Om fyra unga medarbetare, en ny typ av organisation och vikten av lärande

Heureka! Jag har mött den moderna innovativa organisationen. Det låter kanske lite löjligt men låt mig förklara innan ni värderar.

Efter mer än 30 år i offentlig verksamhet så har kulturen satt sig även hos mig. Dvs att jag ibland är lite dålig på att lyfta upp riktigt bra verksamhet. En del av det är sunt. Vi är ofta måna om att ge helhetsbilder, se både styrkor och svagheter. Men ibland tenderar den inställningen att skugga riktigt, riktigt bra verksamhet.

Vi är kanske heller inte vana att sticka fram hakan och säga att vi är bra därför att vi snabbt kan få en rekyl från kollegor, brukare eller i en insändare att det där stämmer minsann inte. Att vara stolt och stå upp för någonting brukar också kosta på. Det förpliktigar, då tvingas man börja leva budskapet, leva visonen. Att stå vid sidan om kräver sällan vare sig engagemang eller förpliktelser.

Mötet med den moderna organisationen
Nå, den här veckan tänkte jag bryta den där traditionen och det är därför jag ropar högt HEUREKA! jag har mött den moderna innovativa organisationen.

Tänk er att vi ska starta en helt ny verksamhet. Nya lokaler skall byggas som kan ge just den där moderna utformningen som vi längtat efter. Material som känns modernt och miljövänligt. Arkitektur som avspeglar verksamhetens behov och gestaltar öppenhet.

Tänk er också att vi kan tillsätta en av våra mest erfarna eller mest engagerade och drivna chefer som ansvarig för verksamheten. Vi kan förtydliga uppdraget från den politiska nämnden, vi kan i lugn och ro både ge både stöd och avkräva resultat av den vi pekat ut som ansvarig.

Tänk er också att chefen i sin tur kan börja med ett vitt papper och rekrytera ett arbetslag som delar vision,inriktning och i det här fallet pedagogisk idé.

Uppifrån och ner eller………
En dröm tänker någon. Ja, men den har också förverkligats i Eskilstuna. I förra veckan så besökte jag Odlarens- och Tallåsplans nya förskolor. Det är möjligt att någon tycker att jag är inställsam eller vill vara artig mot de här flaggskeppen. Men läsaren skall då veta att jag är en verksamhetsmänniska. Om det är något jag gjort både som medarbetare och chef så är det att ha funits på äldreboenden, fritidsgårdar, socialkontor, förskolor och skolor.

Det betyder också att jag övat upp känslan för att – om än snabbt och kanske inte alltid på djupet – bedöma en verksamhets kvalitet. Hur bemöts man, vilka är berättelserna, hur presenteras verksamheten, hur tydliga är målen och resultaten, hur verkar stämningen vara mellan medarbetare och mellan medarbetare och brukare, vad står det på väggarna, vad förmedlar personalrummet………….

Det är därför jag dristar mig att säga att på Odlarens- och Tallåsplans förskola så har vi tagit de första stegen till en modern innovativ organisation. Och det beror inte i första hand på att jag möter engagerade medarbetare, tydliga chefer och fina lokaler utan att hela verksamheten så konsekvent utstrålar att det är mötet med barnet, med föräldern som står i fokus. Kort sagt det är lärandet som är den gemensamma röda tråden i verksamheten.

Vad nytt, tänker den kritiske läsaren. Jo, traditionellt så har vi byggt upp verksamheten uppifrån och ner. Det har varit en klok strategi under stora delar av 1900-talet. Det har säkrat att vi har en bra och en likvärdig välfärd, skola och omsorg i Sverige. Inte bara resurser och mål har formulerats uppifrån hierarkin utan också hur man ska göra. Idén har byggt på att ledningen vet lite mer än mellannivån som vet lite mer än den lokala nivån som vet lite mer än medarbetarna. Och återigen – det han inte varit något dåligt utan en logik som varit anpassad till samhällets krav och uppbyggnad under 1950-, 1960-, 1970-………men som inte håller 2010.

Det är därför vi behöver förflytta vår organisation från ett tillstånd, från ett sätt att tänka och förhålla sig till ett nytt. Och egentligen så har vi sysslat med det de senaste decennierna – det är bara det att nu måste förändringen gå ännu fortare. Vi måste våga lämna det trygga invanda sättet att styra organisationer och att fördela ansvar och mandat.

Politiken måste ta en delvis ny roll där man än mer representerar sitt grunduppdrag  – dvs företräda medborgarna inte organisationen eller medarbetarna. Chefer och sådana som jag måste på djupet förstå hur organisationer stys, hur värde skapas i mötet, hur kunskap och engagemang understöds bland  medabetarna.

Och medarbetarna måste ta en delvis ny roll. Ännu mer av egenansvar, mer av lärande, mer av ”alltid bästa möjliga möte”. Brukarna måste börja se sig som medskapare. En elev, en hemtjänstkund eller en familj i behov av stöd är ingen ensidig kravställare på en kommun utan i högsta grad ansvariga för sina liv, sitt agerande för att just mötet –  tjänsten, servicen eller myndighetsutövningen – ska bli så bra som möjlig.

Vikten av lärande
Om våra arbetsplatser än tydligare ska utvecklas åt det här hållet så krävs ett ständigt lärande. Traditionella arbetsplatsträffar med monologer och enkelriktad information måste ersättas av mer moderna sätt att engagera och skapa sammanhang. Arbetslagsträffar som ägnar timtals till att beklaga sig över ”de andra” behöver ersättas av mer av nyfikenhet. Söka den goda intentionen hos ”den andre” – en jobbig brukare, förälder, anhörig, samarbetspartner eller en kollega.

Det förutsätter ett ledarskap som vågar, som är tydligt, ett ledarskap som ständigt lyfter upp uppdraget, resultatet och mötet. Det förutsätter ett medarbetarskap som går mot mer av medledarskap – mitt ansvar i helheten. Mitt personliga ansvar för att just den här verksamheten når de mål som är satta.

Och det är precis där Odlaren och Tallåsplans förskolor kommer in i bilden. De arbetar konsekvent och genomtänkt, de har till och med skapat tid till just lärandet. Inte allmänt luddigt eller flummigt utan tydligt och klart med schemalagda och strukturerade möten som bara har ett syfte – lärande. Det kan handla om att varje vecka i grupper om 6-8 diskutera ”meta-lärandet” – dvs inte om enskilda barn eller föräldrar – utan om hur vi arbetar, hur vi förhåller oss, nyfiket fråga hur kommer det sig att du får bra kontakt med barnet medan jag inte riktigt hittar fram, hur utvecklar vi vårt pedagogiska förhållningssätt, hur är vi mot varandra, hur ligger vi till mot målen.

Mer möten, mer byrkåkrati – säger någon. Tvärtom, säger medarbetarna. Mer struktur, mer ordning, mer lärande och bort med alla meningslösa möten som inte skapar värde.

Jag tror att en del av nyckeln till att bygga en modern innovativ organisation är så enkel – dvs att vi säkrar att vi på alla våra hundratal arbetsplatser har någon form av lärande grupper. Inte mer tid utan istället något nytt på bekostnad av de tradionella formerna vi är vana vid. I grov och raljant beskrivning – chefen drar sina frågor och medarbetaren sitter med armarna i kors och väntar på att få opponera sig……………ja inte i Eskilstuna men det är min erfarenhet från andra kommuner jag arbetat i. 

Just därför är våra medarbetare – eller medledare –  Maria, Madeleine, Ulrika och Sandra så viktiga för oss. De är unga 1970- och 1980-talister och några av dom som nu driver på förskolorna i Odlaren och Fröslunda. Där har vi också två riktigt bra chefer – Lars-Göran och Carita som hela tiden bygger en tillåtande men krävande kultur.

Så bra, så engagerat och så modernt. Det blir spjuspetsar för vår utveckling. Det våra unga 1970- och 1980-talister inte kan eller har hunnit lära sig måste vi äldre mer erfarna bidra med. Och det är precis i den kombinationen – de unga och engagerade och vi mer erfarna äldre – som kraften finns.

Och jag tror att läsaren förstår mitt budskap. Det handlar inte om nybyggda lokaler. Det handlar om oss tillsammans.  I Eskilstuna och Västerås, Örebro eller Katrineholm så finns massor av Odlare och Tallåsplaner. Det handlar bara om att se dom och att ge dom plats och uppmärksamhet.

Ha en bra vecka och en riktigt fin midsommar!

Annons