Skrivet av: Pär Eriksson | april 18, 2010

Om en framtidsprognos, trycket på offentlig sektor och vikten av att förstå behovet av förändring

Att ägna sig åt framtidsanalyser är ett osäkert företag. Det enda vi vet är att det inte brukar bli som prognosmakarna förutspår. Inte dessto mindre så är det viktigt att vi har några utgångspunkter att hålla oss i, något att utgå ifrån i diskussionerna.

För någon vecka sedan publicerade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en rapport från den sk Välfärdsberedningen. I ett av framtidsscenarierna så bedömer man att medborgarnas förväntningar och den demografiska utvecklingen leder till att kommunsektorns kostnader kommer att öka med i genomsnitt 1,7%  årligen fram till 2035. I praktiken skulle det innebära en skattehöjning motsvarande 13 kr jämfört med dagens läge.

Vi kan strunta i exaktheten och det finns säkert såväl statistiska som ekonomiska invändningar mot sådana här vidlyftiga och långsiktiga beräkningar men budskapet går inte att vifta bort. Trycket på offentlig sektor ökar enormt.

Det här är naturligtvis en arena för politiken. Hur skall den framtida finansieringen av välfärdstjänsterna utformas? Hur högt kan skattetrycket vara?  Privata avgifter kontra ökade skatter? Graden av konkurrensutsättning? Men jag tänkte lämna den sidan av problemet och istället fråga mig om vi som offentliganställda har något ansvar?

Potentialen i vår egen organisation
Jag tror nämligen att det finns en potential i vår egen organistion – i skolor, äldreverksamheter, kultur och fritid, de tekniska verksamheterna, ledning och administration etc. Och den utmaningen stavas förmågan till förnyelse och viljan att tänka nytt.

När man som min generation kan överblicka mer än 30 år i yrkeslivet så börjar man också få perspektiv. Det ena är att det skett en explosionsartad utveckling vad gäller resurser och kunnande. När vi nu skriver 2010 så har jag aldrig varit med om att vi har så mycket resurser som just nu. Det betyder inte att vi inte har problem  men jag tror att det är viktigt att vi förstår den utvecklingen eftersom man i såväl media som i våra egna interna diskussioner lätt får intrycket att offentlig sektor lever på krisen och ruinens brant.

Det andra är att vi aldrig någonsin i historien haft så välutbildade kommunanställda. Allt fler av yrkena kräver en akademisk utbildning och kompetens. Ledarskapet har aldrig någonsin varit så inriktat på dialog, mål och resultat som nu. Forskningen har tagit nya och viktiga steg när det t ex gäller synen på hjärnans sätt att lära, på demenssjukdomar, på hur man skapar miljövänliga lösningar, på hur man arbetar med processtyrning och på hur man följer upp. Medborgarnas, brukarnas och kundernas röster och inflytande har aldrig någonsin varit starkare. Kort sagt vi lever i de bästa av världar – med tillägget hitintills.

Detta samtidigt som vi alla upplever känslan av otillräcklighet. Vi borde göra mer, vi borde kräva mer. Alltid mer – aldrig nog. Så paradoxalt är läget. Det är just därför SKL:s framtidsanalys om behovet av att höja skatten med 13 kr blir ett viktigt inspel i samtalet.

En historisk utmaning
Jag tror att den kommunala organisationen står inför en av sina viktigaste historiska utmaningar någonsin. Om vi ska klara av de stora behoven, om vi alltjämt ska vara den där samhällskraften så behöver vi byta perspektiv. Jag kommer inte att bli applåderad för mitt budskap eftersom det kommer att kräva att vi alla förändrar vårt sätt att arbeta, förändrar det som fungerat bra i decennier, tänker nytt och framförallt börjar samarbeta på ett  nytt sätt. Revir och gränser behöver brytas ner för en mer sammanhållen syn på vårt uppdrag.

Vi behöver bli mer uppdrags- och resultatinriktade. Genom åren har jag hört tusentals dragningar om vad vi gör, vilka projekt vi driver men mer sällan vilka resultat vi uppnår. Vi behöver ha mer fokus på vad vi åstadkommer än vad det är vi gör.

Vi behöver bli mer av kloka rådgivare och samtalspartners till våra politiker. Genom åren har jag deltagit på tusentals möten där man som kommunanställd kräver av politiken men mer sällan att man ansvarsfullt själv anger vilken färdväg vi bör ta. Ibland tar vi rollen av kravställare istället för rådgivare i en anda av att resurserna är oändliga. Något som lätt leder till frustration istället för konstruktiva samtal.

Vi behöver involvera medborgarna och brukarna än mer i samtalen. Detta för att skapa förståelse för sammanhangen. Genom åren har jag deltagit på oändliga möten med föräldrar och anhöriga. Och många gånger är utgångspunkten att man är missnöjd. Vi i den kommunala organisationen – såväl politiker som tjänstemän påhejade av media spelar gärna med i det spelet. För det är den dramaturgin vi känner. Detta istället för att vara tydliga, inte lova mer än vi kan hålla och framförallt att vi bjuder in medborgarna i matchen till en verklig dialog där man både lyssnar och avkräver engagemang och ansvar. Mer av vi tillsammans än ”vi och dom”.

Vi behöver bli fler som är stolta över vårt yrke och vår kommun. Genom åren har jag ibland mött medarbetare och också chefer som inte står upp för sitt kunnande och för sitt uppdrag. Stolthet och självkänsla går inte att kommendera fram. Det växer innifrån med en känsla av att det jag gör är viktigt för Eskilstuna.

En sammanhållen kommunal organisation
Det är värst vad han går på, tänker den kritiske läsaren. Det ligger nog något i det. Men jag ser utmaningen, jag ser att vi har ont om tid. Och samtidigt så finns det så mycket positiva tendenser. Under den här 30-årsperioden som jag hämtar min utgångspunkt i så har offentlig sektor och  den kommunala organisationen utvecklats språngartat. Det är också därför den skapar ett sådant engagemang och så mycket bra arbete men också spänningar. Det betyder att det vi gör varje dag är betydelsefullt för Eskilstunaborna. Det är det vår vision handlar om.

Under våren och hösten tar vi nu som en start ett sammanhållet grepp om vår ledarutveckling. Analysen bygger på att om vi ska bygga en modern kommunal organisation så börjar det med ett modernt, tydligt, kommunikativt och inlyssnade ledarskap. Och då pratar inte jag om att gå på kurs utan om att på djupet få just en sammanhållen syn över förvaltnings- och bolagsgränser om omvärldsläget, våra framtidsutmaningar, vårt sätt att tänka kring uppdrag och resultat och vårt sätt att ”leva budskapet”. Allt detta med fokus på verksamheten och att utveckla ett modernt medarbetarskap.

Om vi klarar det här de närmaste åren så kommer Eskilstuna att vara en av kanske 2-3 kommuner i Sverige som tagit det här helhetsgreppet. Inte i första hand för att vara moderna och ligga i framkant utan framförallt för att klara offentlig sektors framtidsutmaningar. För ingen tror väl på ett läge där skattenivåerna höjs med 13 kr?

Ha en riktigt bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Jag bor inte i Eskilstuna, men fick anledning att gå in på er hemsida och blev då nyfiken att läsa Din blogg. Det var riktigt uppmuntrande att läsa det Du har skrivit. Det lyser av framtidstro, förändringsvilja och tro på medarbetarna! Lycka till!

  2. Tack Roger för din uppmuntran. Det värmer. Oaktat var du arbetar och bor – lycka till själv.

    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: