Skrivet av: Pär Eriksson | september 4, 2011

Om ett leende på bussen, hot och hat och vikten av att agera i en öppen anda

Jag har arbetat i mer än 30 år i offentlig verksamhet. Jag har varit med om de allra svåraste situationerna med ond bråd död bland unga narkomaner, tvångsomhändertagande av barn inför känslomässigt nedbrutna föräldrar. Jag har varit med om att genomföra beslut om att lägga ner förskolor och skolor inför demonstrerande föräldrar. Jag har mött psykiskt labila personer.

Men och det är viktigt – jag har aldrig känt mig rädd eller än mindre hotad. Aldrig. Jag har aldrig fått brev eller insändare som ens antyder att de skulle veta var min familj bor.

För mig har det varit ett levande exmpel på en demokratisk grundstruktur i vårt samhälle. En demokrati som alla är redo att leva i även om vi är oeniga eller till och med har starka spänningar synliggjorda.

Jag var länge tveksam om jag skulle ägna den här veckans krönika åt det här men jag bedömer att vi måste bli fler som står upp för de grundläggande humanistiska värdena och inte bara hummar med.

Slutna och stängda miljöer
Jag ser en förändring över tid. Det handlar inte om Eskilstuna. Jag såg samma tendens i Västerås och jag hör samma berättelse från andra kommuner i landet. Låsta stads- och kommunhus och personkontroller vid entréer till kommunala verksamheter.

Jag tar del av allt fler mail, brev och e-kommentarer i tidningarna som inte bara andas sund kritik och till och med desperation utan jag ser hat, hot och förlöjliganden. Demokratins själ – det seriösa samtalet där olika synpunkter bryts mot varandra – ersätts av hån, spott och spe både mot debattörer och folkvalda.

I Eskilstuna är det några av våra politiker som nu fått sina husväggar sprejade och fönster krossade. Jag tar del av mail som andas att man ska passa sig. För att vara tydlig – det är fullständigt oacceptabelt. Oaktat vilka partier som de representerar. För mig handlar det inte om partipolitik utan om demokrati.

Och om det humanistiska och demokratiska samhället och dess medborgare inte står upp mot det här så lämnar vi inte bara de hotade och terroriserade i sticket utan vi bäddar också för att det nästa vecka eller nästa år är du och jag som får liv kringsskurna.  Idag är det politiker, invandrare och HBT-personer som står i skottgluggen. I morgon är det du och jag.

Oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle

Det har aldrig varit viktigare än nu att stå upp för de grundläggande värderingarna som det innnebär att vara människa.

Den här stämningen förpestar ett samhälle. I det lilla så finns en fara att det lilla leendet på bussen ersätts av en blick i golvet. Det drar oss i sär. Det splittrar oss i ett läge då vi borde hålla ihop. Jordens utmaningar om fattigdom, utanförskap och klimathot kräver det av oss.

Läsaren tycker kanske att jag överdriver. Att jag har fångats av enskilda stämningar och händelser. Och så kanske det också är. Jag målar med grov pensel. Men det är något som gnager i mig.

Kommunen som en del av den lokala demokratin
Har det här med oss att göra som kommun? Ja, jag tycker det. En kommun är i sig en del av samhällets demokratiska infrastruktur. Den lokala och representativa demokratins själva urkraft. Det politiska systemet har naturligtvis sin utmaning men i vardagen så har vi i vår roll som lärare. vårdpersonal, fritidsledare, kulturarbetare, brandman, myndighetsansvarig, adminstratör, tekniker, parkarbetare, socialsekreterare och chef ett ansvar att varje dag, i varje möte agera i en demokratisk och öppen anda.

Samtalet och dialogen är demokratins själ

Då levererar vi inte bara bra kommunala tjänster och service utan vi blir också en kraft som inte möter hot och hån med samma frustration utan än tydligare står upp för just dialog, samtal och öppenhet. Det är nämligen det värsta e-trollen, de anonyma hatarna, sprejarna och stenkastarna vet – människor som inte ”går igång” och börjar bete sig som ”dom”.

Det finns lärdomar i statsminister Stoltenbergs och det norska folkets mogna agerande efter sommarens terror i Oslo.

Och det finns en tung historisk lärdom – även om utvecklingen får sina törnar  – det är bara i öppenhet som samhällen utvecklas. Och det blir än tydligare för mig nu så här i början av ett nytt sekel. 

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Kan inte annat än instämma!

  2. Tack Lars.

    Ha en bra vecka!
    Pär E

  3. Bäste Pär!
    Utomordentligt bra att Du ”lyfter” dessa stenar!
    Begreppet FRIHET torde täcka mycket av det du vill ha framfört i din krönika.
    En trygg och upplyst (medveten, kompetent) människa med en sund livssyn behöver inte oroas. Demokratin är stommen i systemet. Men demokratin kan utvecklas ytterligare om den kompletteras med långsiktiga ”överenskommelser” som borgar för en stabil och någotsånär lugn kommunalpolitik.

    En kommunstyrelse, kommunal förvaltning och dess myndighetshandläggare måste upplevas som värdiga och så är väl i stort sett fallet i Eskilstuna, men kampen för att behålla den politiska makten (möjlighet att påverka utvecklingen) kan tyvärr stundtals upplevas som att oenigheter förekommer.
    Vi måste respektera varandras synpunkter. Respekt och hänsyn är vackra ord som förpliktar. Författningen med dess hållbara lagar/balkar, förordningar, föreskrifter och praxis utgör trygghetens grundstenar.
    I begreppet praxis kan numera inrymmas ”trosuppfattningar, åskådningar etc”. Kärleken till nästan och ”syndernas” förlåtelse kan betraktas som humanismens ”smörjmedel” i det mänskliga umgänget. Vi har ju ”kriminalvård”, men inte dödsstraff, för att ge ett konkret exempel.

    Mer fakta och objektiva analyser löser många knutar i det politiska umgänget. Enade vi stå, söndrade vi falla.
    Må de goda samtalen bära oss vidare i enighet och samförstånd mot det fina samhälle som vi alla är värda.

    Och till sist; Vi får inte låta den enskilde skuggas av kollektivet. Bejaka gärna coacher (vägvisare) som håller de ”svaga” i handen – inte minst i ”vård- och omsorgskarusellen”.

    Kampen för ett framgångsrikt, snällt och stolt Eskilstuna går vidare.

    Hans-Erik Fredbäck

    • Tack Hans för din reflektion.

      Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: