Skrivet av: Pär Eriksson | september 26, 2010

Om ett val, en värld i förändring och vikten av att bilda sig, bry sig och bidra

När jag arbetade med socialt vingklippta ungdomar under 1980- och 1990-talen så använde jag mig av tre ord eller tre begrepp – bilda dig, bry dig och bidra. Jag hade lånat metodiken av Widar Andersson –  en av Hasselakollektivets förgrundsgestalter, tillika riksdagsman och numer chefredaktör på Folkbladet i Norrköping.

Det var ingen tillfällighet att just de tre begreppen passade bra som utgångspunkt i samtal med ungdomar. Om man ska återerövra sitt liv – vilket det i grunden handlar om för en ungdom som är på glid – så måste man ha några bärande väggar att hålla sig i, några dygder att ta spjärn mot.

Skuldbeläggning eller ny förståelse
Men låt mig börja i en annan ända. Jag tänker på de här begreppen så här någon vecka efter valet. När besvikelse eller glädje ebbat ut och krutröken skingrats så kan det bli en ganska bra eftervalsdebatt. Och istället för att fokusera på personfrågor så hoppas jag att eftermälet snarare stavas eftertanke.

Ytterst så befinner sig Sverige  i en parlamentarisk osäker situation och det påverkar naturligtvis oss alla. Det är som att vi inte riktigt är vana med politiska kriser. Detta i land som genom decennier, ja kanske århundranden varit relativt stabilt.

Och jag tror att det bl a är där vi kan söka svaret på varför just det här valet känns så ovanligt och främmande. Inte bara med den parlamentariska osäkerheten utan också att ett nytt parti kliver in i riksdagen.

Samtidigt formas ett nytt Sverige mitt framför våra ögon. Så är det. Många känner inte igen sig. Djupt rotade kulturer, traditioner och värderingar utmanas. Det homogena, känslan av det gemensamma – kalla det folkhemmet eller Välfärdssverige – förändras till förmån för något annat. Globaliseringens vindar indikerar orkanstyrka.

Man kan ha olika synpunkter på om den här utvecklingen är bra eller dålig. Men i någon mening – och jag hoppas att läsaren tillåter mig att bli lite filosofisk – så är inte det så viktigt. Det centrala är hur vi förhåller oss till detta nya. Här har politiker, organisationer och myndigheter ett stort ansvar men också hur vi som enskilda tar vårt ansvar. Ett ansvar som handlar om att förhålla sig till detta nya.

Tillbaka till valet – jag noterar i debatten att det är många som är redo att ta på sig skuld. De etablerade partierna pratar om att de inte nått ut med sitt budskap, om vi bara gjort si och så, om bara vi hade mött arbetslösheten, om vi bara klarat integrationen. Organisationer och media sällar sig till kören – om vi bara gjort på något annat sätt………..

Jag förstår resonemanget och kan känna en viss sympati för det eftertänksamma anslaget. Men jag tror att det är svårare än så. Jag är inte så säker på att det är vare sig politiken eller medias fel att vi tänker, agerar eller röstar som vi gör. Jag tror snarare att det här valet på ett djupare plan fångar just spänningar och stämmningar som finns i alla samhällen som genomgår en snabb utveckling. Sociologerna och samhällsvetarna brukar prata om rörelser på makronivå.

Ny kartor kräver en ny berättelse
För jag tror också att det är så – dvs att det är inte någon som agerat fel eller röstat fel utan det handlar snarare om att kartorna håller på att ritas om. Världskartan ser inte ut som för 20-30 år sedan. De traditionella utvecklingsländerna i Asien och Afrika har rest sig ur fattigdom. Det kanske är först nu som resterna av 1800- och 1900-talens kolonialism är bortsopade, det är först nu som nya länder och regioner tar plats på den ekonomiska kartan. Begrepp som demokrati, utbildning, miljö, samhälle, familj, ekonomi, religion, politiska ideologier, makt och inflytande eller vem som förfogar över råvaror omdefinieras.

Världen och värden rör sig. Krig och spänningar accentueras ur gamla historiska motsättningar. Migration och immigration ökar, förflyttning och flyktingströmmar tenderar att öka. Bombmattor och fattigdom går hand i hand. Religiös och politisk extremism vattnar redan uppblossande motsättningar.

Detta samtidigt som vi paradoxalt nog aldrig haft så få krig, aldrig sett en sådan ekonomisk utveckling i världen, aldrig sett en sådan förbättring av hälsa och överlevnad för barn. Till och med AIDS-epidemin är på tillbakagång i delar av Afrika. Lägg då till teknikens genombrott så har vi en bra motbild till den gängse.

Det är precis i den här komplexa beskrivningen som världen befinner sig. Och uppenbarligen har vi svårt att beskriva den trovärdigt och hoppfullt för våra barn. Istället för att se sammanhang och skapa begriplighet så tenderar vi människor att skuldbelägga varandra. Det är invandrarnas fel, det är muslimernas, det är svenskarnas, det är de sjukskrivnas, det är medelklassens, det är politikernas, det är kommunens fel…………….om vi bara, om vi bara.

Till slut fastnar det där ”om bara” i våra hjärtan. Och det smärtar. Det är inte mer hat, oförståelse eller konflikter världen, Sverige eller Eskilstuna behöver.

Just därför tror jag att det är viktigt att återvända till samtalet. Tillåta sig att prata om det svåra. Det som skapar spänningar, det som upprör och det som gör ont. Inte för att undvika motsättningar utan för att synliggöra och tydliggöra.

Bilda dig – bry dig och bidra
Och det var därför Widar Anderssons bilda dig, bry dig och bidra fångade mig. Precis som ungdomarna behövde återerövra livet så kanske vi i någon mening behöver återerövra modet och civilkuragen. Modet att blicka framåt, att skapa berättelsen om framtiden.

Bilda dig därför att kunskap är makt. Utan förståelse för sammanhangen, utan bildning så blir vi människor ett rö i vinden och offer för förenklade budskap och analyser. Det är därför skolan aldrig varit viktigare. Det är därför kunskapsresultaten aldrig varit viktigare. Bildning gör att vi lättare kan förverkliga våra livsdrömmar.

Bry dig därför att vi behöver varandra. Vi lever bara en gång och det är bara tillsammans vi kan forma vår egen och våra barns framtid. Det oegennyttiga och humanismen vinner alltid över egoismen och särskiljandet.

Bidra därför att det finns ingen annan som är ansvarig för våra liv. Inte ens kommunen. Genom historien har alla varit välkomna till Eskilstuna men det förutsätter också att alla ges möjlighet men också tar det egna personliga ansvaret för det egna livet, för familjen, för kvarteret, för staden.

Det är extra viktigt om man kommer till en ny kultur, till en ny stad. Så var det med smederna, så var det med johanittmunkarna, så var det med mina föräldar, sudettyskarna, finländarna och jugoslaverna. Och så är det med dagens inflyttade. Ytterst handlar det om att bidra till Eskilstunas utveckling.

Patetiskt, sicket prat invänder den kritiske läsare. Ja, kanske. Men vad har vi för alternativ i en värld, i ett samhälle, i en stad som är utsatt för ett mycket hårt tryck på förändring. Så svår och så enkel är utmaningen – Bilda dig – Bry dig och Bidra!

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Djup och praktiskt förankrat som vanligt. Tack för en strålande post Pär – jag ska tipsa vidare och tar med mig tre B.

    ps jag gillar att du ser bildnings om förståelse och inte enbart som faktakunskap 🙂

  2. Hej Mattias!

    Du har rätt – bildning är något mer, något djupare. Att se sammanhang, att skapa den där känslan av begriplighet kräver mer än vad vi traditionellt menar med utbildning.

    Och det är kanske här vi vuxna har vår stora utmaning – att förmå skapa en berättelse om framtiden. Det här valet har handlat mycket om hur det varit och drömmar om att det borde bli som förr.

    Ha det
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: