Skrivet av: Pär Eriksson | juli 11, 2011

Sommarpärspektiv VI 2011

Det är något märkligt med oss svenskars förhållande till den röda stugan med vita knutar. Lite skämtsamt kan man undra om det är genetiskt betingat att vi så starkt längtar ut på landet när sommaren kommer.

I takt med att semester blev något för gemene man så växte också behovet av att få lämna staden. Ofta trånga, små lägenheter och mörka och skitiga industrilokaler. Landsbygden påminde om det man kom ifrån.

De olika sommarstugeområdena runt Hjälmaren, Mälaren och de mindre sjöarna runt Eskilstuna berättar samma berättelse. Det började ofta med att unga familjer fick tälta på angivna platser. Det gavs möjlighet att bygga ett trädäck som höll regn och väta borta.

Sedan kom de första primitiva stugorna byggt av spillvirke, gamla kiosker och jag har till och med fått berättelser att det varit gamla bussar som utgjort grundkonstruktionen. Sedan blir stugorna i allt bättre skick fram till dagens moderna sommarboenden med vatten, avlopp, kök och TV.

Själv bodde jag med mina föräldrar i Sundbyholm. Dagens konferensstugor var då tillgängliga för Eskilstunafamiljer att hyra under några veckor. Så sent som i slutet av 1970-talet bodde mina förldrar där med sitt barnbarn.

100 kr för 3 veckor i Sundbyholm på 1950-talet

1938 kom den första semesterlagen som gav rätt till två veckors ledighet. 1951 och 1963 byggdes den ut med ytterligare veckor fram till dagens fem veckors ledighet som infördes 1976.

Lägg då till 1930- och 1940-talens framväxt av begreppet fritid. Bildandet av Cykelfrämjandet och Korpen och att organisationer som STF och Friluftsfrämjandet fick allt fler medlemmar bidrog till att göra semestern och fritiden till något nytt och viktigt.

Nu lever vi i en atmosfär där arbete och fritid vävs ihop. Den klassiska industrisemestern då hela Sverige var stängt är över och vår ledighet är utspritt över hela året. Men ändock så verkar det som att vår längtan ut på landet lever djupt i vår folksjäl.

En stor del av mina sommars uppväxt var hos mormor och morfar längs den vackra Ljungan i Medelpad. I någon mening så gjorde de åren också till den jag är idag. Och kanske mitt sommarboende inte är något annat en längtan tillbaka till mormors och morfars liv på gården. Även om jag idag förstår att bakom den lilla pojkens drömska bild av livet på landet så dolde sig hårt och slitsamt arbete.

Men visst är också vårt hus rött. Om än med svarta knutar.

Ha en fortsatt bra sommar!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: