Skrivet av: Pär Eriksson | januari 2, 2011

Om ett verkligt nyårslöfte och vikten av att hämta kraft och energi ur det goda

Jag vet inte vad ett nyårslöfte är värt. Som traditionen bjuder så bygger idén på att vi ger oss själva ett löfte om att leva sundare eller ta itu med något tillkortkommande. Gott så – men tänk om vi också vågade utmana oss själva genom att lova att bli en bättre eller godare människa.

Så pretentiöst, invänder den kritiske läsaren. Ja, kanske. Men jag tänker så här – att vara människa handlar i grunden om att ta anvar, att i görligaste mån försöka vara god.

      

Desmond Tutu och hans dotter har skrivit en läsvärd bok på temat ”godhet”. En annan riktigt bra bok är Anita Goldmans ”Ljusbärarna”.

Vad lär oss religionerna, romanerna och sagorna?
Studerar vi de stora världsreligionerna så kommer vi att finna att de bärande idéerna som överlevt i flera tusen år är det godas drivkraft. Jag tror att det är viktigt att påminna oss om det i en tidsepok som så tydligt driver oss isär och delar upp oss människor utifrån bakgrund och uppväxt.

Läser vi de stora författarna – en Dickens, en Dostojevskij eller en Strindberg så är den bärande kraften genom deras böcker kampen mellan det goda och onda. Tittar vi på de stora sagoberättarna – bröderna Grimm, ”Tusen och en natt” eller vår egen Astrid Lindgren så hittar vi samma drivkrafter. Jonathan och hans brors kamp mot Tengils tyranni och förtryck i Bröderna Lejonhjärta handlar om sjukdom, död och förräderi men kontrasteras också mot lojalitet, hopp, mod och uppror.

Filosofi, musik och samhällsförändring
Den som inte tror på romanen och sagornas kraft kan hämta energi från de stora filosoferna – Sokrates eller Platon eller varför inte de mer moderna Voltaire eller 1900-talets Martin Buber. På olika sätt och utifrån sin tids tänkande och förhållande formulerade de just tron på människans förmåga att förändra både sig själv och samhället. En idé som levt så länge människan haft ett medvetande.

Eller varför inte hämta kraft ur musiken? Vad är våra stora kompositörer och musikartister om inte förmedlare av kärlek, känslor och kanske stimulerar det oss till det goda? En Mozart, en Bob Dylan.

Och för de som tror på samhällets kraft och förmåga till förändring och utveckling – vilka föredömen, vilka läromästare som finns att stimuleras av i sökandet av det goda – Moder Teresa,  Aung San Suu Kyi eller Nelson Mandela och Gandhi.

Vi är ansvariga för oss själva och för alla – samtidigt
Men sökandet efter det goda får heller inte bli att vi delar upp, särskiljer eller kategoriserar. För tänk om det också är så att vi som människor bär på både det goda och det onda inom oss själva. När vi tar del av berättelser om att när annars bra och rejäla människor hamnar i svåra, pressade eller tvingande situationer så kan även den godaste grannen förvandlas till lägerfångvaktare. Det är ett smärtsamt konstaterande men det hjälper oss också att reflektera över oss själva och våra liv.

Jag tror bestämt på att vi har ständiga val. Vi är personligt ansvariga för våra liv och för våra handlingar. Jag tror att det är viktigt att slå an den tonen när vi nu så här i början av ett nytt decennium tenderar att skuldbelägga grupper. Det är en sak att det finns förklaringar och modeller som beskriver både krigs- och sjukdomstillstånd. Det finns orättvisor, samhälleliga strukturer och djupa kränkningar som hjälper oss att förstå men i slutändan så är det bara vi själva som är ansvariga. Terroristen är inget offer, misshandlaren är inget offer – de är sig själva. De står upp för sina val.

Eller varför inte hämta inpiration från den franske filosofen Jean-Paul Sartre som i en enkel mening gav uttryck för vad det handlar om; Människan väljer för sig själv och för alla människor på en gång. Dvs man är inte bara ansvarig för sig själv utan vi har också ett samhälleligt ansvar. Omgivningen inspireras och påverkas av hur just du agerar.

Det verkliga nyårslöftet
Det här har väl inget med oss i vardagen att göra? Jo, jag tror det. I det lilla, i det vardagliga kan vi försöka leva som goda människor. Vår uppväxt, vår bakgrund, våra tillkkortakommanden till trots. Vi kan släppa taget om projiceringar och personliga överföringar på andra – det är min föräldrars fel, mina grannars, min chefs, samhället eller min kommuns fel. Vi kan släppa idén om att det är grupper av människor som står i vägen för min egen lycka – må vara religiösa, etniska eller kulturella grupper.

Vi kan börja leva och agera som om vi ansvarade för våra egna liv. Som om vi var goda människor. För att hålla tillbaka också det onda, det svårmodiga inom oss. Vi kan börja se den andres goda intention i vardagen. På min arbetsplats.

Kanske det är det som är det verkliga nyårslöftet.

Ha en god fortsättning på det nya året!

Annonser

Responses

  1. Därför behöver vi storslagna visioner och det finns ett stort markand för sådana.

    Vi lever i en speed värld, en tid då framgångarna blandas med vilsenheten. Vi ser stora framgångar kring oss i teknikens värld med ständigt nya fantastiska prylar och som visas upp i massmedia och reklam. Detta påverkar oss givetvis så vi även på andra områden kräver/blir benägna att kräva eller efterfrågar snabba lösningar, som t ex inom sociala områden, skolan, arbetslösheten m m.

    Vi ser inte det oerhörda arbetet bakom det tekniska utvecklingen utan endast resultatet. Vi ser inte de oerhörda insatser av arbete, teknik och pengar av de mest skärpta hjärnorna bakom allt detta. Det vi ser det är att den tekniska utvecklingen går snabbt framåt och som – det presenteras för oss – kan lösa en hel del tekniska problem m m som imponerar på människan. Och den gör det visserligen med oerhörda och nästan obegränsade resurser/arbete bakom. – Men vi fås att tro att visioner räcker långt.

    Efterfrågan efter storslagna visioner och snabba metoder efterfrågas mer och mer på marknaden. Även på relationernas område efterfrågar man snabba lösningar. – Men oftast finns de inom oss.

  2. Gode Pär!
    Först bortom det komplicerade återfinner man ofta enkelheten, det självklara. Sökandet efter sanning och ljus (upplysning, bildning,rättvisa) måste ständigt pågå. Våra nyckfulla sinnen som i korta stunder får oss att uppleva de bästa stämningar av sann lycka, måste ständigt näras av relaterande omvärldsimpulser på det sätt som Du Pär förmedlar i denna begåvade nyårsbetraktelse. Vi kristna lever med profeten Jesus, hans verk och bibelns tolkningar som ett ”förelägg” i vår inre kamp för sinnesro. Men moderna verktyg och metoder för levnadsutveckling måste givetvis tillämpas för uppdatering och anpassning (modernisering) av de eviga kristna grundbudskapen. Religionsfilosofiska betraktelser parade med t.ex. musikterapi (jfr Mozarteffekten) ger god näring för själen. Alla tror väl på det ”goda” i livet och att ljuset segrar över mörkret. Tyvärr måste/tvingas vi möta mörker på vår livsvandring, för att bli ”frälsta” (kloka, lyckliga). I den kristna världen förlåtes våra synder i tanke, ord och gärning. Detta är en lärande nödvändighet som möjliggör för oss att fortgående samla kraft och visdom ”att gå vidare” som bättre/goda medmänniskor i en mestadels komplex och stundtals kaotisk värld, där demokratisk samexistens borde vara en av samhällets grundstenar. Respekten för oliktänkande och yttrandefrihet inom gällande grundförfattning ger ett gott samhälle dess styrka att utvecklas och – ja faktiskt – överleva. För egen del har jag valt (tror jag) en neutral(?) mittenposition (socialliberal) i det demokratiska styrsystemet. Jag vill gärna tro på de goda krafternas förmåga till respekt och samverkan vid utformning av en politik som är rättvis och accepterad av en bred majoritet. En klok samarbetsorientering kräver dock förmågor utöver ”det vanliga”! Vad mer kan man begära än ett samhälle i ”balans”? Är Eskilstuna kommunsamhälle i balans? Är ansvarsfördelningen optimal mellan kommunkoncernen, näringslivet och den fria idéburna sektorn? Offentligt lagstadgat ansvar bör kanske fokuseras mera på övergripande styrning (juridik, uppföljning, kontroll) än på praktiskt genomförande av tjänster och tillverkning av ”produkter”? Tar individen sitt ansvar, eller gäller följande: ”Individen, nu för tiden, är en övervunnen sak; Låt oss därför, förbliva kollektiva,med gemensam smak”!?
    ”Unge (57) Herr Pär”, jag kommer med stort intresse och förväntan att följa Din spännande utvecklingsresa vars mening och mål är att – om säg 5 år – överlämna ett väl mående och politiskt balanserat kommunsamhälle (Eskilstuna Stad och Torshälla Stad) till Dina efterträdare. Bästa välgångshälsningar! /Hans-Erik (65)

  3. En god fortsättning på det nya året 2011 önskar jag dig Pär! Precis som du tänker jag att vi har att ta fasta just på önskan om ett GOTT nytt år. Jag tänker att vi har anledning att fundera mycket mera på vad detta goda innebär för 2011. Tänker att en del i detta goda är vårt behov av att komma till ro. Vi behöver mer av fred och frid i dessa ords bästa mening. För mycket i vår tid som trasar sönder livet. För mycket som river isär. Det är som om vi vare sig hinner med oss själva eller varandra. Vad blir det av detta? Vi behöver återerövra vilan i vår tid. En förståelse av vila som också något produktivt. Tron på att det också händer något då vi lägger våra händer i knät. Det finns en typ av hemlighet i vår tradition att be, då vi knäpper händerna och blundar. Ett sätt att för ett ögonblick skapa ett focus inåt i livet. Att för ett ögonblick hålla händerna stilla. För ett ögonblick blunda och hålla nya intryck ifrån sig. Inte som en flykt, men som ett sätt att låta själen hinna ifatt. Hur kan vi skapa former för detta i ett sekulariserat samhälle då tillfällena till bön inte är det som sätter sin prägel på samhället? Bönen fyller ett behov som om vi slutar att be måste tillfredställas på ett annat sätt. Återigen – vi behöver finna former för att komma till ro i våra liv och våra relationer. Jag tror att också ett samhälle måste finna former för att komma till ro. Det gäller medarbetare i skola, vård och omsorg. Att inte ständigt jagas av att mer behöver bli gjort. Nya omorganisationer som ska genomnföras. Nya direktiv som rubbar cirklarna. Vem funderar över hur medarbetare får hjälp med att komma till ro i sin uppgift?
    Jag önskar verkligen att 2011 blir ett gott år. Ett osedvanligt gott år. Måhända naivt och blåögt, men hur blir det om vi inte strävar mot det goda? Åtmindstione strävar.

    Med de bästa hälsningar en dag alldeles i början av detta välsignade 2011
    Claes-Göran Ydrefors


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: