Skrivet av: Pär Eriksson | mars 20, 2011

Om magiska team, att förflytta en hel organisation och vikten av att övervinna rädsla

Jag har alltid fascinerats av den kraft som kan finnas på en arbetsplats. Jag tror att alla någon gång i arbetslivet arbetat i en grupp, ett team, en organisation eller ett företag där just den här magiska, elektriska känslan infinner sig.  Under mina mer än trettio år i arbetslivet så har just de arbetsgrupperna, den tiden etsat sig fast i mitt hjärta och jag har funderat på vad det är som skapar den där urkraften.

När jag ber kollegor och nära vänner berätta om ”sina” magiska team så upprepas berättelserna och orden kommer tillbaka. Det berättas om arbetsgrupper där det finns ett tydligt uppdrag som man är ”comittad” till. Förmågan att fokusera återkommer också i berättelserna – dvs förmågan att lägga tid och kraft på den uppgift man är till för och kan påverka. Men också om glädje och att det är nära till skratt.

Jag hör också i dessa berättelser att det finns en förlåtande attityd snarare än en fördömande och skuldbeläggande kultur. Förmågan att se den andres goda intention.

Och jag tror att ni känner igen er i dessa arbetsplatsers själ – hjälpsamhet, uppmuntran, att se bortom sig själv och den egna behoven. En grad av altruism och osjälviskhet. Ett verkligt lagbygge i ordets rätta bemärkelse.

Och vi känner också ingredienserna i de arbetslag och arbetsplatser som inte fungerar. Svagt fokus på brukaren eller kunden, de egna behoven före helheten, mer prat om det som inte fungerar än konstruktivt lärande, mer av ”ingen förstår oss” än att se andras uppdrag och del av sammanhangen. Svagt fokus på uppdrag och resultat. Mer prat om vad vi gör än vad vi åstadkommer. Mer av anekdoter än verkligt lärande.

Jag har varit med om båda erfarenheterna och jag har också varit med om att det har skiftat på samma arbetsplats beroende på vilket arbetslag man ingått i.

Berättelserna lever samtidigt
Men min erfarenhet är också att de här enkla bilderna – som naturligtvis är målad med grov pensel – också kan leva i samma arbetslag. Dvs i verkligheten tenderar vi att vara både det där högpresterande teamet och det där mer lågpresterande samtidigt. Det kan tyckas som en paradoxal slutsats men jag tror att om vi orkar närma oss den erfarenheten så ges vi också redskap att förflytta oss.

Om vi tar det synsättet på allvar så innebär det att alla team bär på kraften att utveckla sig själva eftersom inget team alltid och för evigt är hög- eller lågpresterande utan skiftar mellan nivåerna. Det betyder att alla kan förflytta sig och att de välfungerande måste ständigt återerövra sin position och hämta den där urkraften. Varje dag, varje arbetspass, i varje möte med brukaren och kunden.

Min erfarenhet är också att det finns metoder och redskap för att ta den här matchen. Ytterst handlar det om att övervinna rädsla. Jag kan förstå att den kritske läsaren skruvar på sig och tycker att det kan låta flummigt. Men min erfarenhet genom åren är att det  i grunden är rädsla som håller oss tillbaka. Rädsla att inte räcka till, rädsla att ”avslöjas” att man inte har så mycket erfarenhet, rädsla att uppfattas som inställsam, att inte vara en del av en jargong eller kanske ytterst att inte få känna sig delaktig, att  bli lämnad utanför. Vem vågar vara positiv och se möjligheter i en svår tid?

Grupper som övervinner rädsla och på djupet vågar lyfta upp spänningar och motsättningar, vågar prata om hur de har det i lektionssalen, i hemtjänsten, på gruppboendet, på fritidsgården, på biblioteket, på kontoret eller i Stadshuset blir framgångsrika. Inte ”jolmigt” eller ångestfyllt utan med rak och ärlig kommunikation, genom att lyssna på hur andra tänker och känner, hur man uppfattar sitt uppdrag, hur man ser på sitt jobb. Det är där nyckeln finns.

Enkelt sagt men svårare att leva upp till. Absolut. Det är inte lätt att vara människa. Och det är kanske än svårare att arbeta med människor i situationer som handlar om framtid, liv och död. I någon mening så är våra uppdrag en del av människans och samhällets existentiella villkor. Det är därför vi får både röda rosor och uppmuntran men också ris och allvarlig kritik.

Vi berör inte bara människors vardag utan deras liv och hjärtan. Det är det som är essensen i de uppdrag som en kommun som vår har att hantera.

Just därför måste våra arbetslag, team och arbetslag hålla extremt hög kvalitet och mognadsgrad. Jag vet att jag är fodrande när jag skriver det – men det duger inte att vi är halvbra. Om Eskilstuna skall utvecklas så skall vår kommunala organisation hålla Sverigeklass. Det är extra viktigt i en kommun som Eskilstuna där det ibland också blåser motvind. Apropå arbetslöshet och barnfattigdom.

Medarbetar- och ledarskapets sammansmältning
Jag har medvetet inte pratat om ledarskapet. Detta för att undvika det lätta – dvs bra eller dåligt fungerande grupper beror på bra eller dåligt ledarskap. Det ligger naturligtvis något i det men min erfarenhet är att det ofta inte är så enkelt. Medarbetarskapet och ledarskapet är ömsom beroende av varandra, de är i någon mening kommunicerande kärl. Ibland skapar svagt ledarskap lågpresterande grupper och ibland skapar svaga och otydliga grupper svaga ledare. Just därför är medarbetarskapet och ledarskapet ett – de är sammansmälta.

Genom åren har jag mött tusentals ledare och medarbetare i samtal om just ledar- och medarbetarskapets själ. Jag brukar resonera i sådana samtal om vikten av att våga titta på hela systemet – dvs hur fungerar chefens chef och hur fungerar teamet och andra ”grannteam”. Hur agerar och tänker brukaren? Vilken bild bär uppdragsgivaren, samarbetspartners och det omgivande samhället av oss? I det ligger ofta delsvar på varför vi har det som vi har det.

Medarbetarna skapar också ledarskapet. Chefen gestaltar ofta det ledarsskap som medarbetarna tillåter. Genom att se på chefen så ser du också dig själv och dina kollegor. Genom att studera chefens och medarbetarnas agerande, värderingar och sätt att vara så ser vi mönstret in i arbetsgruppen. Det är just därför det inte alltid löser sig bara vi byter chef eller att några medarbetare slutar.

Det är inte individerna det är fel på om det inte fungerar – det är helheten, hur vi interagerar, kommunikationsmönstret och hur vi förhåller oss till varandra, hur vi pratar om varandra, hur vi tillåts och vågar vara öppna och förändringsinriktade. Det är det som är systemtänkande.

Att förflytta en hel organisation
Jag har skrivit det tidigare – Eskilstuna kommun tar nu ett av de största och mest genomtänkta initiativ någonsin för att flytta hela systemet. Vi i ledningen tror inte på att det räcker med att skicka chefer och medarbetare på kurs eller att det räcker med att bli entusiasmerade av någon stjärnföreläsare.

Vi menar att det krävs ett hårt, tufft och målmedvetet arbete på varje nivå i organisationen som fokuserar på att klara av att prata öppet, rakt och ärligt om hur vi har det. Fokus på uppdraget och brukaren. Fokus på att ägna tid åt det vi kan påverka. Ett medarbetar- och ledarskap som pratar helhet, ansvarstagande, ser den andres goda intention, en hjälpsam vänlig kultur och attityd.

Under 2011 kör vi tufft med det vi kallar ”Modigt Ledarskap”. Det bygger på en metodik och mycket konkreta verktyg i vardagen för att underlätta dialog och delaktighet. Vi har precis startat diskussionerna för hur vi tar nästa steg – dvs hur länkar vi ihop alla våra tusentals arbetslag och team – oaktat att vi har olika uppdrag – till en gemensam kraft för att utveckla Eskilstuna.

Precis där ligger utmaningen – på varje arbetsplats, i varje team, i varje möte med brukaren.

Den här veckan så publiceras den stora medarbetarenkäten i Eskilstuna kommun. Det är en alldeles utmärkt utgångspunkt för att fortsätta det här samtalet. De grupper som förmår ta den på allvar och på djupet diskuterar varför det är som det är, styrkor och förbättringsområden, som öppet pratar om ledar- och medarbetarskapet och om mitt och ditt ansvar kommer att ta steg i sin egen utveckling.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Marknadsekonomi, full konkurrens och fritt företagande ger den naturliga ”urkraft” som du efterlyser. Introverta ”låtsaffärer” av typ kommunala Beställar-Utförar -organisationer samt ”Intraprenader” leder fel. Man hamnar nära den beprövat odugliga kommunismen. Gränsen är nära. Varning utfärdas härmed.
    ”Släpp fångarna(fria företagarna) loss – det är vår”.
    Krymp antalet offentligt anställda i Eskilstuna kommun. Växla över till….

  2. Hej Pär!
    Hoppas allt är bra med dig och frun 🙂 Nu var det ett tag sedan jag läste dina inlägg. Jag gör det ibland när jag behöver lite inspiration och kloka tankar. Jag har funderat mycket runt ledarskapet och ur olika perspektiv, som medarbetare, facklig och som ledare. Det är komplext och det finns inga enkla svar på hur man är en bra ledare och hur man får medarbetare att delta aktivt i dialog och delaktighet. Jag tror mycket på att det är rädslor som ställer till det och att vi har mycket att vinna på att våga erkänna brister, både som ledare och medarbetare. För det är först ur en ärlighet och rakhet som det går att utveckla verksamheten på ett bra sätt. Då bottnar den. Har man rädslor som inte bearbetas riskerar bygget att rasa då inte grundplattan är hållfast. Vi hörs!

  3. Tack Marianne för din reflektion.

    Jag gillar ditt sätt att resonera kring ärlighet och rakhet. Min erfarenhet är att inget är svårt om man pratar om det som det ändå pratas om. Upp med spänningar och motsättningar på bordet i en anda av nyfikenhet och att se den andres goda intention. Klara man det som ledare och medarbetare så ökar förståelse och motivation.

    Ha det bra
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: