Skrivet av: Pär Eriksson | september 11, 2011

Om gulddrömmar, en stads själ, kultur och vikten av nya berättelser

Jag har alltid fascinerats över hur kulturer skapas. Hur kommer det sig att stämningen och atmosfären är på ett visst sätt i en arbetsgrupp, ett kompisgäng eller i ett idrottslag?

Varför förväntar man sig att Färjestads hockeylag år efter år år ska tillhöra toppen medan man förväntar sig att Hammarbys fotbollslag skall spela lite ostrukturerat men med finness och en klackspark.

Och tar vi det ett steg in i arbetslivet – hur kommer det sig att man förväntar sig att bankens medarbetare är strikt klädda medan reklamföretagets medarbetare är svartklädda?

Vi bär alla bilder och berättelser av verkligheten. Som ett sätt att sortera, att reda ordning i en i övrigt kaotisk och mer mångfacetterad värld än vad hjärnan klarar av att hantera.

I vardagen fungerar det där alldeles utmärkt. Mer problematiskt blir det om vi bär på negativa bilder som vi sedan tycker oss se bevis för och sedan förstärker. ”Det vet man väl hur en kommun fungerar…?” eller ”Eskilstuna är tråkigt…”

Vikten av att bygga kulturer
Det är så kulturer byggs. De hämtar sin näring ur historien och traditionen som naturligtvis i grunden har en urkälla. Den skapade kulturen förstärks eller försvagas sedan genom berättelser, hur vi pratar om olika fenomen och händelser.

Den förstärks eller försvagas av vad vi väljer att se. Vi blir till slut en del av kulturen. Vi implementerar den som en del av oss och till slut vet vi inte vad som är fakta, känsla, fördom eller missförstånd.

Lägg då till att gränssnittet mellan fakta, reklam, marknadsföring, ideologisk och politisk påverkan och din egen värderingskarta blir allt tunnare i en värld där information och kunskap strömmar med ljusets hastighet. Vi ser konturerna på ett nytt samhälle.

Jag skriver inte det här med någon negativ underton. Jag försöker bara synliggöra hur kultur och värderingar skapas och i vilken miljö de växer eller försvagas.

Eskilstunas själ
Jag har levt och arbetat i tre kommuner – Örebro, Västerås och Eskilstuna. Och jag får ibland just frågan om vad jag ser för likheter och skillnader i dessa städers kulturer. Man påverkas naturligtvis av var man befinner sig i livet yrkes- eller åldersmässigt men jag tycker att det är spännande att göra de där reflektionerna. Precis som jag tror läsaren har egna bra exempel från familje- elller arbetslivet. 

Den utmanade frågan är då vad är Eskilstunas själ? Vad är Eskilstunas kultur? Vad är berättelserna på jobbet eller hemma vid köksbordet? Hur tänker vi om vår egen stad?

Ska jag tro berättelserna om vår historia så har Eskilstunaborna alltid varit ett arbetande folk. Från de tidiga bönderna till 1600-talets smeder, 1700-talets manufakturister, 1800-talets fabrikörer och fabriksarbetare till 1900-talets traktorbyggare, handels- och offentlig anställda.

Theofron Munktell – en del av Eskilstunas industrihistoria

Ska jag tro vår historia så har Eskilstuna varit en välkomnade plats att komma till. Livländarna, stockholmarna, norrlänningarna. finländarna, italienarna, jugoslaverna, iranierna, irakierna, bosnierna och somalierna är alla exempel på hitfllyttade som blivit Eskilstunabor.

Eskilstuna är för mig just en arbetande och välkomnade stad. Men invänder den kritiske läsaren så är det ju inte. Vi har spänningar och motsättningar och vi har hög arbetslöshet. Ja visst så är det men vad är det som får oss att tro att med det så är en tusenårig historia och kultur som bortblåst.

Berättelser och motberättelser. Bilder och motbilder. Kultur, stämning och atmosfär skapas i hur vi pratar om olika fenomen. Språket är inte bara en beskrivning av verkligheten. Språket i sig själv skapar också verkligheten.

Jag ser också historiskt en stark patriarkal kultur. Eskilstuna har byggt sin framgång på starka personer. En Rademacher, en Munktell. Starka politiker som förväntas lösa frågorna. Jag märker det också i hur många medborgare, organisationer, idrottsföreningar och även företag förhåller sig till kommunen som organisation.

Det finns en stark tilltro till kommunen som är positiv men jag fångas också över höga förväntningar att kommunen ska ordna och lägga till rätta. ”Det där får kommunen fixa…”. Det är också en del av vår kultur.

Jag hoppas att jag kan vara rak utan att trampa på några tår. Det behöver bli fler som spelar matchen och några färre på läktaren. Det behövs bli fler som engagerar sig i föreningar, organisationer och styrelser. Det behövs fler som drivs av förändring i föräldraråd, idrottsföreningar, samhällspolitiska och ideologiska organisationer. Fler aktörer som är redo att ta ansvar. Tillsammans som medspelare. 

Samtidigt har jag stor förståelse för den här historien. En stad som varit under uppbyggnad – som på hundra år gått från några tusen invånare till snart 100.00 – bär i sig på en logik om ”den starka kommunen”.

En ny agenda för Eskilstuna
Nu blåser det nya vindar. Vi ser en ny politisk generation kliva in med en delvis ny agenda. Vi ser unga och nya medborgare som kräver inflytande och möjlighet att påverka direkt utan företrädare. Vi ser en ny kommunal organisation som förnyas i sitt tänkande och sätter än mer fokus på medborgaren, brukaren och kunden.

Och det är precis det som är att skapa en ny kultur. Skapa nya berättelser, motbilder mot den gängse. Detta samtidigt som vi står upp för vår historia.

Och just där i det lilla så är det så viktigt att vår unge tränare i Eskilstuna GUIF – märker ni att jag skriver Eskilstuna GUIF – så tydligt vill bygga en ny kultur av vinnare. Har vi nu kommit 2:a och 3:a så går vi för guld, tydliggör han. Och eftersom laget levererade ett silver förra säsongen så vävs prat och verklighet samman. Han blir trovärdig och får helt plötsligt både laget och de andra tränarna att tro att just vårt lag kan vinna guld.

Mattias Zachrisson representerar ett nytt GUIF och ett nytt Eskilstuna

Men kanske han ändå har kvar att övertyga de Eskilstunabor som inte riktigt tror att det kan vara sant. För inte kan väl vårt herrlag vinna guld. De har ju inte hänt någonsin tidigare. Så varför skulle det ske just nu. Det är nog bäst att vara lite återhållsam……..men det är klart skulle de vinna så kan jag väl alltid hävda att det trodde jag nog innerst inne också.

Så byggs en kultur – av nya unga människor. Vi är med dig Kristjan! Du och laget är viktiga för Eskilstuna.

Ha en bra vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: