Skrivet av: Pär Eriksson | februari 13, 2011

Om en rappare, TV-kameror och vikten av att förstå den nya tidens kodord

”The Revolution will not be televised”, rappade Gil Scott-Heron 1970. Då var det en berättelse om situationen i USA och Gil Scott-Herons budskap var att allmänheten aldrig kommer att få reda på hur de svarta behandlas eller få se bilder på hur demonstrationer slås ner.

Men Scott-Heron hade fel. ”The Revolution is televised”. En hel värld har kunnat följa de dramatiska  händelserna på Tahrirtorget i Kairo. I någon mening så är det kanske också den första stora samhälleliga förändringen där de sociala medierna haft en avgörande betydelse. Trots att regimen försökt kontrollera och till och med stänga av internet så blev Twittrandet, bloggandet, mobil-telefonandet och Facebookandet de verkliga ”vapnen” för de frihetstörstande egyptierna.

Öppenhet och insyn
Snart när ingen företeelse av betydelse kan längre ske i slutna och stängda rum. Tiden då företag kunde agera omoraliskt utan att någon hade kännedom är över. Ingen krigsmakt eller ens en avdelning på Guantanamofängelset kan behandla fångar oetiskt utan att det kommer fram. En lokal butik kan inte märka om köttfärsen utan att det blir känt. Ingen gata kan vara oplogad utan att det finns noterat på någon websida.

Inte ens en bank på Island kan undkomma kritik utan tvingas visa upp sina räkenskaper inför en hel finansvärld – innan ens styrelsen vet om det . En helikopterattack där civlia och barn massakeras av amerikanska soldater i Bagdad ligger på You Tube timmarna efter att det har hänt. Ingen diktatur kan längre undanhålla öppen information och undgå öppen kritik.

Vi kan ha synpunkter på enskilda händelser och huruvida Wikileaks är något bra eller inte eller huruvida Julian Assange är en ny Robin Hood eller bara en lycksökare. Det är inte det viktiga. Det viktiga är att den nya öppenheten och genomskinligheten skapar ett nytt samhälle – och jag är övertygad om att denna nya öppenhet och genomskinlighet i grunden gynnar demokratin och medborgarna.

Vinden blåser rakt in i våra verksamheter
Men det där påverkar väl inte oss –  vi lever ju redan i ett öppet samhälle?  Absolut, men den här starka längtan och törsten efter inflytande får konsekvenser i vardagen även för oss.

En värld som drar mot demokrati och berättigade krav på öppenhet ställer delvis nya krav på vårt sätt att förhålla oss och tänka om vårt uppdrag.

Missförstå mig rätt – inget har varit dåligt. Historiskt sett så är en kommun en del av en stark demokratisk tradition i Sverige. Kommunens rotsystem är byalaget och socknen. Inte statliga direktiv eller myndighetutövning. De ingredienserna kom in senare kombinerat med en snabb utbyggnad av utbildning och social välfärd under 1960- och 1970-talen. I Sverige har vi också en stark lagstiftning som just understödjer öppenheten genom offentlighetsprincipen.

Nej, min poäng är inte att något varit dåligt utan mitt resonemang bygger på att vi står inför en ny typ av utmaning. Hur konstigt det än låter så menar jag att det som nu händer i Mellanöstern, det som händer på nätet – det må vara Wikileaks eller Facebook – påverkar oss direkt i vår vardag.

Medborgaren och medarbetaren behöver ny insikt
Vi behöver ta ytterligare ett steg i vårt sätt att tänka, vårt sätt att förhålla oss. Medborgarna, brukarna och kunderna kräver att få bli ”bemyndigade”, att bli medskapare.

Det betyder att vi än mer måste utveckla vår öppenhet, vårt sätt att kommunicera och möta medborgarna. I Stadshuset, ute i förskolor och skolor, i äldreboenden och på socialkontor, i verksamheter som handskas med miljötillsyner, barnomsorgsköer och bygglov, i bibliotek och i vår administration och på medborgarkontor behöver vi fundera på vad denna nya öppenhet kräver av oss. 

Men öppenheten handlar inte bara om en djupare förståelse om vad som krävs av oss eller en teoretisk förståelse om vad som sker i världen utan i slutändan handlar det om din och min individuella förmåga att agera öppet och transparent.

Ser vi medborgarna, brukarna och kunderna som våra uppdragsgivare eller är de några som ska vara tacksamma för att de får del av våra tjänster? Agerar vi snorkigt och lägger skulden på andra eller träder vi fram med hela vårt engagemang och förmedlar ”jag är ansvarig, det är jag som representerar den här arbetsplasten, den här kommunen” ?

Och som medborgare – är jag redo att bli just medskapare, att ta ansvar. Eller är kommunen och dess verksamheter något som man ska ställa till svars, kräva av, säkra att man får sin beskärda del av, prata illa om, ge en känga och nålstick eller projicera egna tillkortakommanden och ångest på?

Ska den verkliga öppenheten och ytterst demokratin utvecklas så är det ett dialektiskt samspel som behöver ske. Vi som kommunanställda behöver förändra och utveckla vårt sätt att tänka och förhålla oss samtidigt som det kräver något av medborgaren.

Jag vill betona det – i vår roll som elev, äldre, förälder, anhörig, kulturbesökare eller föremål för någon form av myndighetsbeslut så behöver vi öva på medborgarskapet – att vara aktiva och ansvarsfulla Eskilstunabor.

Att leva visionen
Mycket prat, tänker den kritiske läsaren. Ja, kanske. Men vad har vi för alternativ? Om vi ska utveckla Eskilstuna, om vi ska förmå leva visionen, att vara den där modiga kommunen, de där modiga medarbetarna så behöver vi reflektera över sakernas tillstånd och vad som sker på övergripande nivå i världsmåttstock. Detta samtidigt som vi är konkreta och börjar agera i vardagen.

Vi är nu mitt uppe i en av de största ledarsatsningarna någonsin i Eskilstuna kommuns historia. Vi är inte på kurs eller blir inspirerade av några föreläsare som ger några snabba råd. Nej vi är seriösare än så. Vi är på träningläger och övar på att att kommunicera öppet, rakt och ärligt. Vi övar på att agera för helheten, hur vi ser varandras ”goda intentioner”, hur vi stödjer varandra över bolags- och förvaltningsgränser. Allt för att det ska bli bra för de vi är till för.

Nu i höst tar vi nästa steg och vänder oss till alla våra enhetschefer och rektorer. Och här kommer utmaningen – ledningen har en idé  att få hela kommunkoncernen att hitta en röd tråd i vårt sätt att förhålla oss. Samtidigt som vi ska ha en djup respekt för att vi verkligen driver en diversehandel från att lära barn läsa, demensvård, till att arrangera konstutställningar och producera värme och el och bostäder, till att sköta den nya myrsloken Eskil i Parken Zoo.

Just därför att vi är olika så behöver vi ha något som förenar oss, en bärande känsla och idé för Eskilstuna. Samtidigt som varje verksamhet och yrkesgrupp måste formulera sin logik, sin utveckling och sina behov.

Allt med insikten att det nya samhället kommer att kräva än mer av öppenhet och krav på insyn och i den meningen en ny typ av både medarbetare och medborgare.

Och fyrtio år senare fick Gil Scott-Heron svar på sin vädjan – revolutionen kommer att TV-sändas. Live. Om inte annat rent symboliskt och de TV-kamerorna är redan uppsatta och redo att gå i drift. Och denna gång på våra arbetsplatser.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Pär!
    Det är glädjande att Du försöker öppna sinnena hos Dina ”chefer”. Annars trodde jag att just chefskollektivet redan var upplyst som en naturlig del av sin befordringsgrundande utbildning och erfarenhet. De har ju faktiskt utsetts till chefer (=ledare?) pga sin kompetens!
    Snabbkurser i ledarskap brukar ge kortvariga – ofta euforiska – effekter. Kanske de mest oupplysta av Dina chefer ändå får se ett hastigt sken av ljuset. Bra så.
    Visst är det bra att människor möts på kurser och konferenser. Men när det gäller bestående förändringar så krävs ett fortlöpande målmedvetet vardagsarbete. Realistiska mål och en trovärdig uppföljning. Resultatuppföljningen är viktig. Alla måste förstå vad som krävs av enhet och individ. Hårt och effektivt arbete, där lön betalas efter ansvar och prestation. En rimlig del av samtliga verksamheter bör utsättas för ”öppen och genomskinlig” konkurrens. En rekommunalisering bör genomföras för att uppnå balans mellan styrande myndighetsuppgifter, utförande i konkurrens och inte minst det fria samhällets (sektor 3) krav på mångfald, valfrihet, insyn och integritet. Individen nuförtiden är INTE en övervunnen sak!!! Kollektiv och gemensam smak må accepteras under frivilliga former i det fria föreningslivet och i andra privata kollektiv.
    Eskilstuna kommun är en MYNDIGHET. Detta är viktigt att komma ihåg. Lagstyrda myndighetsuppgifter (sektor 1) är dess kärnverksamhet. All annat ”fuskande” i verksamheter som de fria sektorerna 2 och 3 klarar bättre bör genomlysas och gradvis överlämnas till den fria, öppna marknaden.
    En kommun skall tänka i funktionskrav baserade på lagkrav. En intelligent kommunlednings huvuduppgift är att utse en stark upphandlande enhet. Inom denna ”inköpsfunktion” utses inköpsexperter med expertis (egen eller köpta konsulter) att beställa erforderliga tjänster och produkter.
    Antalet egenanställda i Eskilstuna kommun bör kunna halveras under säg en tolvårsperiod. Det nuvarande socialistisk styrda ”ledarskapet” bör ”genomlysas” av en begåvad opposition. I det senare fallet krävs en ordentligt mönstring för att locka begåvningar till politiskt arbete. Vilka ungdomar/vuxna väljer idag den politiska karriären? För de flesta tycks det handla om en kompensation för utebliven karriär i det öppna samhället.
    Det krävs mod för att lämna en ”trygg” kommunal anställning. Vad är kommunalt ”mod”? Hur belönas ”modiga” människor i kommunen? Äkta mod är att pröva sina vingar i det fria näringslivet och där uppnå framgång (alstra resultat och vinst)!
    Är stadsdirektören nöjd med sin organisation? Har stadsdirektören mod att låta utreda en genomlysning av den totala verksamheten i syfte att belysa vilka funktioner som kan utföras i privat regi? För inte vill väl stadsdirektören uppmuntra ”borgarnas” leka-affär-entreprenadform INTRAPRENAD?
    Släpp fångarne loss – det är vår. Gör Eskilstuna kommun genomskinlig och öppen för de bästa ( effektivaste och sammantaget förmånligaste) verksamhetsformerna, där skattebetalarna får högsta vinsten – på ett naturligt och enkelt sätt. Må sedan vara att kontraktsformer med incitamentsavtal kan ge ännu bättre utfall – även i nuvarande ”slentriaupphandlingar”. (Ursäkta min raka ”ohövlighet”). Som FORTV förre GD, S. Häggroth(S) uttryckte saken . ”I själva verket är det bra, men det kan bli bättre”!
    Tillsammans ( Sektor 1+2+3) får vi Eskilstuna att ”blomstra”.

    Tack Pär, för Din tankevärda krönika!

    Hans-Erik F.

  2. Tack Hans-Erik för dina tankar. Jag uppskattar ditt engagemang och det är väl det som är syftet – att vi resonerar och reflekterar över sakernas tillstånd.

    Ha det bra
    Pär E

  3. Angående insyn och öppenhet – det är ju en fantastisk utveckling som gynnar folket i Tunisien och Egypten – men går inte utvecklingen åt flera håll?? Bolagisering av kommunala verksamheter och friskolor – hur är insynen i dessa verksamheter??? Går utvecklingen bakåt där???
    Lena Puman

  4. Bra fundering Lena. Du har rätt att det är motstridiga tendenser. Just därför ska vi också vara mån om den kommunala öppenheten – se den som en positiv faktor.

    Samtidigt tror jag ändock att den övergripande tendensen i världsmåttstock går mot mer av öppenhet.

    Ha det bra
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: