Skrivet av: Pär Eriksson | december 12, 2010

Om en rektor bland elevskåpen, några dygder och vikten av autencitet

Först förstod jag inte. Han parkerade alltid sin cykel utanför skolans huvudentré och sedan försvann han en halvtimme. Vad jag då inte förstod var att jag var vittne till ett modernt ledarskap.

Det var i mitten av 1990-talet och jag arbetade som områdeschef – kommundelschef med Eskilstunavokabulär – i en av Västerås stadsdelar. Jag hade mitt kontor i en av våra grundskolor och hade rektorn som arbetskamrat och granne. Jag såg att han alltid kom punktligt till vårt kontor men sedan försvann han spårlöst. 30 minuter vare sig mer eller mindre.

Efter ett tag blev jag nyfiken och gjorde mig ett ärende ut i skolan. Och där fanns också svaret. Mitt bland alla elevskåp och på vägen mot lärarrummet stod han och välkommnade alla till skolan. Varje dag – alltid mellan 08.00 och 08.30.

Jag var tvungen att skratta  och jag berättade för honom att jag undrat vart han tog vägen varje morgon. Han berättade att det var en enkel gest och en slags markering till alla på skolan – rektorn är här, jag är med er. Det där med parkeringen av cykeln var också viktigt, menade han. En slags signal om att han var på plats trots att alla inte såg honom varje dag. Ibland undrade jag om han inte ställde dit cykeln även när han var på resa och borta på annat.

Ledarskapets synlighet
Jag tror läsaren anar vart den här krönikan är på väg. Synlighet är själen i ledarskapet. Detta sagt i en tid då tidstempot är extremt uppskruvat och just därför så är synligheten än viktigare. Inte bara i relationen mellan chef och medarbetare utan naturligtvis också i våra relationer med våra brukare.

Men missförstå mig inte – synlighet är inte liktydigt med att chefen ska vara någon slags allmän fixare eller alltid finnas till hands. Eller att brukaren inte ska ta sitt eget ansvar eller alltid kunna ropa på ”hjälp”. Nej, jag pratar om något annat. Om nära relationer, om samtalet, om dialogen. För hur ska t ex en rektor kunna leda skolan, vara det där föredömet om han eller hon blir osynlig för elever, lärare och skolpersonal?

Synlighet handlar också om att hitta arenor för att driva på frågor, påverka och dra verkamheten i den riktning vi beslutat om. Gärna månatliga konferenser och personalmöten men de kan aldrig ersätta den dagliga dialogen mellan chef och medarbetare, mellan brukaren och medarbetaren.

Synlighet handlar också om att fånga upp tankar och idéer från verksamheten. Hur ska en chef kunna förstå den dagliga driften och de problem som ska lösas om hon eller han har liten eller obefintlig kontakt med medarbetarna?

Men synlighet handlar också om att vara synlig på andra arenor. Många gånger underskattar medarbetarna vikten av att deras chef syns och hörs i Stadshuset, tar sig tid att träffa samarbetspartners, föreningar och näringsliv eller representanter för brukarna. 

Mötet och medledarskapet
Jag menar att en modern kunskapsorganisation till skillnad från en klassisk förvaltningsorganisation ser just mötet som det centralt värdeskapande. Den moderna organisationen bygger på starka och tydliga relationer mellan chef och medarbetare. Det är i individuella samtal, individuella överenskommelser om uppdrag och mål som den moderna organisationen formas. Tiden då envägskommunikation och stora personalmöten var våra viktigaste arenor är över. Det är bland annat mot den här bakgrunden som vi nu gör den största satsningen någonsin i Eskilstunas historia på det vi kallar Modigt Ledarskap och på sikt Modigt Medarbetarskap. Vi vill förändra. Vi vill göra en skillnad.



Men det här förutätter inte bara ett nytt ledarskap utan också ett ny syn på medarbetarskapet. Ett medarbetarskap som formulerar sig som medledare. Ett personligt ansvarstagande för att just jag arbetar i Eskilstuna kommun – att jag delar dess vision och de demokratiskt fattade besluten om inriktning och mål. Medledare – inte det passiva personal eller medarbetare  – utan det aktiva, det kreativa medledare. Var och en av oss är med och leder den här kommunen. En lek med ord, invänder den kritiske läsaren. Kejsarens nya kläder, ropar ytterligare någon. Ja, kanske blir det så om vi inte tar det här på allvar.

Ledarskapets autencitet
Synlighet handlar inte bara om att likt vår rektor från Västerås vara synlig rent fysiskt utan synlighet handlar också om autencitet. Ledarskapets autencitet handlar om äkthet, trovärdighet. En autentisk chef går att lita på. Det är inte samma sak som att jag alltid får som jag vill eller att det är en chef som jag alltid delar värderingar och slutsatser med eller ens gillar men det är någon jag känner att han eller hon är äkta och sann. Jag tror att den autentiske chefen blir allt viktigare. Just därför att samhällsatmosfären är uppkruvad och stavas snabbhet. Vi lever i en tid då vi behöver varandra än mer. Ingen fråga går att lösa genom att slå upp i några riktlinjer eller policyprogram.

Världen och samhället har aldrig någonsin varit så sammansatt och så komplext. Och just därför så krävs ett nytt, medvetet eller kalla det autentiskt ledarskap och medledarskap. Just därför handlar också allt arbete med människor om att själv leva budskapet, att själv vara ett föredöme. Någon kanske rynkar på näsan och menar att det låter gammeldags. Men min syn är att det aldrig någonsin varit viktigare med att våga prata dygder – hur ska vi vara med och mot varandra, vad vi ska sträva efter i vårt agerande. Söka varandras goda intention, alltid vara sanna. Söka dialogen och samtalet istället för att ge varandra dåligt samvete, prata illa om någon, leta syndabockar. Att bli medspelare, medledare i ordets rätta mening. Från åskådarplats till deltagare.

Inspiration från den grekiska filosofin
Dygdeetiken har sitt ursprung från den antika grekiska filosofin men går också att finna i de stora världsreligionerna. T ex i den tidiga kristendomen, inom buddhismen eller konfucianismen. De ursprungliga dygderna handlade om begrepp som rättvisa och rättrådighet, mod, vishet och måttfullhet. Och i någon mening så lever kanske innebörderna kvar även om vi inte kallar det dygder. För vad är våra värderingar – vår värdestjärna i Eskilstuna kommun – om inte en rad eftersträvänsvärda etiska förhållningssätt. T ex fokus på de vi är till vår, helhetssyn och professionalism i allt vi gör. Eller som vi uttrycker det i visionen – att våga vara modig.

Men allt börjar med synlighet, skapa arenor för mogna möten och dialoger. Och just därför så står cykeln där utanför skolans huvudentre. Just därför så står han där vår rektor varje morgon och hälsar alla välkomna till en ny dag. Som en påminnelse om att vi har ett nytt läge. En påminnelse om att vi behöver gå tillsammans för att utveckla en kommun eller våra organisation. En påminnelse om att det bara är tillsammans som vi klarar det. Och det börjar med att uppmuntra hela organisationen för ökad synlighet. Ökad autencitet – att vara sann mot sig själv och omgivningen.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Jag satt faktiskt och tänkte på Chefens synlighet under Lucia stunden i Kommunfullmäktige salen.Jag saknade att vår högste chef sa några ord om året som har gått och vad vi ser framför oss.När vi ändå samlas hela klk, och ksf gänget.Kanske nåt att ta upp till nästa år.

    • Hej Stefan!
      Bra idé – dvs att vi behöver samlas alla i Stadshuset. Jag tar med mig det.

      Ha det
      Pär E

  2. Hej Pär
    Jag har läst din krönika med intresse. Den inspirerar så jag vill dela några tankar. Så som jag ser det, finns det ytterligare en aspekt som får organisationer att fungera och utvecklas. Förmågan att både kunna leda och att bli ledd.
    Var och en har inte alltid nödvändig information och kan inte se konsekvenser i hela systemet och behöver därför tillåta sig att bli ledd.
    Hur skapar organisationer det förhållningssätt och det förtroende som är grunden för att var och en, ledare och medledare, kan leda och också tillåter sig att bli ledd?

  3. Hej Eva!

    Spännande resonemang. Jag är själv ”fostrad” i den ledarstilen – dvs ledarskapet och medarbetarskapet handlar i grunden om tre hörnpelare. Förmågan att leda sig själv – förmågan att leda andra och kanske det svåraste som du lyfter upp – förmågan att låta sig ledas.

    Att lita på varandra, att förstå att vi har olika roller på olika nivåer och ser också sammanhangen utifrån olika utkikspunkter. Och att inget är ”fel”. De olika perspektiven kompletterar och behöver varandra för att en organisation ska fungera.

    Inte ”vi och dom” utan tillsammans. Tack för din reflektion. Du stimulerande till en framtida krönika.

    Ha det
    Pär E

  4. Åh, vad bra!!
    God jul 😉

  5. Vad kul att höra av dig Christine och vad roligt att du följer mitt skrivande.

    Hälsa alla och hoppas att du har det bra!
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: