Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 28, 2011

Om våra pojkar, manlig identitet och vikten av att ta matchen

”Pojkar, pojkar, pojkar – här kommer ett hundår till…” sjöng Plura och Eldkvarn. Och så kanske det är – ytterligare ett hundår sett ur pojkarnas perspektiv.

Den amerikanska författaren Susan Falludi fångade frågan om männens plats och roll i det nya samhället i boken ”Ställd – sveket mot mannen”. Hon reste ut i det amerikanska samhället och mötte desillusionerade och arbetslösa stålverksarbete och lantarbetare, ingenjörer, pastorer, gängledare, vietnamveteraner, transvestiter och fotbollssupportrar.

Det var som att männen inte riktigt hittat hem i en förändrad värld. Den traditionella manligheten var utmanad inte bara av feminismen och HBT-rörelsen utan också av nya krav från näringsliv och arbetsmarknad.

Susan Faludi

En ny manlig identitet
Jag hör på mig själv att det låter lite bombastiskt att skriva att det behövs en ny man – eller rättare sagt en ny manlig identitet, en ny mansroll, en ny typ av pappa, äkta man eller morfar. 

Låt mig vara lite provocerande. Jag undrar var vi män håller hus för ser vi till statistik så är vi inte på biblioteken, på teaterarna eller konstmuséerna. Vi tycks heller inte vara i skolan – vare sig som lärare eller föräldrar. Det är något som inte stämmer?

Med all respekt för att alla yrken är viktiga och behövs i ett samhälle så är det ändå så här i början av ett nytt århundrade viktigt att fler har en eftergymnasial- eller högskoleutbildning. Om inte annat så blir vi annars ifrånsprungna av andra mer offensiva länder. Företag väljer krasst att placera utveckling och produktion där det finns välutbildade ungdomar.

Frågan handlar om kön snarare än din bakgrund
I Sverige så är det ca 44% av alla ungdomar som innan de fyllt 24 år påbörjar högre studier efter gymansiet. Det är dock inte jämt fördelat mellan könen utan av tjejerna så är det 50,6% och 36% av killarna.

Tittar vi specifikt på Eskilstunas ungdomar så är skillnaden större – 50,6% respektive 30,2%.

Många gånger har de senaste årens debatt och samtal handlat om invandrarungdomarnas situation i skolan. Det är bra att det lyfts fram men ska vi tro färsk statistik så är det inte huvudfrågan utan spänningen och utmaningen stavas könsperspektivet.

Det är till och med så att studerar man statistik över de som går vidare till studier direkt efter gymnasiet – det jag refererade till ovan var innan man fyllde 24 år – så är det 26% av invandrarungdomarna. Samma siffra för svenska ungdomar är ca 17%.

För att ytterligare understödja mitt resonemang så lägger jag till att i en undersökning bland ungdomar i Europa så anser allt fler att de har många rättigheter och få skyldligheter. Av 17 länder så avviker bara Ryssland och ytterligare ett land.

De skandinaviska länderna med Sverige i spetsen och ännu tydligare bland de sörmländska kommunerna – i synnerhet bland pojkarna – så är det en stark rättighetsorienterad kultur.

(statistik och resonemanget är inspirerat av Peter Eklund, Länsstyrelsen Sörmland och Bo Wictorin, analytiker Eskilstuna kommun)

Ni märker att jag bäddar för det allvarliga läget för våra pojkar. Det finns säkert nyanser i det här och statistik skall också vägas och analyseras. Men vindriktningen är tydlig.

Det finns säkert politiska undertoner som jag inte överblickar eller några som menar att våra ungdomar redan har det tufft på arbets- och bostadsmarknaden. Det är en klok invändning. Det minsta våra ungdomar behöver är ytterligare ok på sina axlar eller höra att de inte duger.

Vårt ansvar som män
Samtidigt så måste vi ta diskussionen och matchen. Och jag menar att vi män har ett extra stort ansvar. Utan att låta inställsam – men våra kvinnor har redan förstått det här. Det är inte mammorna, farmor eller mormor som inte förstår. De har alltid förstått att ett bra och värdigt liv kräver hårt arbete och utbildning. Precis som min mamma förstod att utbildning ar viktig för hennes barns och det var också ett budskap hon förmedlade när pappa inte hörde.

Nej, det är vi män som måste kliva fram i våra roller som pappor, far- och morfäldrar, idrotts- och föreningsledare, lärare och skolpersonal, fritidsledare och kulturarbetare.

Det är inga stordåd som krävs. Det är dock en man som är något mer tydlig med att utbildning är viktig. Det är en man som pratar väl om skolan och lärarna. Det är en man som ägnar lite mer tid till att förhöra läxor och prata om hur det går i skolan.

Det är en man som – jag hoppas att jag vågar skriva det utan att någon missförstår – dricker något mindre. Det är en man som tydligare tar avstånd från knytnävarnas logik. Det är en man som tar på sig rollen att agera föredömen för våra pojkar. Det är en man som läser och bildar sig och till och med klarar av att uttrycka sin kärlek. Annars kommer kvinnorna att välja bort oss. Och än värre………..våra barn!

Det är så man bygger ett modernt samhälle. Jag tror att det var det Susan Falludi menade.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Pär, du pekar som vanligt på något oerhört viktigt. Du och Eskilstuna kommun har möjlighet att på olika sätt premiera män som bryter ny mark. Hur jobbar ni med den delen av jämställdhetsekvationen? Det skulle var kul att höra!

    • Hej Patrick!

      Det är bra att du frågar. Det kan låta på mig som att det inte händer något. När det gäller arbetet med jämställdhetperspektivtet så vågar jag skriva att Eskilstuna kommun som organisation kommit långt. Vi har också deltagit i ett nationellt projekt och vi har rönt en viss uppmärksamhet för att de här frågorna uppmärksammas i alla våra förvaltningar och bolag. På olika sätt beroende på uppdrag. Många gånger handlar det då om hur vi agerar med ”mannen som norm”. Det där är viktigt.

      Men min krönika har egentligen en annan utgångspunkt. Det handlar om hur vi agerar och vad vi förmedlar i våra roller som pappor, som äkta män, som arbetskamrater, som föreningsledare.

      Det står inte i någon motsättning till varandra. Men har var sin logik och antagligen lösning.

      Ha det bra Patrick och tack för ditt engagemang!

      Pär E

  2. Synnerligen tänkvärt!

    • Hej Hans!
      Den här veckan var du synnerligen kort – det oroar mig………….

      Ha det bra i veckan!

      Pär E

  3. Hej!
    Jag är nyfiken på den statistiken som berör mäns närvaro på bibliotek, teatrar och konstmuseet. Min erfarenhet är att det finns många män på biblioteken, de syns på avdelningen media. De läser tidningar och använder datorerna. Kvinnorna lånar i högre utsträckning böcker. Statistik från Kultur- och fritidsförvalningen visar att det är fler män än kvinnor som står på scenen, är dirigenter, skriver verken som framförs dvs oftare får betalt för sitt kulturutövning. Kvinnorna finns i högre utsträckning bland publiken, de betalar för sitt kulturutövande. Eskilstunas konstmuseum har fördelning 40% män och 60% kvinnor, så visst finns det män även där.

    Ett bra val av ämne hoppas det återkommer!

    • Bra Lena att du förtydligar. Och min bild är inte att det inte är några män.

      Men som du själv antyder så är det ett underskott. Det är bilder som jag i vart fall har från min tid som ansvarig för kulturen och biblioteken i Västerås.

      Det finns naturligtvis nyanser i min analys men jag står för mitt huvudbudskap – jag vill se fler män inom kulturen.

      Ha det bra

      Pär E

  4. En hjälp i dessa diskussioner kan vara utbildningsmaterialet Matchomaskinen. Ett utbildningsmaterial som används bl.a. i Gnesta skolor. Matrialet finns att titta på bl.a. på Kvinnojouren Moa och kultur och fritidsförvaltningen.
    Mia

    • Tack Mia för ditt tips. Jag hörde senast igår på Radio Sörmland där de intervjuade skolan i Gnesta som arbetat med den här metodiken.

      Ha det

      Pär E

  5. Jag håller med dig på alla punkter, och jag tycker att det är en mycket viktig sak, som Du tar upp. Yrkesval och utbildning styrs fortfarande av tradition, kamrattryck och gamla uppfattningar om vad som är manliga respektive kvinnliga yrken. Hur vi är som män, fäder, arbetskamrater och partners, har stor betydelse för våra barn, barnbarn,och förstås vuxna människor i vår omgivning.

    Jag brukar tänka på vila förebilder jag själv har, och då dyker bl.a. Nelson Mandela, Martin Luther King och Jens Stoltenberg upp. Men också Hasse Alfredsson, Tage Danielsson och Povel Ramel är viktiga, med sin blandning av humor, allvar, lekfullhet och genuint mänskliga framtoning.

    Du har rätt i att vi män, som fäder, arbetskamrater, föreningsmedlemmar och partners, bör visa humanitet, engagemang, jämställdhet, och sträva efter att vara allmänt goda förebilder i vår omgivning. Du är inspirerande Pär!

    • Tack själv för ett inspirerande inlägg i samtalet. Uppenbarligen så är det här med manlig identitet något som berör. Har också fått motsatta reaktioner. Men det är väl bara så vi kan ta oss framåt – genom att bryta olika åsikter.

      Ha det
      Pär E.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: