Skrivet av: Pär Eriksson | juni 19, 2011

Om grekiska sagor, dygder och vikten av att återupprätta det etiska samtalet

Tänk er en bild med mutor inom sjukvården, arbetsgivare som satt svart arbetskraft i system, fack som är korrupta, röstköp, utbetalningar av pensioner till personer som är avlidna kombinerat med ett utbrett bidragsfusk.

Lägg då till att yrkesgrupper som läkare, jurister och arkitekter betalar ingen eller extremt låg skatt. Detta samtidigt som miljardärerna fortsätter att öka sina förmögenheter. 

Vi pratar Grekland och ska vi tro mediabevakningen så är landet på väg mot konkurs. BNP-tillväxten sjunker som en sten och arbetslösheten steg nu under våren till över 16%.

Det finns naturligtvis förklaringar av både politiska, sociala och ekonomiska dimensioner i vad som nu händer men det som tar tag i mig när jag tar del av alla rapporter är mer av etisk och moralisk karaktär.

Vad är det som gör att ett land, en region, en stad eller en organisation faller sönder eller kanske tvärtom vad är det som upprätthåller ett förtroendefullt system mellan människor, grupper och olika intressen?

I någon mening så är det kanske det här de stora ideologierna, världsreligionerna, de stora eposerna och berättelserna genom århundranden försökt svara på. Vad är det som gör oss till människor och hur bygger man samhällen?

Vikten av några dygdger
Läsaren kanske höjer på ögonbrynet men jag tror att vi så här i början av det nya århundradet behöver återupprätta det moraliska och etiska samtalet.

Jag känner när jag skriver det att det känns omodernt i en värld som så starkt betonar snabbhet, resultat och individens självständighet. Att i den miljön, i den kontexten börja resonera om dygder, moral och etik och hur vi ska leva tillsammans kanske kan upplevas som nattståndet.

Men jag tror att det är där vi står. Förmågan att återupprätta några livsregler – dygder – om hur vi ska agera mot varandra, hur vi ska vara mot varandra. Jag inser att det inte löser Greklands stora ekonomiska och sociala problem men kanske vi ändock kan förebygga att vi själva inte hamnar i samma sitiuation i framtiden.

Jag tror att vi behöver återupprätta klassiska dygder som ärlighet och hederlighet. I en värld som blir allt mer sammansatt och komplex behöver vi något att hålla oss i, något att relatera till. Det är kanske särskilt viktigt i en värld som går i rasande turbulent fart just nu.

Dygder som kanske känns omoderna men som när jag tänker efter sammanfattar människans själva innersta själ. Ärlig och hederlig mot sig själv, mot sina närmaste och mot de jag inte känner. Ärlig mot samhället, mot det kollektiva.

Ett samhälle som låter fifflet bli norm kommer förr eller senare att gå under. Mutor, klan- och släktsystem, att låta sig påverkas av ”nära” kontakter, skattesmitning, att lura staten och kommunen, kliva på någon annan, tillskansa sig fördelar på bekostnad av någon annan är vardagsexempel på hur ett samhälle och vi människor sakta men säkert glider bort från det som vi är ämnade att vara.

De stora massdemonstrationerna vi nu ser på Atens gator och också under vårens arabiska uppror är inget annat än uttryck för en samlad frustration mot sociala och ekonomiska orättvisor och att människor inte finner sig att se sina länder förvandlas till något som styrs av girighet och en ovilja till att bidra från de som har det allra bäst.

När jag besökte Island förra året så var det samma berättelse som berättades. Berättelsen om ett samhälle som glider isär.

Vårt eget agerande
Har det här med oss att göra, invänder den kritiske läsaren. Sverige är väl ett annat land? Ja, så är det. Vi bär en stark historia och en stark tradition av att arbeta, att bidra och att inkomstskillnaderna inte far iväg.

Vi har företag och en offentlig sektor som alltjämt karaktäriseras av starka moraliska rötter att ”göra rätt för sig”.

Vi har en historisk tradition att lösa spänningar och allvarliga motsättningar med samtal och kompromisser. Långt från hat och oförsonlighet.

Men vi behöver också odla och underhålla det här historiska rotsystemet. I det stora genom att försvara de demokratiska grundvärdena. Allas lika värde oavsett kön, sexuell identitet eller social, etnisk och religiös bakgrund.

I det lokala genom att säkra att vi har en trovärdig och rättvis kommun som bygger sitt agerande på öppenhet och att beslut fattas på lagliga grunder – inte huruvida någon har rätt kontakter, ropar högst eller kan hota sig till fördelar.

Hellre en kommun som är rättvis, byråkratisk och eftertänksam än en kommun som karaktäriseras av godtycklighet, påhejade av en medialogik som avkräver snabba beslut i någon slags ”det får ni väl lösa-mentalitet”.

I det lilla handlar det om att stimulera till samtal om just dygder, moral och etik. Att bygga någon form av inre kompass i våra unga. Våra skolor, fritidsgårdar, föreningar, organisationer och kyrkor kan spela en avgörande roll i det arbetet.

Men kanske det ytterst ändock handlar om oss som människor. Skola, lärare, kuratorer, idrotts- och föreningsledare i all ära. I slutändan är det vid köksbordet som värderingar formas. Det är vid köksbordet som framtiden formas. Vi behöver så här några år in på 2000-talet återupprätta samtalet med våra barn och mellan oss själva.

Jag är säker på att grekerna kommer att reda ut stormen. Om inte annat kan de hämta all inspiration från de grekiska filosoferna och hjältarna i de grekiska gudasagorna.

För buskapet går inte att ta miste på – det är du som är människa och med det ansvarig för ditt liv och FÖR ANDRAS. Och jag skriver medvetet med stora bokstäver……………….

Ha en bra midsommarvecka!

Annonser

Responses

  1. Så rätt!
    Att ständigt öva dygderna skänker frid!

    Några spontana tanke bara , i ditt stora tankesammanhang:

    Lika värde, solidaritet och rättvisa innebär bl.a. att visa respekt för människors olikheter i många hänseenden. Den som föredrar att spekulera i ett långt liv efter 65 och väljer att spara för sin ålderdom och därmed säkra en vald trygghet, skall inte belastas med progressiva skatter och avgifter i solidaritetens namn. ”Den som spar han har” fick vi lära oss i Sparbankens (manipulativa?) tidning ”Spara och Slösa”. Är detta egoism eller individualism?
    Den som idag bor i Kommunfastigheters lägenheter lär få förtur till äldreboende i samma ”företag”. Sant? Rättvist?
    Tillåt mig vördsamt be Kommundirektören att först ”gräva där han står” i den näringsrika(?) kommunala myllan. Frihet under ansvar och solidariskt tänkande inom rimliga/rättvisa gränser bör noteras.
    Är individen lika viktig som kollektivet?
    Demokratiskt inflytande, valfrihet och högsta möjliga och rättvisa livskvalitet bör gälla.
    – Den som är utan skuld är FRI” (G. Persson, fd. statsminister).
    – Bättre frisk och rik än sjuk och fattig! (okänd)
    – Från ALLA efter förmåga, till ALLA efter behov.( Robin Hood)

    En skön, fri och lycklig sommar tillönskas ALLA .

    Må friden omsluta OSS! (Gud, Allah, Jahve, Buddah, ….)

    /Hans-Erik Fredbäck


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: