Skrivet av: Pär Eriksson | november 7, 2010

Om Zlatans småbröder, världens salt och vikten av att tänka talang före bakgrund

Jag skriver Bosse Larsson, Patrik Andersson, Robert Prytz, Krister Kristensson, Stefan Schwartz, Mats Magnusson och för att inte glömma min barndomsfavorit Prawitz Öberg. Den initierade vet att det är fotbollsspelare i det anrika Malmö FF – en av Sveriges riktigt stora klubbar. Och vad passar väl bättre än att vinna SM-guld 2010 när man ändå fyller 100 år.

Jag går snabbt igenom dagens framgångsrika laguppställning och förutom namn som Andersson, Larsson, Jansson och Nilsson så hittar vi Guillermo Molins, Ivo Pekalski, Agon Mehmeti, Dardan Rexhepi, Jasmin Sudic och Muamet Asanovski. Inlånade spelare från utlandet tror ni – inte alls. De här killarna är uppväxta i Kävlinge, Lund, Eslöv och Malmö. De är symboliskt Zlatans småbröder och de är ett levande exempel på ett nytt Sverige.

20-åriga Agon Mehmeti – en av Sveriges framtida landslagsspelare

Idrotten som föredöme
I den meningen är idrotten ett föredöme – talang går alltid före social, etnisk och religiös bakgrund. Elitidrottens logik bygger på att de bästa blir uttagna, de mest motiverade, de som tränar bäst, de som visar mest talang. Inte vilken hudfärg du har, vilket efternamn du har eller var dina föräldrar kommer ifrån. Logiken är enkel och förstås av alla. Ingen tycker att t ex Zlatan inte skall få spela i landslaget pga av att hans föräldrar kommer från Balkan.

Frågan blir då skarp – fungerar arbetslivet och samhället så i övrigt? Nej inte alltid, menar jag. Arbetslivet har en tendens att dela upp människor, sortera och värdera utifrån bakgrund istället för att lyfta fram och premiera just talang. Jag skriver inte så med någon anklagande ton – vi bär alla på fördomar och bilder om det invanda och trygga kontra det främmande och okända. Jag kan ha förståelse för de rädslorna samtidigt som det begränsar och håller oss tillbaka. Det finns en fara att samhället inte hittar sin potential, sin utvecklingskraft om vi inte ser till talang före bakgrund.


Och det är här vår utmaning ligger – hur utvecklar vi Eskilstuna, våra verksamheter, skolor och äldreverksamheter, våra bolag och vårt Stadshus om vi inte öppnar upp och ser den enskilda människans kompetens och kunnande. Molins, Pekalski och Agon Mehmeti spelar inte i Malmö FF därför att de har utländsk bakgrund de spelar i guldlaget därför att de är bäst.

Skolans utmaning
Det är inte bara i arbetslivet vi behöver ändra vårt tankemönster utan också i skolan. Vi ser en tendens i hela Europa att pojkarna inte riktigt hänger med. Det är tydligast i städer med en klassisk industri- eller brukstradition. En kultur och tradition som varit framgångsrik i decennier – dvs det har funnits industriarbeten till duktiga unga människor. I någon mening är den tiden över. Nya typer av jobb kräver ny kompetens – även industrijobbet, det krävs mer av abstrakt och teoretiskt tänkande, mer av komunikation och servicetänkande, mer av förmåga till lagarbete och kompromisser. Och i den världen, i den miljön verkar det som att våra tjejer klarar sig bättre.

Men kan det också vara så att skolan behöver förändra sig? Inse att lärande sker på olika sätt, förstå på djupet att pojkar mognar senare, är mer utåtagerande, kanske mer agerande än resonerande till sin karaktär. Vågar vi se de skillnaderna i ett samhällsklimat som trummar ut att alla är lika?  Eller kanske vi behöver tänka att vi är olika och det är den förståelsen som gör att vi kan agera och vara lika. Inte bara som grupper och kategoriserade utan som individer. Elever behöver olika stöd och mötas av olika lärstilar beroende på kön, bakgrund, hemspråk, erfarenhet etc. De skolor som inte tar det nya läget på allvar kommer ohjälpligen att bli ifrånsprungna och i värsta fall bli bortvalda.

Vikten av hårt och hängivet arbete
Men Molins, Pekalski och Agon Mehmeti hade heller inte kommit så långt om de inte tränat hårt. De har haft duktiga tränare och inspiratörer runt omkring sig men de har inte fått något gratis. När de andra har plockat ihop sina träningskläder och tränarna tagit in konerna så har de stått där och tränat skott och dribblingar. När de andra sprang 5 km så sprang dom 7 km.

Framgång kostar – att odla en talang kräver passion och tålamod. Oaktat om man vill bli en duktig fotbollsspelare, hantverkare, lärare, företagare eller kommundirektör. Det är möjligt att jag börjar låta som den 60-åring jag snart är – men jag frågar mig om vi har skapat en samhällsatmosfär som andas enkelhet och en liten förståelse för vikten av hårt och tålmodigt arbete? Sociologen Thomas Ziehe beskrev redan för 25 år sedan i boken ”Ny ungdom” den tendensen. Drivet av belöning nu och omedelbar behovstillfredsställelse kombinerat med fokus på sig själv snarare än sammanhanget.

Fotbollen som världens salt
Vi har nu resonerat om arbetslivet och om skolan men det finns också ett lärande som handlar om fotbollen och idrotten sig själv. Jag har levt med fotbollen i hela mitt liv. Som liten knatte, som ungdomsspelare, som supporter och åskådare, som fotbollstränare och nu som pappa till en fotbollstränare och kanske den allra viktigaste rollen – uppmuntrande morfar. Detta sagt för att få läsaren att lita på att jag vet vad jag pratar om.

Jag har aldrig mött en företeelse i samhället som är så integrerande, så fokuserad på gränsöverskrinade som just fotbollen. Fotbollen är verkligen ”world-wide”. Det är ingen tillfällighet att bland det första våra nya Eskilstunabor gör när de ska etablera sig i vår stad så är det att spela fotboll. På 1960-talet så hette de Sloga och samlade våra hitflyttade jugoslaver. Idag heter de Real som samlar somaliska ungdomar. Och i Verdandi, IFK och City, BK Sport och Södra FF och i Eskilstuna United samlas de oaktat bakgrund, föräldrarnas yrke eller religion. Fotbollen är världens salt. 

Och tänk om – tänk om det allsvenska guldet om 15 eller 2o år skulle kunna hamna i Eskilstuna. Tror vi på det? Är det överhuvudtaget en vision som går att nå. Ja, jag tror det. Men det förutsätter att vi har en stad, en kommun, en skola, ungdomar, föräldrar och tränare som tror på sig själv.

Och kanske, kanske det allra viktigaste inte är att vinna det där guldet – det viktigaste är att tro att det går. För om det går att vinna inom idrotten i Eskilstuna då går det att bli bästa skolkommun eller att bli bästa företagskommun.

Jag vet att vi har våra egna Molins, Pekalski och Agon Mehmeti i Årby, Fröslunda och Mesta. Frågan är bara om vi tillåter oss att se dom.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Hej Pär,

    Som vanligt en varm och klok krönika. Den här vurmar jag lite mer för, gammal malmöpåg som jag är :).

    Det bästa med Malmö har alltid varit Köpenhamn! Det har sagts i alla tider. Utan Köpenhamn hade Malmö aldrig blivit den stad den är, och när bron kom bliv Malmö ännu bättre.
    Jag har många gånger själv sagt att Malmö och Eskilstuna har många likheter. Och kanske är det inte så dumt att ha Malmö som förebild och som storebror i söder och som mental bro. Det tror jag att vi behöver.

    Min egen personliga framgångsformel för Eskilstuna är enkel: behärska de tre stora globala språken: fotboll, matematik och kärlek, så blir vi en vinnare i vår globaliserade värld!

    Ha en trevlig vecka!

    Patrick

  2. Hej Patrick!
    Du har en poäng – Eskilstuna och Malmö har likheter. Industritradition, en arbetande stad som står mitt i en utmanade utveckling.

    Jag hörde Glenn Strömberg summera Malmö FF:s framgång. Ett fotbollslag som bygger på egna unga produkter, ny arena och ett näringsliv och en kommun som stöttar. Kanske vi har framgångsrecpetet mitt framför våra ögon.

    Ha det bra
    Pär E

  3. ”Att odla talang” – jag gillar utrycket! Uttrycket frammanar tanken att man samtidigt påverkar kulturen inte bara prestationen.

  4. Hej Mikael!

    Kultur betyder just ”odla”. Jag blir också glad att du fångat mitt budskap.

    Några tror att jag jagar idrottsliga framgångar i sig själv. Det är just kulturen jag vill påverka – synen på att vi som individer duger, att vi är något att räkna med. Att vi kan.

    Modern forskning visar också att högt ställda förväntningar skapar resultat. Det är då man blir tagen på allvar.

    Ha det bra Mikael!

    Pär E

  5. Läste veckans krönika och kände spontant värme, stolthet och hoppfullhet! Eskilstuna har en sådan potential! /Pia

  6. Hej Pia!
    Vad kul med din respons. Om du känner värme, stolthet och hoppfullhet efter att ha läst min krönika vad tror du då att jag känner efter att du känner…………….

    Ha det
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: