Skrivet av: Pär Eriksson | mars 17, 2011

Veckan som gått – w 11

På jobbet
Skolkartan har onekligen förändrats de senast 5-10 åren. Många av oss kommer ihåg en tid där vi fick hem en kallelse om hur dags vi skulle infinna oss och var. I någon mening så hade skolplanerarna och politikerna lättare. Det gick att detaljplanera lokaler och bemanning sju år i förväg.

Verkligheten ritas om. Antalet friskolor har ökat och också möjligheten till val bland de kommunala skolorna. Den här valmöjligheten tror jag de flesta uppfattar som något bra. Men det omkullkastar också mycket av hur en modern skolorganisation måste tänka och förhålla sig och det är inte alltid den kommunala kartan hänger med – vare sig föräldrar, elever, lärare och skolpersonal, skoledning och politik. Eller en kommundirektör.

Jag skriver inte det i någon kritisk ton utan mer för att begripliggöra de förändringar vi har att möta. Tror vi att allt är som vanligt så hamnar vi lätt fel.

Den här veckan så har de här frågorna accentuerats. Vi har att förhålla oss till tolv nya frikoleansökningar. Barn och utbildningsförvaltningen har arbetat fram ett skarpt förslag till förändringar av den kommunala skolan. Parallellt så har vi ett uppdrag från kommunfullmäktige att ge en analys på möjligheten att pröva en ny form av styrning – sk ”kommunal friskola”.

Som ett led i det arbetet träffade vi den här veckan två rektorer från Västerås som båda arbetar under den formen. Extra roligt var att båda är Eskilstunabor så de känner också vår organisation och kultur.

Kris- och säkerhetsarbetet är en viktig del av en kommuns ansvar. Det är inte alltid man tänker på men förutom allt det goda som vår räddningstjänst gör så har kommunerna ett stort ansvar för samhällets beredskap vid kriser. Det är bara att tänka översvämningar, el- och energiavbrott, väderstörningar, allvarliga olyckor etc så förstår man vidden.

Den här veckan så är vi några som genomgår en krisledningsövning för att vara ännu bättre förberedda på allvarliga händelser.

Jag är också nöjd med att vi i Eskilstuna numer har en sk TIB – Tjänsteman i beredskap. Det betyder att vi ständigt har en ansvarig chef tillgänglig – dygnet runt, året runt. Med det har vi skapat en större tydlighet mot polis, SOS, Landsting och även internt inom kommunen.

Den här veckan så presenteras resultatet av 2011-års medarbetarenkät. Det här är en viktig signal om hur vi har det. Hur vi uppfattar vårt uppdrag men också hur vi mår och förmår relatera till brukare och våra arbetskamrater.

Min erfarenhet är att rätt använt – där man tittar både på det positiva  och det som behöver förbättras – så kan en sådan här medarbetarenkät bli ett verkligt redskap för utveckling och förändring. Men det bygger också på att varje chef och medarbetare tar det här på allvar. Utan prestige och försvar pratar om hur vi har det. Resultatet för helheten tänker jag inte avslöja även om jag har ”tjyvläst”.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
En stad måste ha sina mötesplatser. Så är det också med Eskilstuna. Jag tänker t ex på vårt Stadsbibliotek, Sporthallen, fritidsgårdarna och Munktellområdet men också på alla pubar, restauranger och kaféer.

För Eskilstunaborna är ett fikande folk. Så har det alltid varit. Eller i vart fall den tid jag kan överblicka. Det fanns en tid då famljen Eriksson inte hade någon TV. Pappa tyckte i början av 1960-taltet att det var onödigt och en fluga som snart skulle går över. Mamma tog oss till Jarlenius konditori på lördagarna och där satt vi tillsammans med andra familjer och kollade Perry Como Show. Till slut tröttnade pappa och köpte en Telefunken.

För att inte prata om Residens och de första jukeboxarna som innehöll det senaste av modern pop. Vi skriver Smedjan och Tempos hypermoderna kaféer tidigt 1970-tal. Här samlades Eskilstunas hippaste mods och proggare. Grön parkas , skinnjacka och jympadojor blandades med velourjackor, palestinasjalar och näbbstövlar. Och man får inte glömma ”Skitiga bullen” uppe vid Tunavallen. En del av vår kulturhistoria.

Till 2000-talets Café Kaka och Sylvia där dagens unga träffas efter skolan. Eskilstuna är sina kaféer.

På hemmaplan
Den allvarliga jordbävningen och Tsunamin påverkar naturligtvis våra sinnen. Det känns som ett mycket allvarligt läge. Samtidigt så ska livet gå vidare.

Några av mina arbetskamrater noterade att jag såg trött ut i veckan. Förklaringen heter lilla E. Det var som att jag glömt bort att det kräver en del att vara småbarnsförälder. Det kan vara bra att påminnas om det. Det var en kanonhelg men varför ska lilla E sova på ”tvärsen” i sängen…………..

I helgen blir det Stockholmsbesök. Det är tur att man har några barnbarn att lägga tiden på. Livet är visst något mer än arbete. Har dom sagt………..

Ha en bra helg!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: