliserats, mer av evidens- och forskningsbaserade metoder, fler välutbildade medarbetare, mer av samarbete med det omgivande samhället, mer av systemteori där den enskilde sätts in ett sammanhang, mer resurser. Mer av fokus på familjen och den enskildes behov.

Men jag ser också en socialtjänst som förändrats och blivit – hur ska jag uttrycka det – mer byråkratisk och som i vissa stycken tappat sin själ, sitt hjärta och empati. Jag hoppas att ingen missförstår mig.

Nu är jag utbildad och har mitt rotsystem i en radikal tid. En socialhögskola och en socionomutbildning som betonade passionen och drivkraften av att förändra människors liv, bostadsområden och hela samhällens förutsättningar.

Jag är stolt över det därför att jag också fick lära mig och möjlighet att diskutera de grundläggande humanistiska värderingarna att allt socialt arbete handlar om att återupprätta eller återskapa människovärde.

Den socialtjänst som går ner sig i metoder, styrtal och ekonomi – även om det också är viktigt – tappar lätt samtalet om själva socialtjänstens innersta själ och drivkraft människovärdet.

Att sköta sitt eller ta egna initiativ
Jag skall inte säga att det som nu skett i Sigtuna och som kanske kan hända i Strängnäs, Västerås eller Eskilstuna i morgon kan undvikas med en annan attityd, en annan inställning.

Men jag skulle vilja se ett offensivare socialt arbete som lyckas förena det bästa av de senaste årens forskning, professionalisering och manualbaserade metoder med det bästa från 1970- och 1980-talens driv, passion och engagemang.

Jag vet att jag ger mig ut på djupt vatten för jag vet inget om händelsen i Sigtuna men kanske en sådan syn, en sådan attityd och inbyggd kultur hade lett till att det fanns åtminstone en hängiven socialarbetare, kurator, lärare eller fritidsledare som var redo att cykla hem till familjen en sen fredagkväll knacka på dörren och fråga – hur har ni det? Det kanske inte hade förändrat något men det hade åtminstone visat att det fanns engagemang.

Och var ingen hemma så åkte man på lördag, söndag eller måndag………….

Jag vägrar acceptera resonemanget om resurser eller att det är politikernas fel. Någon av alla de tusen anställda som finns i kommunen borde ha tid. Nu menar inte jag att någon vill illa eller är dålig. Vi alla agerar utifrån den förståelse vi har och utifrån den kultur som råder.

Tvärtom alla har nog skött sitt och det kanske är det som är problemet. Det ingår inte i vårt uppdrag, i vår tjänst att cykla hem till någon.

Samtidigt har jag den djupaste respekt för svårigheten. Tro inte annat. Allmänheten och den som ser och betraktar det som sker utifrån kan lätt få bilder av att det är enkelt. Om man bara gör så………..nu får dom väl skärpa sig.

Det är svårt att vara människa
Livet är komplext. Det är svårt att vara människa. Ibland när jag stannar upp kan jag fascineras över att vi människor fungerar så bra tillsammans. Trots våra tillkortakommanden, våra omogna och barnsliga sidor av självhävdelser och dåligt självförtroende så verkar våra relationer i stort fungera. Inga krig eller tragiska händelser får mig att ändra den livsinställningen. Jag ser det mer som ”hack” i historien.

Och mitt i den tragiska händelsen i Sigtuna så kanske det finns ett lärande för oss alla. Den djupa förståelsen även för det obegriliga. Mord kan aldrig accepteras men kanske vi ändock någonstans kan förnimma den totala förtvivlan. Och kanske vi någonstans kan förstå att det finns anhöriga som känner skuld och skam. Och kanske vi någonstans kan förstå de där ansvariga i Sigtuna kommun som nu pekas ut som ytterst ansvariga för två barns liv.

Det är så man bygger samhällen. Det är så vi lever våra liv. Det är så vi blir människor.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Tack för ett mycket tankeväckande inlägg. Jag har läst det du skriver ett antal gånger och jag håller med dig.

    Jag tänker att människan som utför en handling alltid bär ansvar för den. I fallet i Sigtuna så tycker jag att modern bär ansvaret om hon dödat sina barn.

    Socialtjänsten, vänner och polis har inte dödat barnen. Det betyder inte att de inte också kan ha sitt ansvar för det tragiska.

    Bloggade några rader om det också http://kommunchef.com/2011/09/vem-bar-ansvar-for-ett-mord/

  2. Hej Mattias!

    Bra reflektion. Min idé med krönikan var att få oss att tänka efter när vi resonerar om ansvar.

    Jag skrev också med mycket erfarenhet av sådana här skeenden. Och min erfarenhet är att det sällan är lätt. Medialogiken vill få oss att tro det och också få oss att börja agera som det vore det.

    Det som bekymrar mig är att jag är orolig för att socialtjänsten, kommunen, det offentliga tappat lite av sin empati och engagemang. Jag gör det naturligvis enkelt för mig när jag skriver att det är väl bara att cykla hem till familjen.

    Men jag är rädd för att det är för många hinder idag – både synliga och osynliga. Det egna medarbetaransvaret kan i sämsta fall blockeras av arbetstidsavtal, arbetsbeskrivningar, en kultur där man är rädd för att göra fel,

    Samme cyklande täjnstemän hade nämligen kunnat hängas ut i den lokala media med rubriken – Socialen snokar hemma hos folk………och också bli ifrågasatt av sin chef eller sina kollegor.

    Jag uppskattar ditt engagemang Mattias och att du lyfter frågan bland dina medarbetare i din organisation.

    Ha det

    Pär E

  3. Blir varm om hjärtat av att se detta inlägg, att det lagts ner tid o energi att skriva inlägget. Att prata om ”människovärdet”, hur viktigt det är
    att ta upp och belysa både för dom som jobbar med människor och alla andra. Alltid!!
    I denna tragedi finns alldeles säkert många aktörer och mycket information och bakgrund vi/ allmänheten inte vet något om och därför vid närmare eftertanke inte kan vara domare i..
    Återigen att belysa ”människovärdet” och dess betydelse tycker jag är en viktig punkt som du tar upp, vilken jag tror spelar en mycket större roll än vad vi någonsin kan tänka oss.!

    • Tack Eva för dina varma ord.

      Jag blir glad att jag stimulerat dig till att tänka kring männiksovärde. Oaktat vilka jobb och uppdrag vi har så är det lätt att vi blir fångade av tidens tempo – snabbt och effektivt.

      Det är som att vi ibland tenderar att tappa bort oss och kanske det börjar med att vi inte tillräckligt ofta och ihärdigt resonerar om frågor som i grunden handlar om humanism.

      Ha de bra
      Pär E

  4. En reflektion. Att göra något utanför det gängse kostar på. Eller som P G Gyllenhammar sa efter en misslyckad och därmed kritiserad affär: ”Är man rädd för kritik ska man inte göra något alls.”

    En annan reflektion. Det är när allt verkar gå så bra, när berömmen strömmar in och du börjar känna dig nöjd, det är då som misstagen börjar ske.

  5. MYCKET klokt och tänkvärt. Tack!!

  6. Uppmuntran är källan till energi. Tack Christina.

    Pär E

  7. Tack för att Du belyste ”människovärdet” och dess betydelse. Jag tror också att det spelar en mycket större roll än vad vi kan tänka oss. Vi måste visa på mod och lyfta dessa svåra frågor. Vi får aldrig tappa engagemanget och drivet för dem vi arbetar för, vi måste alla ta ett gemensamt ansvar för att diskutera de grundläggande humanistiska värderingarna.
    Tack för ett mycket bra blogginlägg;);)

  8. Tack Linda. Nu omsätter vi i vardagen………

    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: