Veckan som gått – w 23

På jobbet
Jag träffar Håkan Omberg från SPF – Sveriges Pensionärsförbund – och ytterligare några föreningsrepresentanter. De är engagerade i uppbygget av sk frivilligcentraler – dvs samlingspunkter där frivillliga krafter kan koordinera sitt arbete och olika behov. Den här modellen har prövats i ett antal kommuner och vad jag förstår med lyckat resultat. En kommun är viktig och står för en grundläggande infrastruktur, samhällsplanering, utbildning och välfärd – men ett samhälle måste också byggas på medborgarnas enagemang. Det är därför dessa frivilligcentraler är viktiga för Eskilstuna.

En stad som växer och utvecklas kännetecknas bl a av att den regelbundet inviger nya anläggningar och institutioner.  Kom ihåg att av landets 290 kommuner så minskar ca 2/3 sin befolkning. Lite överdrivet och målat med grov pensel men i några kommuner så börjar maskrosorna att växa på huvudgatan. I 1/3 av kommunerna ökar befolkningen och lite symboliskt så ryker byggdammet.

Eskilstuna växer och det är bl a därför vi den här veckan inviger det nya äldreboendet Måsta Äng. En stad som vill betrakta sig som modern och framåtsyftande har också en modern äldreomsorg. Vi har säkert en bit dit men det viktiga är att utvecklingskurvan pekar åt rätt håll.

Jag har skrivit det tidigare – Parken Zoo är mycket viktig för Eskilstuna. Det är nästan vår enda attraktion och utflyktsmål som den utanför Eskilstuna känner till. Eskilstuna är sitt Parken och Parken är Eskilstuna.

Efter många år så har den vita tigern flyttat ut och nu också den vandrade vålnaden Fantomen. Efter lång och trogen tjänst så har vi valt att gå skilda vägar. Den maskklädde mannen och hans häst Hero och hunden Devil får nu återvända till de djupa skogarna och gå i pension. För så är det nog – den gode vite mannen som slåss mot tjuvar och banditer känns som ett förlegat koncept. Även om jag var en hängiven Fantomenläsare så märker jag att mina vuxna barn och ännu tydligare mina barnbarn inte vet vem Fantomen är.

Så nu har en kanin och ett lejon flyttat in i Parken. I veckan så var det en liten cermoni där Kalle Kunskap och Leo Lejon välkomnades som nya Eskilstunabor.  Nu pratar vi pedagogik, lärande, IT och 2000-tal.

Våra skolor går mot avslutning och välbehövlig vila. Det har varit ett turbulent – om än inte dåligt – skolår. Avveckling och omställningar, nystart och förberedelser för ökad konkurrens från friskolor och minskade elevkullar har karaktäriserat diskussionerna. Till det ligger ett antal stora skolreformer framför oss. Jag tycker vi har bra skolor i Eskilstuna – både kommunala och friskolor. Tillsammans har vi ett av vår stads viktigaste uppdrag  – att höja utbildningsnivån och kunskapsresultaten.

Det är något visst med studentavslutningar. Den andas så tydligt avslutning på tonårstiden och intåget i vuxensamhället. Det är en tuff arbetsmarknad som väntar våra ungdomar. Och samtidigt så visar undersökningar att de mest optimistiska inför framtiden är våra unga.

Jag gläds extra åt att polis och kommun gått samman som på 1980-talet och tydligt markerar hur vi ser på alkhoholen och langningen. Vi måste våga ställa de svåra och obehagliga frågorna till föräldrarna. Jag blir också stolt när jag ser att det inte bara är ett vuxenprojekt att stå upp för återhållsamhet när det gäller alkoholkonsumtionen utan här i Eskilstuna så har också eleverna själva engagerat sig. Och ett råd från en äldre man som gick ut från St Eskil 1971 – det är roligare att vara lycklig och kär än stupfull och patetisk.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Eskilstuna har en sådan potential. Jag ser det från min horisont men om vi vågar och om vi har mod så kommer Eskilstuna att ta viktiga steg de närmaste åren. Bättre kommunikationer, nya vägar, nya bostadsområden, utvecklingen av våra skolor och äldreboenden, boende för missbrukare, fler grönområden, vackrare innerstad, logistiksatsningar, multiarena, bad, konferens…………..

Utmaningen handlar om att det finns motstånd mot alla dessa förändringar. Ingen är mot allt men varje lokal opinionsgrupp har sin agenda. Jag har förståelse för det och alla synpunkter måste mötas med dialog och respekt. Samtidigt så vill jag inte sticka under stol med min oro. Genom årtusenden så är det viljan till förändring som karaktärsierat Eskilstuna. Från det att en ung engelsk missionär kom hit och skulle kristna oss, via johannitmunkarna till 1600-talets Rademacher och 1700-talets Rinman och Schröderstierna, från 1900-talets finländare och jugoslaver till dagens bosnier, irakier och somalier.

Vårt historiska arv och vår mission måste handla om förändring även när det påverkar min vardag och mitt liv. Dessa framtidsprojket har ett 50-års ja till och med ett 100-200 årsperspektiv. Det är det som är mitt Eskilstuna.

På hemmaplan
Lilla B är på besök. En reflektion som känns föga nydanade – men det händer något med människan när hon börjar gå. Världsbilden förändras och helt plötsligt så bestämmer ”jaget”. Lilla B inte bara går utan hon dominerar rummet och gårdsplanen. Pyttelilla E tittar storögt men har ännu inte riktigt förstått hur det går till.

I helgen så blir det studentfirande och nu är det våra kompisars mellanstora A som helt plötsligt ska sluta gymnasiet. Det var ju inte länge sedan………….säger jag och kommer på att det där med tiden också kan vara något jobbigt. Jag ser mig själv i spegeln och ser en äldre man där bakom den där unge mannens ögon.

Ha en bra helg!

Annons