Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 21, 2011

Om mobbing, att leva buskapet och vikten av att gå tillsammans

Tänker er ett arbetsliv där du på morgonen har ont i magen för att du gruvar dig för att möta dina arbetskamrater. Väl på jobbet så hålls du utanför gemenskapen, du tilltalas inte med ditt namn utan kallas någon nedsättande. Alla skrattar och du böjer ner huvudet.

Vid lunchtid så passar någon på att knuffa dig så att du tappar ditt kaffe på golvet. Arbetsdagarna blir en plåga istället för en kreativ plats där du får utrymme för ditt kunnande.

Om detta var verklighet så är jag säker på att Arbetsmiljöverket, de fackliga organisationerna och ansvarig arbetsgivare skulle agera.

Mobbingen är en viktig fråga
Det är möjligt att läsaren uppfattar mig som retorisk – men så här har en del barn och ungdomar det idag och det är inte acceptabelt.

Den här veckan så drar skolan igång. Flertalet känner glädje och nyfikenhet. Är det några nya i klassen, vilka lärare få vi det här läsåret, hur är det med den där tjejen eller killen jag gillar?

Men för några är det en plåga. Vi måste våga se det.

Utanförläggande istället för tillsammans
Jag har arbetat med ungdomar och haft en nära relation med skola, fritidsgård och socialtjänst i mer än 30 år. Min erfarenhet är att alla ser det här.

Jag tror också att alla vill väl. Men ändock så når vi inte varandra. Min bild är att vi utanförlägger och allt för mycket skyller på andra.

Det är föräldrarnas fel. Det är politikernas, chefernas eller rektorernas fel. Det är samhällets fel. Det är lärarnas eller socialtjänstens fel. Eller än värre det är elevernas fel.

Det finns säkert spår av riktighet i hela den paletten men samtidigt är det ointressant. Alla vuxna, föräldrar, skolpersonal, beslutsfattare, föreningar och elever behöver ta varandra i hand och säga att nu går till tillsammans.

 

Det finns en väg
Jag är tillräckligt erfaren för att inse att det aldrig helt går att förhindra mobbing. Det är svårt att vara människa och än svårare att vara ung. Men vad vi kan förenas i är att förstå att vi alla bär ett ansvar och att vi anstränger oss till det yttersta för att både förebygga men också ta itu med situationer som uppstår. Att vi lever buskapet om alla lika värde, att vi visar civilkurage.

Jag uppskattar BRIS, Lärarförundets och Lärarnas Riksförbunds engagemang i den här frågan. De står för en ärlig vilja att bidra.

Jag tror också att det är viktigt att vi använder väl beprövade erfarenheter olch metoder som vi vet vetenskapligt ger resulat. Vi måste våga ”kill your darlings” och lämna det arbete som inte ger resultat. Här har skolledningarna ett stort ansvar.

Jag menar att det här är en av de viktigaste frågorna vi har i våra skolor i Eskilstuna. En skola där elever, lärare och skolpersonal trivs skapar också resultat.

Jag skriver medvetet lärare och skolpersonal. Därför att deras trivsel är också viktig. De senaste åren har vi läst och tagit del av lärare som beskriver en situation med trakasserier och glåpord från elever och även ibland från föräldrar. Ibland till och med våld.

Det är fullständigt oacceptabelt.

Det är först när vi skapar en skola som bygger på studiero och lugn, en skola som blandar lust och motstånd som vi också klarar att leva upp till skolans värderingsgrund och kunskapsmålen – samtidigt.

Det är så man bygger en modern skola i en modern stad. Och allt ansvar ligger på oss vuxna.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Pär,
    fint och klokt skrivet. Förslag: En centralisering av mobbinganmälningar där en professionell handläggare kan möta elev och föräldrar skulle vara av stort värde för de som utsätts. Historien har visat att skyddsarbetet inte fungerar om den enskilda skolan självständigt ska hantera processen. Det har funnits och finns lärare som är direkt olämpliga att delta i processen då de kränker eleven efter att anmälan är gjord. En centraliserad process där kontroll av lokal aktivitet och stöd till elev och skolans vuxna bidrar till strukturerad utveckling av elevskyddet.

    Beträffande våld där elev/föräldrer går till handgripligheter måste förstås polisanmälas regelmässigt. Helt oacceptabelt beteende och något som skolan måste kunna lägga på sociala myndigheters alternativt/och polisens bord.

  2. Tack Johan för din kommentar och ditt förslag. Du pekar på en viktig fråga. Är det skolan själv där eleven går som ska ha huvudansvaret eller ska man lägga det utanför?

    Det finns väl inget enkelt svar men jag tror jag förstår hur du tänker.

    Min erfarenhet från Västerås är att man där arberat med en sk Barnombudsman. Hon har betytt mycket för utvecklingen och ska vara barnens röst. Det betyder inte att BO är ansvarig för alla ärenden men hon besitter kloskapet och ser helheten. Kort sagt – en bra rådgivare.

    Jag vidarebefodrar ditt förslag till skolledningen.

    Tack Johan för engagemang i en viktig fråga.

    Pär E

  3. Mobbing är ett BROTT!
    Rektor är högste ansvarig på respektive skola.
    Mobbing måste alltid finnas som en punkt på varje mötes dagordning.
    Protokoll skall föras! Om någon mobbingfråga är känslig så kan rektor utfärda sekretess och besluta om hemlig bilaga till mötesprotokoll.
    Delat ansvar= Inget ansvar.
    Mycket handlar om ansvarsfullt (och kompetent) ledarskap.
    ”Flumskolan” är väl död?
    Varje misstanke om mobbing måste utredas.
    Det finns tyvärr ”rötägg”. Kalla in föräldrarna!
    ///H-E F

  4. Mobbning handlar alltså om att nonchalera, att inte respektera, en individ. -Och Pär, hur var det nu när Du var förvaltningsdirektör här i Västerås, med att jag en kommuninvånare, aldrig fick ett så kallat myndighetens beslut, med att en tjänsteman hade censurerat bort en åsikt som jag hade skrivit in på en allmän samtalsplats. Ett ärende som Du handlade; konstaterade ju också Din sekreterare.
    Med att jag därpå inte kunde få en domstolsprövning av censureringen.
    -Just det Pär, att Du mobbade mig!

    …mja, ju egentligen värre, brottet Tjänstefel. Med ett ärende att punktera yttrandefriheten, ett av benen som vår samhällsgemenskaps demokrati och rättsstatstänkande står på.

  5. Till Bengt Gavne!

    Genom åren har du fått dina ärenden och överklaganden juridiskt prövade. Såväl internt i kommunen, av Västerås stadsjurister som av olika myndigheter.

    Pär Eriksson

    • -HELT FANTASTISKT! Det måste jag få uttrycka min eloge till Pär Eriksson för -att han har tagit sig an mitt inlägg här ovan. ..det väntade jag mig faktiskt inte.
      Sedan saken: Att som vårt Sverige skall vara en rättsstat, är det INTE den berörda myndigheten som överprövar klagomål mot den. ….som tydligen Pär Eriksson ännu inte förstått. Att när jag klagade på att Pär Erikssons medarbetare hade censurerat mig, så är det INTE Per Erikssons, kommun, stadsjurist eller myndigheter, som skall pröva. -Det är en allmän domstol.
      Men det hindrade Pär Eriksson mig från att kunna göra som jag aldrig fick det så kallade myndighetens/Pär Erikssons beslut för saken. Att jag blev alltså, som Pär Erikssons skriver i sin blogg,
      hållen utanför gemenskapen.

      • Till Bengt Gavne!

        Jag tror jag förstår ditt budskap. Samtidigt så får jag hänvisa till Västerås om det är frågor du inte är eller har varit nöjd med.

        Pär Eriksson

  6. Pär,
    tack för snabb feed-back. ”I like” en BarnOmbudsman(BO) som även skulle fånga upp mobbingärenden i friskolorna. En professionell BO kommer att bidra till att konsekvenserna för den mobbade mildras.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: