Skrivet av: Pär Eriksson | december 19, 2010

Om att världen blir bättre, julbudskapets innersta kärna och den obändliga tron på förändring

Det blåser en vind över världen som stavas fred och demokrati. Det kan tyckas märkligt att skriva så 2010 när löpsedlarna fylls med rubriker om terrordåd och oförsonlighet, om krig och motsättningar.

Världen blir lite bättre
Men jag tror att det är viktigt att vi inte bara fångas av dagliga händelser utan också ser utvecklingen i ett länge perspektiv. Den ekonomiska utvecklingen i framförallt Asien är anmärkningsvärd. Det sker samma positiva rörelser i Latinamerika och Afrika.

Knarkkrig, kåkstäder och AIDS-epidemi till trots. Tusentals, ja miljontals människor tar sig ur ren fattigdom och ges möjlighet att leva ett annat liv. Det är det som är den starka globala vinden sett ur ett 10-20-årsperspektiv.

Läskunnigheten ökar, barnadödligheten minskar.

Eskilstuna Kurirens ledarskribent Alex Voronov för ett liknande resonemang förra veckan under ”Signerat”. Han beskriver bl a att antalet fattiga i världen – både i absoluta och relativa tal –  har minskat. Antalet väpnade konflikter har minskat de senaste 20 åren. Antalet demokratiskt valda regeringar i världen har ökat. Det folkliga stödet för terrorhandlingar har minskat.

Lägger jag då till att det folkliga stödet för andra länders interveneringar och rena ockupationer har minskat så börjar bilden klarna. Om inte annat signalerar debatten om Melllanösternkonflikten och kriget i Afghanistan och Irak på det. 

Ur rädsla föds hopplöshet
Jag tror att det är viktigt att våga lyfta upp den här positiva utvecklingen. Inte för att blåögt eller naivt blunda för problemen eller negligera allvarliga händelser. Inte alls. För den här snabba ekonomiska utvecklingen jag skissar skapar också i sämsta fall rovdrift på människor och miljö som i sin tur skapar ny spänningar. Vi ska ha med oss den bilden.

Men det finns en fara att våra hjärtan förmörkas av bilder som berättar att världens konflikter eskalerar – att allt bara blir sämre. För ytterst blir de ödesmättade beskrivningarna om terrorhandlingar, krig och elände ofta lösryckta ur sitt sammanhang och tyvärr så skapar de ofta bara resignation och hopplöshet.

Och den hopplösheten utnyttjas också av extrema och oförsonliga krafter. För ur känslan av hopplöshet växer rädsla. Och ur rädsla växer behovet av syndabockar och ökade motsättningar. Allt för att stilla vår ångest och rädsla.

När vårt Statt brann i Eskilstuna för snart två år sedan så skedde det förvisso med andra förtecken än terrorns men det bygger på samma logik – att göra oss rädda. Att skrämma oss. Starka skäl talar för att det den gången var det den grova organiserade brottsligheten som våldtog Eskilstuna.

Det handlar om demokratin och rättssamhället
Och det är precis den känslan vi måste ur – rädslans logik. Oavsett om vi tänker på Stattbranden, förra helgens terrordåd i Stockholm eller allvarliga händelser ute i världen så måste vi se att demokratin och rättsstaten flyttar fram sina positioner. Inte i varje händelse och skeende – men i det stora hela. Människor världen över kräver rättvisa, att bli räknade med.

Det är viktigt att se att den positiva utvecklingen också sker i Afrika – stora umbäranden till trots.

För det demokratiska samhällets urkraft bygger i grunden på människans goda sidor. Det bygger inte på rädsla eller godtycke, eller den starkes rätt eller den som ropar högst eller kan hota sig till eller muta sig till fördelar utan den bygger på dialog och många gånger också konsensus och kompromisser. Hur tafflig demokratin än är så är den en möjlig garant mot maktmissbruk, korruption och att våld, rädsla och oförsonlighet får dominera i ett samhälle.

Det indivduella ansvaret
Men vi kan heller inte bara förlita oss på de demokratiska institutionerna eller en demokratisk rättsapparat utan vi människor – var och en av oss – måste också våga vara ansvarstagande medborgare. Våga leva i en anda av öppenhet och försoning.

Flummigt, invänder den kritiske läsaren. Ja kanske, men vad har vi för alternativ? Att skuldbelägga, att hitta orsakerna i grupper av människor, att söka svaren i etnicitet och religion. En grundläggande princip för rättssamhället är att det är individen som är ansvarig. Inte en grupp av människor. Vår egen europeiska historia har väl om något lärt oss att det aldrig någonsin igen får bli så att en grupp människor, en religion pekas ut som ond. Lukten och minnena från gaskamrarna är nog.

Har det här med oss att göra? Ja, jag tror det. I det lilla, i det vardagliga kan vi söka dialogen. Inte förstärka kollektiva bilder utan snarare söka det som förenar – längtan efter ett gott och rättvist liv, samhörighet, söka den goda intentionen hos vår granne.

Vi kan också stärka känslan av trygghet och motverka rädslan i vår stad genom att vara vuxna. Stå för något, agera som föredömen i relationen med våra barn och ungdomar, vara de där livsvägledarna som vi är ämnade att vara. Att bli de där mogna vuxna som alla barn och ungdomar längtar efter. Och i det ingår att inte gödsla fördomar eller hänge sig åt kollkektiv skuldbeläggning. Det förutsätter att vi avkrävs individuellt ansvar – inte bara av mig själv – utan också av min omgivning. Jag är ansvarig för mitt liv, för mina handlingar.

Och oaktat om vi är kristna, muslimer, judar, buddhister, agnostiker eller benämner oss som icke-troende eller sekulariserade så kanske vi ändock kan ta oss tid att reflektera under julledigheten om hur vi vill leva tillsammans och hur var och en av oss tar sitt ansvar. Och faktiskt hjälpa varandra att påminna oss om att världen blir allt bättre och att det är det som kanske är julbudskapets innersta kärna – den obändliga tron på förändring.

Det är den attityden som stärker Eskilstuna.

God jul!

Annonser

Responses

  1. Helt rätt tankar! God jul tillbaka:)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: