Om en känd dramaturgi, Eskilstunas utveckling och vikten av att förstå samtalets betydelse

I Eskilstuna diskuteras om det är rätt att bygga ett sk lågtröskelboende för äldre missbrukare i Hällby. Jag tror ni känner dramaturgin och rollbesättningen. Å ena sidan en okänslig kommun som inte förstår att barn kommer att må dåligt, våld och kriminalitet kommer att öka, vi kommer att få ökad skadegörelse och fallande huspriser. Å andra sidan fördomar, inskränkthet och enskilda människor med en taskig människosyn.

Jag tror att vi alla kan föreställa oss hur ett sådant typ av möte och diskussion gestaltar sig. Burop och handklappningar ersätter nyfikenhet och lyssnande. Det kontrasteras med stressade politiker och tjänstemän som blir snabba att avfärda även sakliga argument.

Jag vet inte om just förra veckans möte i Hällby blev så men jag har deltagit på ett antal liknande sk medborgar- och informationsmöten genom åren. Det har inte bara handlat om kontroversiella frågor som missbruks- och psykiatriboenden eller flyktingmottagande utan också om mer vardagliga frågor som rör förskola, skola, äldreboende, vägar och parker.

Min erfarenhet är att det är sällan kommunen kör över någon eller är värda epitetet okänsliga. Tvärtom är min erfarenhet att förslag ofta är väl bearbetade och genomtänkta. Samtidigt är min erfarenhet att det är sällan medborgarna, föräldrar eller boende är trångsynta eller har en taskig människosyn. Dessa bilder av varandra – en kommun som är byråkratisk och okänslig och medborgare som inskränkta är ofta schabloner som tas till för att dölja rädsla och undvika det svåra; samtal och förståelse

Och ändå så skapas den här stämmningen, den där oförsonliga attityden. Vi och dom – är du för eller emot!

Samtal istället för rädsla
Min erfarenhet är att det handlar om rädsla. Rädsla för förändring. Vi ser det inte bara i de här typerna av kontroversiella frågor som rör nya boenden, vägar eller stora projekt vi ser det i vardagen – på jobbet, i föreningen eller i våra egna personliga liv.

Jag skriver inte så för att raljera eller för att ironisera över våra mänskliga tillkortakommanden men jag tror att vi måste börja erkänna att det är så det är. Tänk er en dialog som börjar med att kommunen uttrycker att de är osäkra och inte riktigt vet vad som blir rätt, en kommun som öppnar upp för att det måste ske en utveckling, ett problem måste lösas – t ex att äldre missbrukare har rätt att bo någonstans – men att man behöver hjälp och stöd av medborgarna.

Tänk er en grupp boende i t ex Hällby som inte börjar med högt tonläge utan istället uttrycker sin rädsla och sina berättigade farhågor. Ett samtal som blir en del av en lösning snarare än att skapa nya spänningar och motsättningar som sedan i sämsta fall bevattnas av mediauppmärksamhet eller av politiska krafter som har en odemokratisk agenda.

Snömos och orealistiskt, invänder den kritiske läsaren. Ja kanske men vad har vi för alternativ? Samhället blir allt komplexare. Städer blir allt tätare och vi lever inpå varandra. Vi blir också allt fler med olika bakgrunder och värderingar som ska leva tillsammans i kvarteret, på arbetsplatsen, i affären och på fotbollsplanen. Det är i det läge det behövs en ny attityd, ett nytt sätt att förhålla sig till varandra.

Det handlar om Eskilstunas framtid
Eskilstuna står inför en rad stora framtidsutmaningar. Det handlar om behovet av nya bostäder, nya vägar och parker, nya kommunikationer, nya sätt att leverera energi, nya arenor och byggnader. Utan de här satsningarna så kommer Eskilstuna att stagnera. Jag tror inte att någon Eskilstunabo vill att det blir så men risken är att lokala opinioner, grupper óch enskilda kommer att vara emot enskilda satsningar och projekt. Ingen är emot allt men när vi summerar kartan så finns det alltid några som är emot. I sämsta fall stannar allt upp. Alla är nöjda och samtidigt missnöjda.

Gemensamt ansvar
Och det är här vi har vår stora utmaning och vi har ett ansvar tillsammans. Våra politiker måste ha mod att se helheten. Precis som de gjort i årtionden och århundranden när Eskilstuna utvecklats. De måste våga gå emot även när det blåser motvind – för helhetens bästa.

Vi måste ha kommunala tjänstemän – inkluderat en kommundirektör – som har hög integritet och agerar utifrån sina professioner och blir kloka rådgivare. I svåra och komplexa frågor är det också klokt att politiker och medborgare ges hela övergripande bilder med olika alternativ, scenarier och konsekvenser av olika beslut.

Vi måste ha Eskilstunabor som söker samtalet snarare än konfrontation. Nu diskuterar vi missbruksboende i Hällby men det var inte så länge sedan delar av idrottsrörelsen förklarade krig mot kommunen i en enskild fråga.

Vad är det för språk och associationer som vi håller på att skapa – vuxna människor? Debatten kring det äldre paret och deras önskan av att få bo gemensamt som rasade för någon vecka sedan visade att gränsen för kloka synpunkter till rena oförskämdheter och hot håller på att suddas ut. 

Bygg på Eskilstunas själ
Läsaren tycker kanske att det är en känslig kommundirektör som uttalar sig men för mig är det djupare och allvarligare än så. Det handlar ytterst om Eskilstunas utveckling. Vår stad har en stolt historisk tradition. Vi har karaktäriserats av öppenhet och en oräddhet för förändring. I någon mening så är det en del av Eskilstunas själ. St Eskil, Johanittmunkarna, Rademacher, Rinman, alla fabrikörer och hitflyttade män och kvinnor, norrlänningar och smålänningar, finländare och jugoslaver och dagens bosnier och irakier.

Det betyder inte att vi ska applådera allt nytt. Inte alls. Tvärtom ska vi tänka efter men vi ska göra det med ett förhållningssätt där samtalet, nyfikenheten, intresset att söka helheter och förståelse blir vägledande snarare än misstänksamhet, hårda ord och anklagelser. Vi ska ta varandra på allvar. Vi ska vara människor med allt vad det innebär av tillkortakommanden.

För vi behöver varandra. Vi i Eskilstuna behöver varandra. Det är inte mer spänningar och motsättningar som behövs. Världen är full av det så att det räcker.

Det betyder inte för en sekund att vi ska sopa olika åsikter och synpunkter under mattan. Inte alls. Men vi måste höja vårt sätt att samtala. Inte för att vara korrekta eller mysiga mot varandra utan ytterst för att vår stad ska utvecklas.

Och tänk om det är så att den där äldre missbrukaren i Hällby är min släkting. Tänk om han en gång i tiden hade en familj och hade ett arbete. Han var en av oss.  Eller tänk om han är din pappa eller din morfar. Tänk om han är en av oss…………

Ha en bra vecka!

Annons