Skrivet av: Pär Eriksson | maj 9, 2010

Om en känd dramaturgi, Eskilstunas utveckling och vikten av att förstå samtalets betydelse

I Eskilstuna diskuteras om det är rätt att bygga ett sk lågtröskelboende för äldre missbrukare i Hällby. Jag tror ni känner dramaturgin och rollbesättningen. Å ena sidan en okänslig kommun som inte förstår att barn kommer att må dåligt, våld och kriminalitet kommer att öka, vi kommer att få ökad skadegörelse och fallande huspriser. Å andra sidan fördomar, inskränkthet och enskilda människor med en taskig människosyn.

Jag tror att vi alla kan föreställa oss hur ett sådant typ av möte och diskussion gestaltar sig. Burop och handklappningar ersätter nyfikenhet och lyssnande. Det kontrasteras med stressade politiker och tjänstemän som blir snabba att avfärda även sakliga argument.

Jag vet inte om just förra veckans möte i Hällby blev så men jag har deltagit på ett antal liknande sk medborgar- och informationsmöten genom åren. Det har inte bara handlat om kontroversiella frågor som missbruks- och psykiatriboenden eller flyktingmottagande utan också om mer vardagliga frågor som rör förskola, skola, äldreboende, vägar och parker.

Min erfarenhet är att det är sällan kommunen kör över någon eller är värda epitetet okänsliga. Tvärtom är min erfarenhet att förslag ofta är väl bearbetade och genomtänkta. Samtidigt är min erfarenhet att det är sällan medborgarna, föräldrar eller boende är trångsynta eller har en taskig människosyn. Dessa bilder av varandra – en kommun som är byråkratisk och okänslig och medborgare som inskränkta är ofta schabloner som tas till för att dölja rädsla och undvika det svåra; samtal och förståelse

Och ändå så skapas den här stämmningen, den där oförsonliga attityden. Vi och dom – är du för eller emot!

Samtal istället för rädsla
Min erfarenhet är att det handlar om rädsla. Rädsla för förändring. Vi ser det inte bara i de här typerna av kontroversiella frågor som rör nya boenden, vägar eller stora projekt vi ser det i vardagen – på jobbet, i föreningen eller i våra egna personliga liv.

Jag skriver inte så för att raljera eller för att ironisera över våra mänskliga tillkortakommanden men jag tror att vi måste börja erkänna att det är så det är. Tänk er en dialog som börjar med att kommunen uttrycker att de är osäkra och inte riktigt vet vad som blir rätt, en kommun som öppnar upp för att det måste ske en utveckling, ett problem måste lösas – t ex att äldre missbrukare har rätt att bo någonstans – men att man behöver hjälp och stöd av medborgarna.

Tänk er en grupp boende i t ex Hällby som inte börjar med högt tonläge utan istället uttrycker sin rädsla och sina berättigade farhågor. Ett samtal som blir en del av en lösning snarare än att skapa nya spänningar och motsättningar som sedan i sämsta fall bevattnas av mediauppmärksamhet eller av politiska krafter som har en odemokratisk agenda.

Snömos och orealistiskt, invänder den kritiske läsaren. Ja kanske men vad har vi för alternativ? Samhället blir allt komplexare. Städer blir allt tätare och vi lever inpå varandra. Vi blir också allt fler med olika bakgrunder och värderingar som ska leva tillsammans i kvarteret, på arbetsplatsen, i affären och på fotbollsplanen. Det är i det läge det behövs en ny attityd, ett nytt sätt att förhålla sig till varandra.

Det handlar om Eskilstunas framtid
Eskilstuna står inför en rad stora framtidsutmaningar. Det handlar om behovet av nya bostäder, nya vägar och parker, nya kommunikationer, nya sätt att leverera energi, nya arenor och byggnader. Utan de här satsningarna så kommer Eskilstuna att stagnera. Jag tror inte att någon Eskilstunabo vill att det blir så men risken är att lokala opinioner, grupper óch enskilda kommer att vara emot enskilda satsningar och projekt. Ingen är emot allt men när vi summerar kartan så finns det alltid några som är emot. I sämsta fall stannar allt upp. Alla är nöjda och samtidigt missnöjda.

Gemensamt ansvar
Och det är här vi har vår stora utmaning och vi har ett ansvar tillsammans. Våra politiker måste ha mod att se helheten. Precis som de gjort i årtionden och århundranden när Eskilstuna utvecklats. De måste våga gå emot även när det blåser motvind – för helhetens bästa.

Vi måste ha kommunala tjänstemän – inkluderat en kommundirektör – som har hög integritet och agerar utifrån sina professioner och blir kloka rådgivare. I svåra och komplexa frågor är det också klokt att politiker och medborgare ges hela övergripande bilder med olika alternativ, scenarier och konsekvenser av olika beslut.

Vi måste ha Eskilstunabor som söker samtalet snarare än konfrontation. Nu diskuterar vi missbruksboende i Hällby men det var inte så länge sedan delar av idrottsrörelsen förklarade krig mot kommunen i en enskild fråga.

Vad är det för språk och associationer som vi håller på att skapa – vuxna människor? Debatten kring det äldre paret och deras önskan av att få bo gemensamt som rasade för någon vecka sedan visade att gränsen för kloka synpunkter till rena oförskämdheter och hot håller på att suddas ut. 

Bygg på Eskilstunas själ
Läsaren tycker kanske att det är en känslig kommundirektör som uttalar sig men för mig är det djupare och allvarligare än så. Det handlar ytterst om Eskilstunas utveckling. Vår stad har en stolt historisk tradition. Vi har karaktäriserats av öppenhet och en oräddhet för förändring. I någon mening så är det en del av Eskilstunas själ. St Eskil, Johanittmunkarna, Rademacher, Rinman, alla fabrikörer och hitflyttade män och kvinnor, norrlänningar och smålänningar, finländare och jugoslaver och dagens bosnier och irakier.

Det betyder inte att vi ska applådera allt nytt. Inte alls. Tvärtom ska vi tänka efter men vi ska göra det med ett förhållningssätt där samtalet, nyfikenheten, intresset att söka helheter och förståelse blir vägledande snarare än misstänksamhet, hårda ord och anklagelser. Vi ska ta varandra på allvar. Vi ska vara människor med allt vad det innebär av tillkortakommanden.

För vi behöver varandra. Vi i Eskilstuna behöver varandra. Det är inte mer spänningar och motsättningar som behövs. Världen är full av det så att det räcker.

Det betyder inte för en sekund att vi ska sopa olika åsikter och synpunkter under mattan. Inte alls. Men vi måste höja vårt sätt att samtala. Inte för att vara korrekta eller mysiga mot varandra utan ytterst för att vår stad ska utvecklas.

Och tänk om det är så att den där äldre missbrukaren i Hällby är min släkting. Tänk om han en gång i tiden hade en familj och hade ett arbete. Han var en av oss.  Eller tänk om han är din pappa eller din morfar. Tänk om han är en av oss…………

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Pär!

    Det må så vara att vi alla egentligen är en enda stor familj, men man må minnas, att redan Kain faktiskt dräpte sin bror Abel, av ren själviskhet.

    Människan är nog i grunden självisk, åtminstone räknar de monoteistiska religionerna det som en grundsats. Ateisterna och polyteisterna ser kanske mera ett gemensamt kollektivt samband i naturen, men individerna där är nog själviska de med, fast eventuellt på ett mera direkt och kanske oskyldigare sätt.

    Hur som helst så vilar väl vår västerländska demokrati på förutsättningen att människan är självisk – och därmed politiken. Man måste gilla läget, och vem vet, om inte något gott kan formas därur också, och mycken ondska utrotas den vägen med!

    Hälsningar Mats

  2. Bra skrivet! Förhoppningsvis blir mötet med en mindre grupp grannar imorgon (tisdag 11 maj) till just ett samtal. En dialog som utmynnar i ideer om hur vi kan skapa ett tryggt boende för alla.

    Anders

  3. Hej Mats!

    Min utgångspunkt är att människan vill gott. Men jag är också en anhängare av Voltaire som menade att människan måste ”odla sin trädgård” -dvs öva på att vara god.

    Ha det
    Pär E

  4. Hej Anders!
    Jag gillade din kommentar på Eskilstuna kommuns Fackbook-sida – dvs att du inte föll in i kören av att Hällbymötet visade på dålig människosyn. Det är en förenklad bild. De flesta vill att det här blir något bra.

    Ha det
    Pär E

  5. Hej Pär!

    Det är tydligen där du och jag skiljer oss åt, då. Du menar att människan är osjälvisk, och jag menar att mäniskan är självisk. Givetvis menar ingen av oss att människan vill ont för sig själv! Det vore mycket själv-destruktivt! Nej, alla människor önskar säkert den goda tillvaron i slutändan.

    Frågan är bara vad som är medlet dit. Det är där politiken kommer in.

    Ha det greit!
    M

  6. Pär,
    jag delar din uppfattning i resonemanget kring människors rädsla för förändring och att Eskilstuna måste utvecklas för att möta människors behov i olika frågor. Hur vill du att skattebetalarna ska känna inför faktumet att politikernas direktiv kan ändras i tvära kast? Som t ex Eskilstunas golfbana vara eller inte vara eller att det är viktigt att säkra jobben lokalt med en ny upphandlingspolicy. Dagen efter de rödgrönas utspel förklarar Landstinget (läs Danielsson) att tvättjänst ska samköpas med två andra landsting av en firma i Dalarna och att det är bra för miljön.(?). Jag menar givetvis att upphandlingen ska genomföras i enlighet med LOU men det finns utrymme för den upphandlande myndigheten att utforma förfrågningsunderlaget med en anpassning till de politiska målen.

  7. Hej Johan!
    Tack för dina synpunkter. Du har en poäng i dina tankar. Varje organisation har en egen drivkraft att göra saker effektivt. Min erfarenhet är att ibland så kolliderar det som är bra för delen med det som är bra för helheten. Och kanske det är det du pekar på. Det är ett ständigt spänningsfält som varje klok och mogen organisation måste kunna hantera.

    Jag har ”levt” med politiken nära i mer än 20 år och det du beskriver som ”tvära kast” kan vara både ansträngande för en tjänsteman och själva tjusningen.

    Tack för dina tankar.

    Ha det
    Pär E

    • Pär,
      tack för ditt utomordentligt snabba svar. Ditt svar är givetvis politiskt korrekt men ger inte mig inte svar på frågan hur du tycker skattebetalarna ”ska” tänka beträffande de ”tvära kasten”. Är det så här politiken ska bedrivas vilket får till följd att en vanlig skattebetalare undrar om den gemensamma finansierade förvaltningen ges förutsättningar att arbeta effektivt?

  8. Hej igen Johan!
    Vi kanske pratar förbi varandra. Jag vet inte riktigt vad du menar med ”tvära kast”. Politiken har tolkningsföreträde – de är de enda valda och måste kunna både förändra och göra ”tvära kast” efter t ex ha lyssnat in medborgarna eller gjort andra överväganden.

    Vi tjänstemän har en annan roll. Vi ska peka på det effektiva utifrån en professionell analys. I min värld så är det en av styrkorna i den respresentativa demokratin – politikerna respektive tjänstemannarollen. Den ska inte sammanblandas – vilket den ofta görs.

    Men jag kanske träffar fel, Johan.

    Ha det
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: