Skrivet av: Pär Eriksson | juli 8, 2011

Sommarpärspektiv V 2011

Jag minns att det regnade i augusti 2006. I vart fall i Göteborg. Jag var nere och tittade på EM i friidrott och fick se sex svenska medaljer om jag minns rätt. Bl a Christian Olssons guldhopp 17.67 i tresteg och Susanna Kallurs guld i 100 m häck.

Men det jag minns bäst var tyvärr Sven Nylander och kokainskandalen. Nu i veckan blev frågan aktuell igen eftersom Nylander var sommarpratare där han valde att ge sin bild av vad som hände.

Det som slår mig är att fokuset hamnade på Nylander, detta samtidigt som hans kompis Patrik Sjöberg i stort sett gick fri från kritik. Men det är nog så det är – dvs står man för något eller i vart fall ger sig ut att stå för något så blir fallet så mycket större när det visar sig att man inte lever sitt budskap.

Som ni säkert minns så var Sven Nylander affischfigur och representant för en antidoping organisation.

Genom åren har jag mött olika sådana här berättelser. Representanter för näringslivet som föreläst om etik och moral som sedan visat sig vara skattefifflare. Drogföreläsare i skolan som på kvällen själv knarkat. Jag har också mött medarbetare och chefer i offentlig sektor som stått upp för redlighet och ärlighet men som visat sig vara fifflare. Nu senast har vi den sk Göteborgsaffären som handlar om mutor bland kommunala bolag.

Det här smärtar varje gång och jag tror också att det var därför allmänhetens dom blev hårdare av Nylander än Sjöberg. Trots att de uppmärksammades för samma sak.

Det är svårt att vara människa och samtidigt så tror jag gott om människan. I all sin mänskliga enkelhet så tror jag att alla – några udda figurer undantagna – söker en slags harmoni med sig själv. I grunden söker människan samarbete och gillande.

Samtidigt så kanske vi kan lära av filosofer och tänkare som Voltaire som menade att människan måste öva på att vara god. Att söka en inre kompass som är JAG kräver en viss träning.

Och kanske det ändock är det som blev Sven Nylanders slutsats. Han behövde bli hel igen. Om inte annat behövde han kunna se sin familj och sina vänner i ögonen igen. Och ska jag tro hans sommarprogram och det han förmedlat i intervjuer så är det precis det han gjort. Det är stort!

Semestern första frihetskänsla har lagt sig. Nu är det semestervardag. Många i vår familj har namn från Astrid Lindgrens värld. Eller vad säger ni om Pelle, Olle, Lasse, Kerstin, Malin och Karin.

Nu har precis Emil, Skrållan och  Båtsman lämnat oss efter en vecka med mormor och morfar. Men det står inte på förrens Kajsa Kavat är på ingång från Stockholm.

Själv känner jag mig som Melker…………

Ha en fortsatt skön juli!

Annonser

Responses

  1. Den som är utan skuld må kasta första stenen.Förvisso ja, men….
    En av de största synderna är underlåtenheten.
    Underlåtande att stå upp för sanning och rätt, delvis på grund av bristande bildning och insikt, delvis pga feghet och lättja.
    Vi måste bli modigare och därmed öppnare och ärligare, inte minst mot oss själva. Självförtroende ger självförverkligande, dvs att få sina drömmar att bli verklighet.
    Ett uttjänat begrepp är ”respekt” – tilltro, aktning, ödmjukhet, uppmärksamhet..
    Rättvisa åt alla, javisst, men då måste vi respektera de människor som anstränger sig det där lilla/stora extra och vill ha lön efter prestation. De vill se moroten innan de avsätter tusentals fria/egna timmar på att förkovra sig.
    Låt oss slippa ”piskan” och istället bejaka ”lön efter prestation” eller kanske den nytta vi gör i samhället inom ramen för den beprövat fungerande marknadsekonomin. Folkpartiet och dess falang ”socialliberalerna” kommer att driva dessa frågor, ivrigt påhejade av sin partiledare Jan Björklund.
    En god yrkesman som är skicklig och snabb ska givetvis ha mer betalt än sin kompis som har tummen mitt i handen och dessutom jobbar långsammare. Eller tror någon att devisen ”ingen får komma sist eller hamna sist i kön” fungerar i praktiken?
    Nej, acceptera rimliga(!) löneskillnader och uppmuntra individer som ”vill och kan”.
    Och så slutligen den viktigaste frågan – socialt ansvarstagande; Alla ska i solidarisk anda ha lika rätt till god vård och omsorg. Tvistefrågan är emellertid på vilken nivå samhället (politikerna) lägger kvalitetsribban.
    Privata socialförsäkringar finns och kommer att bestå, likaså möjligheten för de rika att köpa den vård de önskar.
    Det är självfallet bättre att vara frisk och rik än att vara sjuk och fattig.
    En satsning på hälsouppbyggande aktiviteter behöver inte vara kostsam (annat än egen tid) för den fattige. Likaså att skaffa sig bildning och sunda vanor. En nöjd människa med en sund själ i en frisk kropp har det bättre än en en rik människa med en sjuk kropp.
    Vad lär man sig av detta.
    Jo, att pengar är bra för mycket och för de flesta, men att det även finns andra värden. Det vet vi ju. Öva dygderna! De skänker frid och hälsa.
    Lev väl och lev nu! Lyssna på de kloka.
    Och sitt under päronträdet och lyssna på fåglarna!

    Må frid och harmoni omsluta oss alla och envar.

    Hans-Erik

    PS. Sprit, knark, godis och dylig ”skit” är förrädiska internbelöningar med endast kortvariga ”lyckorus”. Beroende av dessa leder till allvarliga hälsoförluster. Sann lycka och glädje uppnås genom ..(Svar följer!) DS.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: