Skrivet av: Pär Eriksson | april 10, 2011

Om en serietidning, ordet och vikten av att återerövra bildningens betydelse

Det var sent 1970-tal och vår stora tennislegend fick frågan om vad han läste när han var ute på de stora tourerna. Hans svar ”Buster” är numer klassiskt. En av våra riktigt stora fotbollsspelare, med en bronsmedalj från VM 1994 i bagaget, svarade ”så dum har jag inte blivit än” på frågan om vilken bok som han läste senast. 

Jag skriver inte så för att sätta mig till doms. Kanske det var uttryck för ungdomlig uppkäftighet eller en slags markering att inom idrottsvärlden så håller vi på med annat än att läsa.

Ordets betydelse
Men de här – om än lite udda berättelser – slår an en ton om hur vi ibland ser på litteraturen och läsandet. Något som är jobbigt, något som är tråkigt och helst ska undvikas. Särskilt i ett modernt samhälle där 2000-talet verkligen är bildens och filmens era.

För jag tror precis tvärtom. Läsandet är viktigare än någonsin. Inte för att konkurrera med bilden utan för att skapa en helhet. Om bilden och filmen erbjuder snabbhet så erbjuder orden mer av eftertanke och tid till egen reflektion. Om filmen redovisar hela förloppet i en sekvens så lämnar orden mellanrum, en möjlighet att fylla i själv. Om bilden just ger ”hela bilden” så stimulerar läsandet den egna fantasin.

Jag tror att ordet är än viktigare i en värld där just bilderna, snabbheten, otåligheten, ”klickandet” har blivit typiska tidsmarkörer. Mobiltelefoner, I-Pads och PC signalerar tempo och ibland ouppmärksamhet. Uppmärksamheten på samtalet, den nära relationen, den nära ögonkontakten ersätts mer och mer av behovet att alltid vara uppkopplad. On line, realtid – jag kan ju missa ett inlägg på Facebook.

En av dagens mest använda ord är n-u. Jag vill har det n-u. Inte i morgon eller om en vecka eller fem år. Sociologen Thomas Ziehe beskrev den här utvecklingen redan på 1980-talet. Han berättade om en ny typ av ungdom, en ny generation som var starkt här-och nu-relaterade med krav på omedelbar behovstillfredsställelse. Mer av utanförstyrda än tidigare generationer.

Den här bilden jag målar upp eller Thomas Ziehe beskriver behöver inte vara något negativt eller hotande om det balanseras av helhet och eftertanke. Att vi ges redskap att leva hela liv där bilden och ordet skapar den där helheten. Där det korta och snabba, det tempofyllda balanseras av långsiktighet och långsamhetens lov.

Eskilstunas rotsystem
Eskilstuna bär på en historia av produktion och tufft arbete. Det är något vi ska vara stolta över och bära vidare. Men ibland har det skett på bildningens bekostnad. Läsandet, reflekterandet, det akademiska har fått stått tillbaka. Det är dags att vi återerövrar det som en gång också var en del av Eskilstunas historia – berättandet, studiecirklarna, teatern, musiken och dansen.

När Esklstuna växte i slutet av 1800-talet och tog steget från en liten ort till 1900-talets industristad så skedde det i samklang med framväxandet av frikyrkor, bildningsförbund, politiska och fackliga organistioner, frisinnande-, liberala- och socialistiska föreningar, nykterhetsloger och för att inte förglömma – våra stora idrottsföreningar t ex GUIF, City och IFK.  Alla dessa hade bildningen på sin dagordning. 

Den här starka historiska samhällsrörelsen, det här rotsystmet är en del av dagens Eskilstuna men behöver återupprättas och förstärkas. Naturligtvis utifrån 2010-talets förutsättningar.

Skolan och biblioteken
Men det här skapar också utmaningar. En av dom är våra skolor – från förskola, grundskola och gymnasium till vuxenutbildning och högskola. Jag vet inte om jag vågar skriva det – men det handlar inte bara om resurser och att vi ska bli fler. Det handlar också om oss som föräldrar och det handlar om alla som arbetar i skolan. Vi behöver bli tydligare med grunduppdraget – en skola med fokus på utbildning. Våra skolor behöver ta ett tydligare steg där elever, föräldrar, lärare, skolpersonal och rektorer brinner för kunskap.

Vi behöver också på djupet förstå bibliotekens betydelse. Våra bibliotek är unika i den meningen att de är både en samlingspunkt och ett eldorado för kunskap och bildning. Men det förutsätter också att vi förmår utveckla vårt arbete så att det är anpassat till 2010-talet.

Jag hade förmånen att under några år i Västerås arbeta nära bibliotekschefen och följa den nödvändiga förändringen. Det är smärtsamt att skriva – men gamla lokaler och aktiviteter som snarare minner om ett 1960- och 1970-tal kan inte överleva i en miljö och en värld som påkallar modernitet. Bibliotek får aldrig bli museala. Bibliotek skall vara samhällets modernaste utposter.

Jag lyfter medvetet skolan och bibliotekens betydelse för bildningen, för ordet men de är också fyrbåkar för att utveckla Eskilstuna. En stad som vår behöver öka vår känsla av stolthet, att vi duger. Men vi behöver också krasst höja vår utbildningsnivå för att hänga med i det nya samhällets tempo och krav. Vi behöver skapa en annan självbild där bildning, kunskap och läsandet är viktiga ingredienser.

Männens betydelse
En av utmaningarna i Eskilstuna handlar om oss män, oss pappor och vår förmåga att vara förebilder för våra söner. Våra bibliotek, kulturinstitutioner, temaaftnar och studiecirklar – inte bara i Eskilstuna utan runt om i Sverige – fylls allt mer av kvinnor. Vi män blir allt mer osynliga. Jag vet inte vart vi är?

Det här bekymrar mig. Särskilt som våra söner behöver manliga förebilder. Lärare, idrottsledare, föreningsledare, pappor och far- och morfäder som står för något. Män som ger motbilder, män som blir motkrafter till en ibland ytlig och kommersialiserad samhällsatmossfär som möter våra barn. Män som slår an en annan ton som handlar om att sprida budskapet att skolan och utbildning är viktig. Som förmedlar att de där läxorna är viktigare än den där träningen, matchen eller TV-serien.

Män som börjar prata väl om skolan. Män som inte själva blir motspelare till andra vuxna utan som moget och ansvarsfullt börjar använda ord som sjunger positivt om skolan, om läsandet, om litteraturen. Män som börjar prata om långsiktighet och att träget och mödosamt hårt arbete ger resultat. Män som visar sig på bibliotek, teatrar, konstmuséer, i föreningsliv och i studiecirklar. Män som sätter sig vid matbordet och förhör sina barn på engelska glosor, städer, sjöar och visar hur man löser en ekvation.

Men mammorna då, invänder den kritiske läsaren. Min erfarenhet är att de har redan förstått det här.

Den här veckan går i litteraturens tecken. Vi skriver FN:s Världsbokdag den 13 april i våra almanackor.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Hej Pär, bra att du skriver det du inte vet om du vågar skriva.

    Dagens lästips om du mot förmodan inte läst DN idag söndag.

    http://www.dn.se/kultur-noje/man-maste-lata-ratt-ga-fore-galet-en-skolas-kamp-mot-overheten

    Fortsatt trevlig helg.

    • Tack för tipset Johan. Det var en både tankeväckande och läsvärd artikel.

      Ha det
      Pär E

  2. Mycket läsvärd och lärande krönika.
    Kunskap är lätt börda, men vägen dit kan vara krokig och lång.
    Alliansregeringen har insett betydelsen av en god skola. Läs dagens Brännpunkt i SvD. Men vad kan vi konkret åstadkomma på lokal nivå här i Eskilstuna? Utbildningsbehoven är pga invandringen mycket speciella och stora. Här måste vi lägga extra resurser för att uppnå sann social demokrati i socialliberal anda.
    Språket är är en viktig grund för kommunikations- och social förmåga.
    I det variationsrika föreningslivet fostras vi till insiktsfulla, empatiska och solidariska medmänniskor. Många av de ”män” som Pär efterlyser finns i ordenssällskap och liknande föreningar, som kanske inte gör så mycket väsen i den allmänna världen. Frivilligcentralen i Eskilstuna kan på sikt (med klokt ledarskap!) bli en stark kraft i civilsamhället om man lyckas ”samla styrkorna” (föreningar och enskilda).
    Jag instämmer med Pär Eriksson och hans önskan att se en frigörelse av den enorma bildningskraft som finns bunden i föreningslivet, näringslivet och i våra gemensamma institutioner.
    Pär Eriksson är rätt man att leda denna utveckling. Fråga är nu närmast vilken väg och metod han väljer? Vilken fullmakt har kommunen? Vilka äger uppgifterna? Hur får vi fart på debatten? Politikerna bruka ju ha välsmorda ”käftar”. ”Framtid Eskilstuna” kan vara ett samlingsmotto.
    Ett första steg kan vara att vi fokuserar på Civilsamhället och att alla hjälper till att ”förlösa” dess inneboende kraft. Begreppet Samexistens och ledord som samverkan, samförstånd, samarbete, samsyn, samstämt m.fl. får leda oss, MEN vi behöver kloka och starka ledare. De finns i massor, men de måste lyftas fram.
    Kommundirektören har fullmakten att initiera samhällsutvecklingsprojekt. Utnyttja den möjligheten!!! Var bara tydlig med projektbeskrivningarna! Utnyttja frivilliga – inte minst den enorma kompetensresurs (reserv!?) som pensionärerna utgör.
    Rädda Eskilstunas framtid – inte minst äldreomsorgen, men börja NU!!!
    Bjud in till konkret samverkan med Civilsamhället. Snacka-fika-snacka-fika-ARBETA – snacka-fika – DOKUMENTERA ……………………

    Ett (av många) projektförslag kan heta SAMFRIDSPROJEKTET. Ett kunskapsprojekt i tiden. Peace be upon you.
    ///H-E F

    PS. Från barndomen minns jag följande remsa : ”Har Du ont i magen, gå till Pär i hagen och lägg en sten på magen”. Symboliskt! Hur många ”trängda barn” har idag ont i magen pga problematisk uppväxt? Problem i hem och skola? DS.

  3. Hej Hans!

    Du har säkert rätt att det finns ett engagemang bland männen som vi inte alltid ser. Men jag saknar de unga papporna i kulturen och det breda föreningslivet. Och jag saknar dom i skolan……………….

    Tack för ditt engagemang för Eskilstuna
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: