Skrivet av: Pär Eriksson | juli 23, 2010

Sommarpärspektiv IX 2010

I veckan kunde vi ta del av utslaget om Kosovos rätt att utropa sig till självständig stat 2008. FN:s internationella domstol i Haag menar att den unga staten hade internationell rätt på sin sida när de bröt sig ur Serbien.

Oaktat av vad vi tycker om det så slår det mig hur viktigt det är att det finns en lagstiftning och några slags grundläggande spelregler att luta sig mot. Det är kanske särskilt viktigt när vi diskuterar internationella frågor som innehåller svåra överväganden med historiska, politiska och kulturella hänsyn. Inte sällan kryddade med våldshandlingar, övergrepp och rena krigstillstånd.

Mina tankebanor kanske skenar iväg men jag tänker att det i någon mening är likadant med det vi kallar minoritetsfrågor. Dvs hur handskas vi med frågor som går utanför majoritetsbefolkningens värderingar, utanför det som betraktas som norm.

Nästa vecka så är jag inbjuden till ett samtal i anslutning till Pridefestivalen i Stockholm. Och jag undrar om det inte är det som kommer att bli mitt budskap i det samtalet – dvs vikten av att vi kan ”fästa” frågor som handlar om minoriteters rätt i någon form av rättighetstänkande.

Jag lyssnade på ett seminarium under Almedalsveckan här i början av juli. En ung muslimsk kvinna menade att hon inte vare sig kräver eller förväntar sig att majoritetsbefolkningen i Sverige ska ”gilla” islam eller helt plötsligt överge sin egen kultur eller historia – däremot kräver hon lika rättigheter, bl a att muslimer i Sverige inte diskrimineras pga av sin religion. Samma rättigheter – samma skyldigheter, menade hon.

Jag tror att hon fångade precis den utmaning vi har. Oaktat din religion, din etniska bakgrund, din sexuella läggning, ditt kön, din sociala bakgrund, oaktat om du är funktionshindrad eller inte så har du samma medborgerliga rättigheter och skyldigheter.

Och precis som debattören Dilsa Demirbag Sten brukar betona – det är indivder som har rättigheter och skyldigheter, inte grupper av människor. Det är det som karaktäriserar ett demokratiskt samhälle.

Min erfarenhet är att vi många gånger börjar diskussionen utifrån om vi gillar någonting eller inte. Det är som att vi tror att om majoritetssamhället förstår vikten av allas lika rättigheter så måste vi ”tycka” att det som går utanför alltid är bra. Det är inte det som är det viktiga – det viktiga är att på djupet förstå vikten av att alla har samma rättigheter och skyldigheter oaktat om vad jag tycker om en viss religion eller sätt att leva.

Just därför är FN:s mänskliga rättigheter eller den internationella rätten som reglerar hur stater agerar mot varandra eller vår egen nationella lagstiftning som reglerar t ex HBT-personers rättigheter så oerhört viktig. Det är det som gör oss till människor och i bästa fall skapar en någorlunda bra värld att leva i.

Lilla B är på besök och hon vill gå och bada. Vem kan säga nej till den rättigheten………….

Ha en fortsatt skön julivecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: