Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 7, 2011

Om en kock, en inredare, talang och vikten av att göra mötet till en konst

Jag vet inte om ni tittar på ”Kniven mot strupen” på TV3. Konceptet är enkelt och genialt. Alexander – som vår kock heter – beger sig till en restaurang som är på väg ned vad gäller antalet kunder, kvalitet och lönsamhet. Under en vecka arbetar han med nya menyer och ingjuter hopp och vips så förvandlas restaurangen till en väl fungerande.

Naturligtvis är konceptet extremt förenklat  men jag gillar dramaturgin och vad allt bygger på är Alexanders totala kärlek och passion för matlagning. Det är som att han lever för att laga mat och det är det som Tv-programmet i all sin enkelhet lyckas förmedla. Ibland är det som att jag själv känner att jag kanske skulle byta yrkesbana.

Jag tänker också på den mer kände Ernst Kirchsteiger. Ingen kan ifrågasätta hans total passion för inredning och nya kluriga lösningar. Vem målar ett skåp med filmjölk eller slöjdar til en byrå på tre minuter om inte Ernst? Jag rycks med även om jag själv inte äger en cirkelsåg.

Läsaren undrar  kanske vart jag ska ta vägen med mitt resonemang. Men hav förtröstan – svaret kommer.

Lyfta upp talangen och passionen
Utan att bli för filosofisk men jag tror att vi alla bär på någon slags potential att utveckla en talang eller färdighet. De lite mer filosofiskt lagda skulle prata om att vi är destinerade, att vi inom oss bär på en längtan att utveckla just en talang eller färdighet.

Det betyder inte att vi behöver bli en Alexander, Ernst, Zlatan, en Therese Alshammar eller en nobelpristagare. Men inom oss bär vi på en möjlighet och frågan är om hur vi får den talangen eller passionen att blomma ut.

Och vi har mött dom. Inte bara som idrottare utan också som musiker, författare, arkitekter och uppfinnare. Och dom finns också i vardagen, i föreningen. Den där passionerade trädgårdsodlaren, snickaren eller MC-åkaren. Vi känner igen dom för sin passion för sin talang eller färdighet. Ibland blir dom till och med lite jobbiga i sin totala fokusering.

Bild från naturskyddsföreningen.se

Den spännande och utmanade frågan är då om de finns hos oss? Finns de i skolan, på äldreboendet, på socialkontoret, i biblioteket eller på vår gatuavdelning och inom räddningstjänsten och på miljöenheten? Kan man vara passionerad över att arbeta i en kommun?

Ja, absolut. Jag har genom åren mött dom såväl i Örebro som i Västerås och Eskilstuna. De där medarbetarna som passionerat undervisar barn, möter äldre inom vården med ett fint och varmt bemötande eller arbetar med familjer i svåra livssituationer eller medarbetare som ansvarar för att våra rondeller är små konstverk av blomarrangemang. Medarbetare som gjort mötet med brukarna och medborgarna till en konst.

Välfungerande arbetslag lyckas kombinera
Men det där låter typiskt en kommundirektör. I vardagen så är det slitigt och stressigt. Ibland till och med dålig stämning på arbetsplatsen. Jag förstår det samtidigt så har vi ett uppdrag och det är det vi måste klara av att fokusera på.

Oaktat resurser, oaktat stämning, oaktat om chefen upplevs som dålig, oaktat om vi delar de politiska besluten – oaktat så är vårt uppdrag att göra så bra verksamhet som möjligt.

Min erfarenhet genom åren är att de allra bästa arbetsgrupperna lyckas kombinera passionen för mötet, engagemanget för brukarna med en resonerande och reflekterande ton där man lyfter såväl styrkor som brister i verksamheten.

Det är precis i den skärningspunkten utveckling uppstår. I brottet mellan det optimistiska, det positva, det livsbejakande och den kritiska ådran, det krävande, det strukturella och utmanande.

De arbetslag som lyckas hitta den här balansen blir ofta framgångsrika. Och där har var och en av oss ett ansvar – att odla den där talangen, den där färdigheten, att på djupet bli och leva passionerat för vårt uppdrag. Känna yrkesstolhet och stå upp för professionen.

Skolans betydelse
Det är också därför skolans uppdrag är så viktig. Det är ofta där intresset eller talangen kan bevattnas eller i sämsta fall tryckas ner. Läraren, pedagogens attityd och inställning är ofta livsavgörande.

Det är ingen tillfällighet att Maria Wetterstrand sitt sommarprogram i radions P1 väljer att lyfta upp sin lärare som den som fick henne att intressera sig för samhälls- och miljöfrågor.

Min favoritforskare Emmy Werner säger samma sak fast med siffror och statistik som underlag. De ungdomar som det går bra för i livet har oftare än de som det går snett för fått odla ett intresse, en talang. Och i talangen skapas självförtroende. Att få vara bra på något.

Det är därför skolan och bildningen är så viktig. När jag pratar om vikten av kunskapsmålen i skolan så menar jag just det. Vikten av att lära sig saker för att bli en ”fri” människa”. Vikten av att kunna förverkliga sina framtidsdrömmar.

Och det är precis där jag blir entusiasmerad av vår kock Alexander eller en Ernst. Av någon anledning så tror dom på förändring och får buljongkok, färska grönsaker, kryddor, ett ytterlår eller en klädhängare att framstå som tagit från en högre kultur.

Dom skulle jag vilja jobba med. Eller rättare sagt han eller hon finns nog redan i vår organisation. Frågan är om vi ger dem tillräckligt utrymme. För smitta kan ju vara något farligt……………..

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Hej Pär,
    Du har så rätt!
    Nyfikenhet, upptäckarglädje och stolthet räcker långt, men respekt och äkta medkänsla för varje unik individ i ”kollektivet” räcker längre.
    Många medmänniskor har det ”taskigt” på flera sätt och behöver stöttas. Vi behöver i praktiken tillämpa en socialliberal demokrati. En minimistandard bör gälla alla, men samtidigt måste takhöjden vara hög, för att uppmuntra de som vill och kan ( besitter förmågan) överprestera.
    Vi måste bl.a. komma överens om begreppet RÄTT lön.
    Goda arbetsbetingelser är oerhört viktiga.
    Alla ska känna arbetsglädje (nyttan av utfört arbete).
    Gott ledarskap som leder till gott medarbetarskap , dvs. öppna relationer, leder långt.
    Hur mår Dina ca 9000 medarbetare i Eskilstuna kommunkoncern?
    Vad säger medarbetarenkäter?
    Hur många är missnöjda av skilda anledningar? Borrar Du i detta?
    100% nöjdhet är en utopi, men var går gränsen?
    Kämpa på för bästa möjliga utfall av insatta skattemedel!
    ///Hans-Erik F.

  2. Hej Hans!

    Kul att du frågar om just medarbetarenkäter. Det görs regelbundet i Eskilstuna kommun och den som gjordes i våras visade ett bra resultat.

    Nu ska man inte ta dessa för sanningar med det är ändock flera tusen som svarat och det ger en indikation på stämningen i organisationen. Enkäten bygger på ca 50-60 frågor om jag minns rätt. Den bryts sedan ner på respektive arbetsplats och diskuteras. Syftet är dialog och gemensamma förslag vad som kan förbättras.

    Det var extra roligt att vi jämfört med några andra kommuner och större företag låg högt i resultat. Det är vart fall en bra början som du antyder.

    Ha det
    Pär E

  3. Det handlar ju om en öppen dialog mellan vuxna.
    Du skriver ibland om ”mod” och det är just detta som behövs – modet att våga säga vad man anser vara rätt.
    Ack ja, trivseln på jobbet är viktig.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: