Om en kommunikationsrevolution, ett handskrivet brev och vikten av öppenhet

Även om fenomenet funnits en tid så känns det som att vi nått en sk kritisk massa. Vart jag än vänder mig så noterar jag att allt fler krönikor, seminarier, artiklar och böcker handlar om de nya sociala medierna.

You Tube, Twitter, Flickr, Bambuser, Myspace, Blogger, WordPress och så detta Facebook. Marknaden formligen översköljs av olika möjligheter att kommunicera på ett nytt sätt med ord, ljud, musik och bilder. Vi är inte bara mitt uppe i en mediahype utan vi står mitt i en kommunikationsrevolution som formar och ritar om samhället.

Aftonbladet som var tidigt ute på e-marknaden har ca 1 miljon besökare dagligen. För några månader sedan passerade Facebook det antalet med råge och är just nu tillsammans med Google den mest använda och besökta tjänsten på nätet med ca 3 miljoner medlemmar i Sverige. Intressant att notera är att den grupp som just nu ökar mest på Facebook är +55 år.

En del i utvecklingen
På ett sätt är det här inte något märkvärdigt. Samhället utvecklas och sättet att kommunicera utvecklas till och från språngartat. Vi varit med om det här förr – telefonen, TV:n, videon, faxen, PC:n med möjlighet att skicka e-mail, mobiltelefonens alla möjligheter och funktioner.

För att inte prata om bilen som gav vanligt folk möjligheter att röra sig över län och länder, mellan orter och städer som aldrig förr. Precis som dagens sociala medier förändrar dagens värld så bidrog bilen till att vår geografiska och mentala karta ritades om.

Så vad nytt under solen, tänker den kritiske läsaren. Nej kanske ingenting även om det ibland låter så i debatten. För kom ihåg att upprörda röster alltid finns när något nytt bryter fram och ord som begränsningar, regler och policys ökar i takt med det nya.

Det finns naturligtvis en poäng i det. Varje organisation och enskild individ för den delen måste söka ett förhållningssätt till detta nya som en del i att det nya implementeras och blir en del av det ordinarie livet.

Några viktiga tendenser
Mitt i den här hyllningen av framväxandet av dessa nya sociala medier och nya sätt att kommuncera så vill jag ändå lyfta upp några tendenser.

I de bästa av världar så understödjer de nya medier det ”verkliga livet”. Dvs hur upprätthåller vi och stärker vi våra sociala relationer och personliga kontakter i ett samhälle där spänningar och motsättningar tenderar att öka? Det minsta samhället behöver just nu är anonymitet, uppdelning och kategorisering.

Kanske jag överdriver riskerna med de sociala medierna där resultatet skulle bli att vi umgås och träffas mindre. Men låt oss åtminstone hålla ett öga på utvecklingen.

Jag har tidigare skrivit om tendensen till ”trollen på nätet”. Dvs de som i anonymitetens namn ägnar sig åt hat och nätmobbning. Kanske jag överdriver fenomenets betydelse och att det så småningom växer bort som en del i en e-mognad men jag har förvånats över tonen, hatet och oförskämdheterna. För mig är det ytterst en fråga om demokrati och att uppträda värdigt.

Kraft föder motkraft. Det är lagbundet. Jag noterar att samtidigt som nätet växer så ökar företagsbreven och ”mini-tidningarna” hem i brevlådan. Ofta med VD:n som personlig undertecknare. Det är som om det växer ett behov av en mer personlig kommunikation och ton mot oss kunder.

Själv fick jag erfara den här känslan för ett tag sedan. Jag fick ett brev i brevlådan – har ni hört. Ett personligt handskrivet långt 3-4 sidigt brev. Inte förtryckt eller med mitt namn med både för- och mellannamn vilket jag aldrig tilltalas med utan bara ”Hej Pär”. Jag vet hur glad jag blev. Ett personligt handskrivet brev.

Och kanske vi åtminstone ska hålla ögonen öppna för den här utvecklingen – dvs att det är ”in real life” vi lever vår fulla potential. En insikt att utveckling sker i mötet, i samtalet, i det personliga.

Utsuddade gränser kräver eftertanke
Jag tror också att vi ska stanna upp och tänka efter när vi känner att vi översköljs av alla dessa nya sociala medier. För vad är det som sker? Samhällsutvecklingen har gått mot ett utsuddande av gränser. Det blir allt svårare att avgöra om en text eller ett budskap är information, vetenskap, marknadsföring eller propaganda. Det ställs allt högre krav på oss som enskilda e-användare att orientera oss i det här nya landskapet.

Intressant att notera är att i undersökningar bland ungdomar så har offentliga webb-sidor från myndigheter, kommuner och t ex skolor en stor trovärdighet. Det tyder på att den mest e-vana generationen börjar hitta sätt att snabbt analysera och värdera trovärdighet. Det ger också balsam och stillar min oro över att ”trollen på nätet” skulle ha något djupare inflytande.

Ytterligare en viktig fråga att förhålla sig till – särskilt för en kommun – är det faktum att alla inte är inne i e-världen. Den här utvecklingen får inte innebära att vi med automatik exkluderar grupper i samhället.

Slutenhet kontra öppenhet
Men hur vi än vrider och vänder på frågan om dessa sociala mediers för- och nackdelar, risker och möjligheter och eventuella barnsjukdomar så står huvudfrågan tydlig – bidrar den här utvecklingen till öppenhet eller slutenhet?

Mitt svar är i den meningen enkel. Samhällsutvecklingen drar mot öppenhet och genomskinlighet. Inga beslut, diskussioner eller debatter är längre en ensak för några få. Detta är något som stärker den demokratiska utvecklingen. Men det förutsätter också att vi som enskilda individer åläggs ett större ansvar i och med att vi ges större möjligheter att påverka.

Det förutsätter att vi förmår se sammanhang och helheter. Eftersom vi är något att räkna med så förväntas vi att lämna läktarplatsen och bli med i matchen.

Men det förutsätter också att samhällets institutioner omformar sitt sätt att arbeta. Det förutsätter att medborgare, brukare och kunder tillåts delta, tillåts påverka. Det kräver en ny typ av politiker och tjänstemän, rektorer, chefer, lärare, socialsekreterare, sjuksköterskor, samhällsplanerare och en kommundirektör som förstår den här utvecklingen på djupet. Som förstår att dessa nya sociala medier inte bara är en ny fluga eller en ”hype” som blåser över utan något som på djupet förändrar vårt sätt att förhålla oss, vårt sätt att tänka, vårt sätt att organisera oss och vårt sätt att vara mot varandra.

Som av en ren händelse så kliver Eskilstuna kommun in på Facebook på fredag. Vi måste hänga med, säger någon. Ja kanske men framförallt vill vi ta ytterligare ett steg i vår öppenhet.

Om Eskilstuna ska bli den där stolta Fristaden så krävs också att vår kommunala organisation förändras. Vi är bara i början på något nytt.

Ha en bra vecka!

Annons