Skrivet av: Pär Eriksson | juni 6, 2010

Om Vivan och Algot, idrott, tillväxt och vikten av att skapa en ny vinnarkultur

Om jag säger Algot Lönn och Vivan Petterson-Frank så undrar säkert läsaren. Om jag då lägger till att de är viktiga för Eskilstuna så blir ni ännu mer förbryllade. Men så är det. Algot som representerade VoIF Diana vann OS-guld i lagtempo på cykel 1912. Vivan från ESS var med i lagkappen 4x100m frisim och vann brons 1924.

Eskilkstuna har en stolt idrottshistoria. Framförallt inom de individuella sporterna. Från 1940- och 50-talens brottare med bl a OS-guldmedaljören Olle Anderberg 1952, till 1970-talets skyttar med systrarna Christina och Margareta Gustafsson, 1980-talets stora skrinnargigant Tomas Gustafson till dagens EM- och SM-medaljörer i skytte, bågskytte, dans och gymnastik och efter fyrtio års väntan – Pezhman Seifkhani svensk mästare i tungviktsboxning.
Eskilstunas medaljörer 2009.

Olle Anderberg EGAK – OS-silver 1948 och OS-guld 1952

Lägg då till världsspelare och elitidrottare som Kjell ”Hammaren” Johansson, Tommy Jansson och Kent Carlsson så klarnar bilden av ett Eskilstuna som är och har varit riktigt bra i olika individuella grenar och sporter.

Tuffare har det då varit när det gäller de stora lagsporterna. Förvisso kan IFK Eskilstuna stoltsera med ett SM-guld i fotboll 1921 men det var innan Allsvenskans tid. GUIFs damer tog 1956 hem ett guld till Eskilstuna men det var också innan damhandbollen riktigt hade slagit igenom och blivit stor internationellt. Jag kan ha missat något men sedan är det tomt. Tomt….

Kval till Allsvenskan 1963 IFK möter GAIS – 22 491 på läktarna.

Social dimension och en ny vinnarkultur i Eskilstuna
Men låt mig först ta frågan från ett annat håll. Jag tror att vi alla delar idén med ungdoms- och breddidrotten. Idrottens fostrande själ. Jag som arbetat med socialt vingklippta ungdomar i såväl Örebro som Västerås och varit idrottsledare – jag vet vad idrotten kan betyda. Idrotten som ”görande skillnad” i en ung människas liv.  Att lära sig idrottens unika själ – att vinna och förlora för att växa som människa.

Det är därför våra kvarterslag i Hällby, Skogstorp, Torshälla, Hållsta och inne i Eskilstuna är så viktiga. Det är därför jag ofta lyfter upp Bengt ”Eskil” och Mohsin i Eskilstuna Friidrott som så tydligt har social förändring som sin verksamhetsidé.

Men idrotten har också en annan potential och det är skapande av tillväxt. En stad som har ett bra idrottsliv, bra och framgångsrika klubbar blir också städer som upplevs som attraktiva att bo och leva i. Framgångsrika lag skapar en inre stolthet även hos dom som primärt inte är så idrottsintresserade.

Framgångsrika lag är också bra marknadsförare för sina kommuner. Vad vore Borås utan sitt Elfsborg, Gävle utan sitt Brynäs, Lidköping utan sitt Villa? Jag har bott i Örebro i många år och vet vilken stolthet Örebroarna kände för sitt fotbolls- och bandylag.

Jag har arbetat i Västerås i 20 år och vet vad VSK-bandy och alla deras ofattbara 18 guldmedaljer betyder för staden. Även Västerås handbolls- och fotbollsdamer har bidragit till guldregnet i början av 1990-talet. För några månader sedan höjde Rönnbys innebandydamer SM-bucklan på Sigmatorget.

Och det är här vi har vår utmaning i Eskilstuna. Vi behöver skapa en ny vinnarkultur i vår stad. Det är därför våra framgångar i de individuella sporterna är så viktiga. Här finns en vinnarkultur och säkert massor av erfarenheter om våra lagsporter vill lyssna.

Cecilia Nilsson, Råby-Rekarne – SM-guld i slägga nästan alla år på 2000-talet 

Lär av Tomas urkraft
Personligen ligger Tomas Gustafson 1:a på min lista över Eskilstunas framgångrikaste idrottare genom tiderna. Han är helt outstanding med sina 3 OS-guld och 1 silver och otaliga VM- och EM-medaljer. Om än i både EIK och Pollux färger.

Tomas urkraft, det jävlar-anamma han visade i Vilstaskogarna, timme efter timme, dag efter dag under flera år står för mig som ett lysade exempel på att man kan förverkliga sina livsdrömmar. Må vara på skridskobanan eller i skolan, på jobbet eller på fritiden. Att bli den man är destinerad att vara. Att leva sitt fulla liv. Att leva sin potential. Och så mycket vi har att lära av Tomas om vi bara är nyfikna.

Det är därför GUIF är så viktiga. De är det lag som är närmast att hämta hem SM-guldet till Fristadstorget. GUIF är i direkt nedstigande led till Tomas. Urkraften. Titta på dagens Robin, Mattias Z och Tholin. Det är en ny blick och attityd i Sporthallen.

När jag pratar med Eskilstunabor om det här så möts jag med lite skepsis. Man tror att jag tycker att det är viktigt för att jag gillar GUIF eller därför att jag själv spelat där som ungdomsspelare. Och visst har jag ett stort GUIF-hjärta men det är inte det som driver mig. Nej, det handlar om att om det går bra för GUIF så går det bra för Eskiilstuna.

Om vårt handbollslag är bäst i Sverige så kan också våra företag bli bäst i Sverige. Kan GUIF ligga i topp år efter år så kan också våra skolor ligga i Sverige-topp.

Vi behöver skapa en ny vinnarkultur i Eskilstuna som förmedlar att vi kan, vi är bra, vi är att räkna med. City, IFK, Göksten, Torshälla IBK, Eskilstuna Basket, Linden, EBS……….kom igen!


Så här skulle jag vilja se Eskilstunaidrotten – City P 18 vinner Gothia Cup 2009

Att inte vika ner sig
Jag hoppas att jag kan vara rak och att ingen missförstår mitt budskap. Jag vågar skriva det eftersom jag är uppvuxen i och med Eskilstunaidrotten. Jag är ett med Ekängen, Tunavallen och Sporthallen…………….. men vi viker ner oss när det gäller.

När IFK hade möjlighet att spela upp sig i Allsvenskan mot Kalmar FF 1981 så vek vi ner oss. När Torshällas innebandydamer kvalade till elitserien så tog vi stryk mot Hammarby trots att vi var bättre, när Smederna 2003 hade det bästa laget sedan guldåren 1973 0ch 1977 så sladdade vi ut oss när det gällde, när Eskilstuna United skulle avgöra mot Piteå för något år sedan så vek vi ner oss, när City ledde med 8 poäng och hade seriesegern snitslad så spelade vi oavgjort mot Rynninge som redan var nedflyttningsklara.

Eskilstunas tuffaste gäng på 1950-talet – legendarerna Joel Jansson och Christer Lindarws pappa Bert.

GUIF uppe i Globen 2008 orkar jag inte ens tänka på. Det var tolv minuter kvar och vi ledde. Jag hade redan börjat tänka på festen i Stadshuset………………

Jag hoppas att läsaren förstår mitt budskap och att det innehåller mer värme än kritik.

Den som samarbetar vinner
Och igen – det handlar inte bara om idrotten som idrott. Det handlar om Eskilstuna. Det handlar om den stolta Fristaden. Det handlar ytterst om arbetstillfällen, företagande, befolkningstillväxt, bostadsbyggande och attraktivitet.

Eskilstuna har mycket duktiga gymnaster – här Gymmix

Våra idrottsföreningar har aldrig varit viktigare. Och då pratar jag helheten. Tjejerna är på väg fram med en rasande fart. Handikappidrotten är på väg att ta sin rättmätiga plats och en rad nya sporter och idrotter vill in på arenan.

Och samtidigt har våra företag och vår egen kommun ett stort ansvar. Det är bara tillsammans vi kan utveckla Eskilstuna. Det där allmänna kravställandets tid är över. Vi behöver förstå att vi spelar i samma lag – föreningar, kommun och näringslivet.


Eskilstuna United  F 17 vinner Gothia Cup 2009

Eskilstuna kommun satsade klokt på förnyelse av Tunavallen, Motorstadion och Friidottsarenan för några år sedan. Lägg då till den i Sverigemått unika Munktellarenan och många nya  ”come -and-play”-planer och idrottsplatser så har vi en relativt bra grund att stå på.

Kommunstyrelsen har nu gett oss tjänstemän uppdrag att arbeta fram ett idrottspolitiskt program och också att analysera förutsättningarna för en sk multiarena där idrotten kan samexistera med t ex musik, konserter, kultur och mässor. Våra bolag har också ett uppdrag att göra en utredning av ett eventuellt nytt badhus.

Det här är viktiga utvecklingsfrågor för Eskilstunas framtid i ett 30-50-års perspektiv. Låt oss därför börja med en öppen attityd att resonera och fundera vad som är bra för helheten. Inte vad som är bra för en enskild sport eller ett enskilt lag, en enskild förvaltning eller bolag eller ett enskilt företag. Låt oss börja med det som heter Eskilstuna.

Apropå Vivan och Algot. Jag glömde berätta att IFK har två OS-medaljer. Gustav Wejnarths silver i stafett 4x100m 1924 och Ossian Sköld, silver i slägga 1928.

Det ni…………….den som samarbetar vinner!

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Pär,
    Tomas Svensson och Benny Södergren är två olympiska medaljörer till. Det finns, precis som du beskriver, ”vinnarskallar” som har sin uppväxtmiljö i Eskilstuna. Att vi inte har fler tror jag sitter mentalt i utövarens bristande självkänsla och självförtroende. Kan skolan ta sig an uppgiften att i allt motverka jantelagen så tas ett stort första steg. Dagens skola ger tyvärr inte barnen den trygghet, uppmuntran och feed-back alla behöver i vardagen för att lyfta till högre nivåer. Det är utomordentligt svårt att få fram spets om det saknas en bra bredd. Med rätt människor i ledningsposition som med kunskap och insikt i den bistra verkligheten så finns förutsättningar att arbeta med rätt aktiviteter för att nå målen. Jag önskar dig fortsatt lycka till och en skön sommar.

  2. Hej Johan!
    Tack för din kommentar. Jag gillar kopplingen du gör mot skolan. Jag tror också att bredd och elit påverkar och är varandras förutsättningar.

    Du har rätt att Benny Södergren och Tomas Svensson är fostrade i Eskilstuna men Benny tävlade för Edsbyn när han tog sitt brons 1976. Tomas spelade för Barcelona.

    Jag räknar t ex inte Tomas Gustafsons guld och silver 1984 som ”Eskilstunamedaljer”. Men det är nog mest vi idrottsnördar som tänker så.

    Ha det bra
    Pär E

  3. Pär, din beskrivning av Tomas Gustafsons jävla-anamma och slit i Vilsta-skogen bekräftar tesen ”Det är inte viljan att vinna som är avgörande utan viljan att förbereda sig för att vinna”. Det gäller allt och alla.

  4. Hej Gunilla!
    Kul att du fångade Vilstaskogen. Jag har hört Tomas berätta om Vilstaskogens betydelse och har man varit där och kört milrundan så förstår man honom. En stark symbolik för livet och som du skriver – ”viljan att förbereda sig för att vinna”.

    Ha det
    Pär E

  5. Pär!

    Idrottspsykologi – intressant!

    Blott ett relativt inlägg i det alltför svåra. ”Att vinna” har ju genom historien visat sig rättså relativt. Ömsom ”vinner” man genom en idrottsprestation; ömsom genom ett schlager-guld. Ibland rankas en Nobelpristagare som ”vinnare”; stundom ”den tyste hjälten” osv.

    Men de individer som i sin livsgärning städse försöker se till det allmännas bästa då, har inte de något större samhällleligt värde (i dina ögon)?

    Mvh M

  6. Hej Mats!
    Ibland pratar man ju om sk vardagshjältar. De om några är precis det du beskriver – ”försöker se till det almännas bästa”.

    När jag pratar om ”vinnarkultur” så menar jag viljan av att att alltid göra sitt bästa, ”alltid bästa möjliga möte”, alltid söka den goda intentionen.

    Ha det
    Pär E

  7. Hej Pär och alla läsare av Pärs brev
    Eskilstuna är att gratulera som fått en kommundirektör som kan kombinera globalt perspektiv med lokalpatriotism och som vågar sticka ut hakan med ambitionen att få hela Eskilstuna i guldäge. Inställningen bådar gott oavsett om det gäller idrotten, musiklivet, näringslivet eller Eskilstuna kommuns förvaltningar och bolag. Ingen enkel väg men som kan ge framgång om än med tillfälliga bakslag såsom för Robert Söderling i Paris. Lycka till Eskilstuna på vägen till alla små och stora bucklor. Calle

  8. Hej Calle!
    Du är för artig………men tack för uppmuntran.

    Min idé med krönikorna är tydlig – ge input, försöka analysera, se helheter, se omvärlden men ändå försöka landa med båda fötterna i Eskilstuna.

    Ibland lyckas man och läsaren gillar – eller ännu viktigare – reflekterar över sakernas tillstånd. Ibland träffar jag fel men det är kanske då jag lär mig mest.

    Ha det
    Pär E

    • Pär,
      ang värdet av att reflektera. De senaste dagarna har jag fått berättat för mig om olika möten med kommunens företrädare. Berättelserna får mig att misströsta och det kanske ändå är som man brukar säga i idrottssammanhang att tabellen aldrig ljuger. Tabellen i det här fallet skulle då vara tidskriften Fokus ranking benämnd ”Bästa kommun att bo i”. Eskilstuna hamnde på 272:a plats av 290. Eskilstuna är i samma tabellverk den näst sämsta kommunen att bo i om man är ungdom. Eskilstuna hamnar alltså i botten på seriesystemet. Varför ska då Eskilstuna få fram elitidrottsmän och -kvinnor om man beaktar ordspråket ”som man sår får man skörda”? Vad ska då till för att Eskilstunalaget reser sig i tabellsystemet? Vi har en bra visionär i coachen (=du) men hur ska du få spelarna (I know, dra inte alla medarbetare över en kam men nu förenklar jag) att förstå spelsystemet och framförallt visa rätt attityd? Hälsningar Johan

  9. Pär,

    Hade det funnits en Gilla-knappa a la Facebook hade jag tryckt på den.

    Tydligt och inspirerande!

    MVH

    Patrick

    • Hej Patrick!
      Kul att du uppskattar.

      Ha det

      Pär E

  10. Hej Johan!

    Man kan ju vända på det. Just därför att vi har en låg ranking så behöver vi förbättra och utveckla Eskilstuna.

    Du har naturligtvis rätt. På rankingen om hur det är att vara ung i Eskilstuna så ligger vi mycket lågt. En av de tunga bakgrundsfaktorerna är ungdomsarbetslösheten. Den i sin tur bottnar bl a på att vi tillsammans med Södertälje, Trollhättan och Olofström är de kommuner så drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Den gemensamma nämnaren är att vi är extremt beroende av fordonsindustrin.

    Å andra sidan så hamnar vi i topp-10 när det gällde miljörankning.

    Men din iakttagelse är viktig.

    Ha det
    Pär E

  11. Hej

    Det är med glädje och spänning jag tar del av din krönika om målet med Eskilstuna. Jag har även fått ett referat från det idrottspolitiska mötet som skedde för någon vecka sedan.

    Själv är jag kulturarbetare. Inom det området kan jag sakna mål och visioner. Historiskt har det väl varit lite fult att tänka framgång inom konsten. I Eskilstuna har vi en trevlig bredd inom kulturen. Amatörteater, revy, balstaband, kulturföreningar m.m. Men, var är spetsen? Var är den fasta teatergruppen? Var finns förebilderna inom kulturen? Som våra kompisar inom idrotten söker man bli lika bra eller bättre än sina idoler. Gärna då idoler som kommer från samma område (Zlatan-effekten).
    Vi behöver elitkultur (det säger jag i den vidaste meningen) i Eskilstuna.
    Man ska inte flytta till Eskilstuna för att det är så nära Stockholm med all underhållning.

    Man ska flytta till Stockholm för att det är så nära Eskilstuna. Då snackar vi mål och visioner!

  12. Hej Jimmy!
    Jag gillar ditt anslag. Jag har inte riktigt tänkt så men du har en poäng. Hur blir vi riktigt bra ”i kultur”?

    Jag tänker bara på hur viktiga Kent varit för musiklivet i Eskilstuna och för alla yngre som älskar musik.

    Du pekar också på vikten av förebilder. Zlatan och Rosengård är ett bra exempel.

    Ha det
    Pär E

  13. När vi så är inne på kultur så undrar jag varför det alltid är Kent som nämns? Det finns väl en hel del andra förebilder från Eskilstuna, eller? Ta till exempel André Sjöberg, svensk skådespelare som spelade Tore i den Oscarsnominerade filmen ”Så som i himmelen”. Född och uppväxt i Eskilstuna!

  14. Bra Mona att du lyfter upp fler kulturpersonligheter.

    En inte alllt för vild gissning är att Kent nämns ofta därför att de dominerat svensk och skandinavisk pop- och rockscen i snart 15 år år. De har också varit noga och gjort en poäng med att de kommer från Eskilstuna/Torshälla.

    Ha det bra
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: