Skrivet av: Pär Eriksson | mars 27, 2011

Om ett handbollslag, språkets dynamik och vikten av att bryta barriärer

Så här var det; sommaren var precis över och hösten närmade sig. Alla tränare för elitlagen i handboll samlades till den årliga mediaträffen i Göteborg. En ganska förutsägbar tillställning där alla tränare förmedlar att de är nöjda om deras lag klarar sig kvar och alla tippar de senaste årens dominanter Sävehof som SM-vinnare.

Men den här gången var det något som bröt mot det gängse. Laget från Eskilstuna höjde rösten och förmedlade; vi spelar för guldet 2011. Det blev tyst i lokalen, man tittade på varandra förundrat, några skruvade på sig och några småskrattade. Ett lag från Eskilstuna kan väl inte vinna SM?

På hemmaplan så möttes det fräcka utspelet med blandade känslor. Inte ska väl vi, inte kan väl vi…………….bättre att tona ner sig och sedan får vi se hur det går, menade många supportrar, media och Eskilstunabor.

Läsaren tror kanske att den här veckans krönika ska handla om idrott. Inte alls – om du fortsätter att läsa så kommer du att märka att det handlar om något mycket större och viktigare – förmågan att vara modig och att bryta barriärer.

Språkets dynamik
Många gånger betrakar vi språket endast som ett redskap för att beskriva saker och ting eller för att utrycka en känsla eller åsikt. Och så är det naturligtvis men språket är också fascinerande i den meningen att det – som filosofer skulle uttrycka det – inte bara är ett sätt att beskriva verkligheten utan språket skapar också verkligheten.

Hjärnforskare skulle ge en annan vinkling på det hela men med samma innebörd – dvs hjärnan och språket är intimt sammanvävda och vad du säger och hur du säger saker och ting påverkar ditt agerande och ditt kroppsliga uttryck.

Beteendevetare och psykologer skulle ge ytterligare en dimension som handlar om att hur du pratar, vilka ord du använder också skapar bilden av vem du är i dina egna ögon men också i omgivningens.

Läsaren kanske tycker att jag blir för invecklad men jag är mån om att begripliggöra hur jag tänker. Vi är vårt språk. Språket och orden skapar också oss.

När vår tränare uttrycker att vårt handbollslag spelar för SM-guldet så skapas också bilder i våra huvuden. Orden förvandlas till tänkbara scenarier. Orden blir hävstänger i vårt inre som signalerar just mod och möjligheter. Det är därför visonsarbeten är så viktiga. Det är också därför det är viktigt att visioner är nåbara och möjliga men också tillräckligt utmanande.

En kommunal organisation i Sverigeklass
Vad har det här med oss att göra? Jo, det handlar ytterst om vår stad och våra verksamheter. Om Eskilstuna skall fortsätta utvecklas så behöver den kommunala organisationen bli Sverigeklass i alla sina delar. En vård och omsorg, en socialtjänst, en kultur och fritid, en räddningstjänst, en samhällsplanering, ett miljöarbete, en adminstration som håller hög kvalitet.

Och en av Eskilstunas viktigaste framtidsfrågor – vi behöver höja utbildningsnivån. Våra förskolor, grundskolor, gymnasium, vuxenutbildning och högskola behöver helt enkelt bli Sverigebäst.

Vikten av att forma nya berättelser
Min erfarenhet är att när man medvetet använder ett språk som handlar om att bli bäst så möts man med både nyfikenhet men också med stor skepsis.

Vi känner argumenten – det går inte i Eskilstuna, vi har för lite resurser, vi har för dåliga skolor, föräldrarna är inte tillräckligt engagerade, lärarna och rektorerna är inte tillräckligt bra. Vi har för många nyinflyttade från andra länder.

Det finns säkert delar av de här synpunkterna som har bäring men de här bilderna om att det inte går bärs vidare i våra berättelser. I lärarummet, i klassrummet, vid frukostbordet, i företagens styrelserum, i kommundirektörens arbetsrum. Vi blir språkets fångar.

Om vi vågar – naturligtvis utifrån en realism – forma andra berättelser så börjar vi bygga en ny kultur, en framgångskultur. Läser vi på om Eskilstunas historia så är det faktiskt framgångssagan som är dominerande. Från St Eskil på 1000-talet, johannitmunkarna på 1200-talet, 1600-talets Rademacher och smederna, 1700-talets innovatörer och fristadare, 1800- och 1900-talets fabrikörer, unga män och kvinnor.

Det är under 1900-talets senare hälft vi börjat beskriva Eskilstuna i andra ord. Naturligtvis utifrån ett tufft läge med stora strukturomvandlingar i arbetslivet, till och från hög arbetslöshet och känslan av utanförskap.

Eskilstuna är något annat
Men det läget går att bryta. Eskilstuna på 2010-talet är något annat. Vårt läge är extremt bra i den nya sociogeografin mellan Mälaren och Hjälmaren, nära men ändå på avstånd från huvudstaden. Vi har ett kraftfullt näringsliv med en rad företag som producerar världsledande produkter, vi har ett stort antal småföretag och hantverksföretag som karaktäriseras av entreprenörskap och känsla för bygden.

Vår stad har blivit allt grönare och vår vackra å har intagit sin rättmätiga plats i stadsbilden. I många frågor är vi redan Sverigeklass. Vi har siffror på att vi har en räddningstjänst i toppklass. Vi har skolor och äldreverksamheter som visar mycket hög nöjdhet bland elever och boende. Vi har verksamheter som dagligen gör stora skillnader för enskilda människor.

Vi har ett energi- och miljöarbete som rankas bland topp 10 i Sverige. Vi har en av Europas bästa utbildningsprogram på St Eskil – International Baccularate. Rekarneskolans fordonsprogram är den gymnaiseutbildning i Sörmland där flest elever får arbete. Vi har ett Konstmuséum som är väl känt utanför länsgränsen. Vi har en högskola som rankas bland de bästa i Sverige när det gäller kontakter och samarbete med näringslivet.

Och vi har ett handbollslag som går i bräschen för det nya, unga Eskilstuna och som tror att det går att vinna SM-guld.

Respekt för att vi tänker olika
Jag har den djupaste respekt för att det finns Eskilstunabor som ser på livet och verkligheten på ett annat sätt. Att Eskilstuna är tråkigt och grått, att det görs fel prioriteringar, att det byggs fel och planeras fel. Att det inte satsas tillräckligt på barn och ungdomar, äldre eller missbrukare och hemlösa. Dom synpunkterna är viktiga och måste komma fram. Men mitt Eskilstuna innehåller också något annat och det stavas just framåtanda och framtidstro.

I den meningen så finns inget rätt eller fel. Och kanske vi skulle bli lite mer nyfikna på varandra om hur vi tänker om Eskilstuna.

Tydlig utmaning
Så utmaningen börjar tydligöras – hur orkar vi se våra tillkortakommanden, både på samhällsnivå och var och en av oss som människor och individer samtidigt som vi berättar och lyfter upp våra styrkor, det vi är stotla över.

Ska vi tro filosoferna, hjärnforskarna, beteendevetarna och psykologerna så kommer vi då att börja agera annorlunda. I språket växer det nya Eskilstuna fram. Vi tror på att det är möjligt. Våra ryggar blir något rakare, våra blickar blir något mera tydliga och vi börjar se varandra med andra ögon.

Just därför är jag så glad över att vi har en ung handbollstränare som bröt det mer än hundraåriga arvet att ”det inte går”. Han och hans tränarkollega analyserade realismen och spelarna visade mod.

Och hur konstigt det än låter så är det på lite mer övergripande nivå inte alls viktigt att de vinner det där SM-guldet. Det viktiga är att de har formulerat visionen och riktningen. De har tagit makt över språket och formar verkligheten.

Det är det ledar- och medarbetarskapet så här i början av ett nytt sekel handlar om. Eget ansvar, mod och förmågan att utmana både sig själv och omgivningen. Då kommer också framgången. Då kommer guldet…………………..förr eller senare.

Inte vet jag om det är en tillfällighet eller inte – men det krävdes en ung islänning och en erfaren finländare för att våga bryta den här ingrodda Eskilstunakulturen.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Bäste Pär!
    Vem kan säga emot Dig , när Du högmässar på detta retoriskt mästerliga sätt.
    Mycket är bra, men bättre kan det bli!
    Göra ”rätta saker på rätt sätt” och sälja mera till rätt pris…
    Vidare efterlyser jag modet hos politikerna att våga samarbeta och samverka över blockgränserna. Här handlar det om RESPEKT. Ska Eskilstuna bli en effektivare och fortsatt välmående ”boning” för oss ”medfinansiärer” (skattebetalare) så måste vi producera mera till lägre kostnad. Balans måste råda mellan intäkter (skatt) och kostnader (löner, lokaler, materiel etc). Utveckling, högre kvalitet i allt och ett samhällsklimat som är välkomnande och trivsamt för alla. Det ska vara tryggt och kul att bo i Eskilstuna.
    Men finns det utrymme för fler ”köptempel” och idrottsarenor? Varför är idrott så intressant? Motionslekar? Tävlingsinstinkten?
    Mångfaldsperspektivet och det fria valet att välja efter egen ”smak och stil” är en del av demokratin. Därför efterlyser jag mera av idédebatt och ideologiska ställningstaganden i ”samhällsrummet”.
    Tänk om våra politiker vore lika talföra, kompetenta och engagerade som ”Direktören”! Då ”jävlar” blev det fart på Eskilstuna!
    För ”ensam” är inte alltid stark.
    Fortsätt att visa Eskilstuna ”vägen, sanningen och livet” – enligt Din modell.

    Ha det kul på jobbet! Det smittar!

    Hans-Erik

  2. Är Eskilstuna på rätt väg?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: