Skrivet av: Pär Eriksson | februari 17, 2011

Veckan som gått – w 7

På jobbet
Det blev verkligen en bra uppstart för arbetet med ett kulturpolitiskt program. Ca 200 personer kom till Lokomotivet i måndagskväll för att visa sitt engagemang. Det här var första träffen i en serie av möten som skall fånga upp tankar och idéer om vart Eskilstuna ska någonstans.

Det finns en sådan kraft och engagemang från föreningar, organisationer, enskilda kulturövare och våra egna medarbetare från våra muséer, bibliotek och kulturscener. Vi vet att kulturen är en viktig faktor i framgångsrika städer. Ordet, konsten och kulturen kan förvandla både människor och städer.

Hstoren visar också att kulturen kan förvandla samhällen. Har ni tänkt på att det första som sker när det hänt något tragiskt eller svårt – krig, jordbävningar eller naturkatastrofer – är att människor återuppbygger skolan och börjar sjunga eller dansa. Bildning och kultur är själva livets blodomlopp.

En provisorisk skola byggs upp på Haiti efter jordbävningen

Den här veckan så träffades tjänstemannaledningen tillsammans med alla nya nämnd- och bolagsordföranden. Syftet var att tydligöra roller, ansvar och förväntingar för den här mandatperioden. Jag tycker att det blev mycket bra och sådana här tillställningar är bra investeringar för att vi ska få något gjort för Eskilstuna.

Jag har ju flaggat upp att min bedömning är att det närmaste fyra åren är en period av genomförande. Minns 2008-2009 – ökad arbetslöshet, varsel och uppsägningar i många av våra tillverkande företag. Vi ser nu en ökad optimism där jobben börjar komma tillbaka – om än försiktigt. Befolkningen ökar och det föds fler barn.

I det läget så måste Eskilstuna orka med att satsa. Med fara för att vi får en släng av tillväxtvärk men satsningar på kommunikationer, nya företagsetableringar, nya energi- och miljösatsningar, nya boenden, vägar och gator, VA-infrastruktur och idrottsanläggningar är angelägna för att Eskilstuna ska utvecklas. Lägg då till att det blir fler äldre med behov och att det behövs satsningar på skolan så har vi den utmanande bilden.

För några dagar sedan  arrangerades ett seminarie om Väster och Munktellområdet. Jag tror att det är bl a här det nya Eskilstuna växer fram.

Kan vi få ihop helhetsbilden, tänka långsiktigt – 30-40 år in i framtiden – våga ta några svåra beslut där det blåser motvind så tror jag förutsättningarna för Eskilstuna är goda.

Apropå långsiktighet – Eskilstunas översiktsplan 2030 är nu ute på remiss. Den är inte bara snyggt layoutad utan också läsvärd för den som har synpunkter på Eskilstunas framtid.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Det är några platser som jag bär extra varmt i mitt hjärta. Jag tänker på oaserna Vilsta – Djurgården och Sundbyholm. Inte bara för att det är grönt, park och skog blandat utan också för att jag bär starka positiva minnen från de här platserna.

Här om veckan var jag ute i Sundbyholm. Himlen var klarblå, Mälarisen kall och blank och solen värmde. Dryga hundra Eskilstunabor grillade, helgvandrade, åkte skridskor eller drack afternoon-tea på slottet.

Och jag tänkte vilka kloka beslutsfattare som i slutet av 1930-talet köpte Sundbyholm. Det fanns säkert kritiker som menade att en kommun inte ska äga ett gammalt slott eller ett sommarstugeområde. Men just det beslutet – vågat på sin tid – gör att vi dryga 70 år senare har ett öppet och tillängligt grönområde vid den vackra Mälarens strand. Alternativet kunde ha varit en låst slottspark omgärdat av stängsel. Det kallas långsiktighet. Det kallas kommunpolitik när den är som bäst. 

Detta Sundbyholm med sin populära konferensanläggning, en fin marina och hamncafé, bad, camping och sommarstugor som blandas med allt mer av året-runtboende. Och granngårds – golfbana, travbana, kyrka och flera nyetablerade småföretag.

På hemmaplan
Barnbarnet lilla B kommer på besök. Jag hör i telefonen att pratet sakteligen börjar komma. Alla som har barnbarn vet hur kul och spännsande det är. Det är som att få vara med om ett barns utveckling i repris men med andra ögon än när man själv tjugotvå år fyllda blev förälder.

Nu bor dotterns hund Molle hos oss. Hustrun och jag sliter med passning och rastning. Men ju längre tid han är hos oss ju enklare ter det sig. Jag börjar förstå vad alla hundägare menar när de säger att de tycker om sina hundar som en familjemedlem.

Ha en bra helg!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: