Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 17, 2010

Om en ung kille, en supportsvarv och vikten av att återerövra entreprenörssjälen

– Man måste lära sig supportsvarva, det är själva grunden. Annars förstår man inte hur bearbetning fungerar, sa den unga killen men bestämd röst när vi samtalade.

Jag insåg att han hade mer rätt än vad han själv förstod. Han pekade nämligen på en del av Eskilstunas framtid. Men låt mig börja i en annan ända.

Ibland får jag frågan om varför jag ägnar så mycket tid till att beskriva, berätta och hänvisa till historien. Är det inte framtiden som gäller? Det är en klok fundering. Historia som bara blir nostalgi och vältrande i hur bra eller eländigt det var förr tappar lätt bort sig i framtidsperspektivet.

Samtidigt så är min erfarenhet att genom att förstå historien så förstår vi vårt rotsystem. Vi förstår bättre både varför vi är som vi är, varför vi tänker som vi gör och också om varför en stad eller ort är som den är.

Eskilstunas historia bär på svar
Eskilstuna har en väldigt tydlig historia. Mer än flera tusen år även om det kanske är 1000-talet som sätter oss på kartan i samma stund som Biskop Eskil kommer hit och vill missionera och kristna våra förfäder. 1600-talet präglas av Rademacher och smederna, 1700-talet och första delen av 1800-talet av Fristaden och de hitflyttade fabrikörerna.

Men det egentliga Eskilstuna, det moderna Eskilstuna föds i slutet av 1800-talet. Det är då vi går från några tusen innevånare till dagens snart 100 000 på lite drygt ett sekel. Det spännande är då att fråga sig – hur kommer det sig att Eskilstuna blev Eskilstuna och hur kommer det sig att vi blev och är en framgångsrik ort?

Svaret är naturligtvis komplext men låt mig ändock utan att tro att jag sitter på någon sanning ge min bild.

Den producerande staden
För det första så är Eskilstunas själ produktion. Vi är en tillverkande och producerande ort. Kommunstyrelsens ordförande Hans Ekström (s) tillika historielärare brukar beskriva Eskilstuna träffsäkert i bilden – ”Vi har aldrig haft någon biskop, landshövding, universitet eller stora statliga verk. Eskilstunas framgång handlar om vår förmåga att tillverka, att producera.”

Ekström brukar målande tillägga ” det finns inte en krona i den här stan som inte är förvärvad i tuff konkurrens”. 

Jag tror att han sätter fingret på en av våra historiska framgångsfaktorer. Den dagen Eskilstuna slutar arbeta, slutar producera då är vi på väg åt något annat håll.

Staden fylld av entreprenörer
Den andra framgångsfaktorn tror jag handlar om att Eskilstuna i grunden är en stad fylld av entreprenörsanda. Läsaren kanske blir förvånad när jag lyfter det. Det är lätt att vi tänker på Eskilstuna som sina stora industrier eller offentliga sektor – Volvo, Assa-Stenman eller kommunen och landstinget. De är förvisso stora och viktiga arbetsgivare men Eskilstuna är också sina små- och mellanstora företag, sina duktiga hantverkare och sina entreprenörer och pådrivare.

När vi blickar tillbaka i historien så är det en Mått-Johansson, en Tång-Lindström, en Fil-Öbergs, en August Stenman och en Theofron Munktell som tillsammans med duktiga arbetare och hantverkare, män och kvinnor, infödda och hitflyttade som byggt upp den här staden. Det är den entrenörssjälen som vi måste återerövra nu när vi skriver 2010. I utvecklandet av vår industri men också i sökandet efter nya branscher.

Elever från Rekarnegymnasiet – Eskilstunas blivande entreprenörer

Den öppna staden
Den tredje framgångsfaktorn handlar om vår öppenhet. Eskilstuna har genom århundraden varit en tolerant miljö. Hit har människor alltid kommit. Inte bara den märklige engelske missionären – varför valde han Eskilstuna – utan frågan är också varför påven i Rom väljer Eskilstuna som ort för de johannitmunkar som etablerar sig här på 1200-talet. Varför väljer Reinhold och Anna Rademacher Eskilstuna för att förverkliga sina idéer? Varför kommer Sven Rinman och Samuel Schröderstierna just till Eskilstuna?

Läget, råvarorna, vattenkraften – absolut. Men också därför att det finns en insikt att nya idéer, nya metoder och duktiga hantverkare är förutsättningen för att utveckla en stad.

Och vi känner vårt 1900-tal. Finländare, jugoslaver, italienare, ester, bosnier, libaneser, iranier och irakier och dagens somalier. Det är det som är Eskilstunas 1900-tal och en del av vår framgång.

Det finns naturligtvis nyanser och även invändningar mot den här analysen. Eskilstuna har också genom århundraden haft problem och utmaningar. Klassmotsättningar, sociala spännnigar och nu skriver vi nya kapitel som stavas etnicitet. Men ändock tror jag att Eskilstunas framgångar har handlat om de här tre faktorerna – arbete och produktion i fokus, entreprenörskapet och en öppen och tillåtande miljö. Lägg då till Eskilstunas förmåga att ständigt ställa om – vår historia berättar ständigt om sådana omställningar – så kanske vi har embryot till vår framtid.

Industrins själ kombinerat med nya branscher
Vi tappde mer än 2000 jobb under åren 2008-2010. I huvudsak som en följd av den internationella krisen som slog hårt mot fordonsindustrin och dess underleverantörer. En bedömning från näringslivet, AF och även vår egen Näringslivsenhet är att tusen arbeten kommer tillbaka. Vi ser ockå tendenser till att företagen nu nyanställer, orderböckerna ser lite bättre ut.

Men utmaningen är tydlig – hur skapar Eskilstuna 1000 nya jobb och på sikt ytterligare 1000 för att utvecklas? Svaret ligger delvis i vad vi har att lära av historien men också vår förmåga att skapa nya företag, nya branscher inom logistik, IT och media, bygg- och konsultföretag. bank och finanstjänster, turism och besöksnäringen. Det är därför vår logistiksatsning i Folkesta och Kjula är så viktig. Det är därför en ny arena, en konferensanläggning, samarbetet med Mälardalens högskola, kvaliteten i våra kärnverksamheter skola, vård och omsorg är så viktiga. Det är därför nya boenden i t ex Odlaren och på Väster är så viktiga. Det är en del av en helhetsstrategi för att utveckla vår stad.

Men – och det här är viktigt – den som tror att vi håller på att lämna vår industrisjäl hamnar lätt fel. Vår analytiker Bo Wictorin har precis presenterat näringslivsutvecklingen i Eskilstuna under 2000-talet. Vi lever alltjämt på våra tillverkande och producerande företag. De är själva motorn i Eskilstuna. Det finns inget gammalt eller föråldrat i det. Tvärtom – jag ser mer och mer av en modern industri med ett modernt tänk kring affärsplaner, LEAN-produktion, nya marknader, ny kompetens, närmande till högskolan, förbättrade arbetsmiljöer och också viktigt att förmedla – de högsta lönenivåerna har vi inom industrin. Det skapar en bra grund för det vi i offentlig sektor lever på – Eskilstunabornas skattekraft.

Och just därför hade den unga killen så rätt, så rätt när han entusiastiskt på invigningen av Rinmans Teknik College förra veckan berättade en för honom självklarhet – man måste lära sig supportsvaren för att förstå hur bearbetning går till.  CNC-svarvar i all ära, automation och robotik – absolut – men om du inte förstår hur otympliga järn och metallbitar blir till världsledande produkter i gula hjullastare, lastbilar och flygplan så förstår du inte Eskilstunas historia och framtid.

Helt plötsligt insåg jag att vi är på rätt väg och jag blir så stolt när jag ser hur våra gymnasieskolor utvecklas och tar vår vison på allvar. För Rinmans Teknikcollege är inget annat än ett sätt att leva vår vision om den stolta Fristaden. Modern industri, teknik och design i ett nytt koncept.

Jag glömde berätta att min nyvunne vän med supportsvarven är en av alla dessa ungdomar från familjer som är nyinflyttade till oss. Någon har förmedlat vår historia. Han bär på Eskilstunas framgång och framtid.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. NCC-svarvar -> CNC-svarvar

    • Bra Robin – rätt ska vara rätt. Ibland går det lite för fort.

      Ha det bra
      Pär E

  2. Hej Pär! Jag läste just din blogg för första gången. En väldigt ambitiös sådan för att vara en blogg. Jag är själv uppvuxen i E-tuna men flyttade som 20-åring till Kungsör. Jag växte upp från jag var åtta år på Västergatan 8, ett sk ”barnrikehus” som det hette på den tiden. Efteråt har jag förstått att det var en mycket tuff miljö (som barn har man ju inget att jämföra med). Det är två saker som rinner upp i mitt huvud när jag läser din – litet historiska – beskrivning av ”Smestan”. Den sociala utslagningen är en sådan. När jag ser tillbaks på de kamrater som jag hade som kompisar, mer eller mindre nära, så förskräcks jag av hur många av dem som det har gått väldigt illa för. Till och med ett mord finns det exempel på. Och övrig social missär. Området runt Kloster kyrka var ett veritabelt slumområde på den tiden och då är det främst 50-talet jag menar. Det finns ju inget kvar av den bebyggelsen idag men jag har en känsla av att missären har bitit sig fast och lever vidare. då tänker jag inte på främst området på Norr utan rent allmänt i Eskilstuna. Jag brukar tänka ganska ofta – undrar vad det skulle blivit av mig om jag stannat….. Ja det kan man ju aldrig få någor svar på, men med tanke på min omgivning och även egna små ”piruetter” så är jag rädd för att det kunnat bli det värsta scenariot.
    Nåväl – jag skriver inte det här som någon slags kritik – det finns ju så många omständigheter som avgör utvecklingen. Jag skulle vilja påstå att det på 50-talet var en brödratrio, eller kanske främst två av bröderna som bestämde den kriminella utvecklingen, jag vill inte skriva några namn men det behövs inte så mycket forskning för att komma fram till vilka de var. Alltså – på något sätt – en tillfällighet som styrde utvecklingen och som jag tror har en påverkan ännu i dag.
    En annan sak som slår mig när jag läser din blogg, är det du skriver om entreprenörer. Ett ord som jag egentligen tycker har förbrukats i den politiska debatten, men företagande.
    Jag har vid några tillfällen tillsammans med bekanta suttit och försökt få fram var i Eskilstuna det inte fanns något litet företag. Och jag har faktiskt inte (om jag undantar villabebyggelsen) lyckats hitta en enda tomt eller gård där jag rörde mig där det inte fanns något litet företag. Det kunde vara i mycket liten skala. Ibland någon som bedrev lite legoverksamhet på kvällarna efter sitt ordinarie jobb i en anställning. Det kunde vara en skomakare eller liknande. Det luktade nybakat bröd från många små bagerier, exempelvis trillingarna Anderssons bageri på Strandgatan mittemot Kloster kyrka, där busstationen fanns senare under några år.
    Ja – det skulle gå att skriva mycket om den här tiden, men just företagandet i mycket liten skala tror jag är det främsta kännemärket för Eskilstunas 1900-talsutveckling.
    Ja här får jag sluta. Det föddes många tankar och lockades fram många minnen när jag slumpmässigt råkade hamna på din blogg. Ha det bra! Och lägg gärna mina ord i något lite fack i bakhuvudet i ditt fortsatta arbete med Eskilstunas utveckling.
    Med bästa hälsningar!
    Björn Andersson
    Numera en glad pensionär

  3. Stort tack Björn för dina rader.

    Du har naturligtvis rätt i den iakttagelse – Eskilstuna har också en tuff historia. Inte tu talt om det. Det 1950-tal du beskriver är också en del av vår historia.

    Min lärdom genom livet är att bra – dåligt, utveckling – stagnation, möjligheter – hot lever samtidigt. Vi ser också olika delar av utvecklingen beroende på var vi har vår utkikspunkt.

    Jag tror på samtalet och dialogen och just därför är det så viktigt att vi orkar måla olika bilder av Eskilstuna. Inte förfalla till svartmålning men heller ej till skönmålning.

    Jag delar din bild av småföretagandet i Eskilstuna. Den borde vi lyfta upp oftare och också vara stoltare över.

    Än en gång stort tack för att du bjöd på din berättelse.

    Jag önskar dig allt gott.
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: