Skrivet av: Pär Eriksson | mars 11, 2010

Veckan som gått – w 10

På jobbet
Den här veckan träffades den sk Näringslivskommittén. Det är ett forum där kommunen med viss regelbundenhet träffar representanter från näringslivet. Det har inte undgått någon att Eskilstuna har utmaningar. I ett första läge behöver 1 000 jobb skapas för att komma tillbaka till läget 2007-2008. Utöver det behöver vi tillsammans skapa ytterligare 1 000 jobb. Och min erfarenhet är entydig – det är bara tillsammans vi kan åstadkomma det. Näringsliv, entreprenörer, arbetsförmedling, Högskola, Munktell Science Park, ALMI och andra viktiga aktörer tillsammans i en bra dialog där vi drar åt samma håll.

På det här mötet diskuterade vi bl a vikten av fungerande kommunikationer, läget när det gäller logistiksatsningen och behovet av praktikplatser för ungdomar.

Den här veckan så arrangerades också Rekryteringsmässan i Eskilstuna och Västerås. Ett viktigt och bra initiativ.

Den här veckan har det varit sk bokslutsgenomgångar föe nämnder och bolag inför Kommunstyrelsen. Jag har skrivit det tidigare – vad mycket bra det görs i en kommun och jag önskade att fler fick del av helheten. Många gånger möter man som Eskilstunabo delar av kommunen och kanske man är snabb att dra slutsatser om hur det borde vara.

Min lärdom är att saker och ting hänger ihop och ju mer vi förstår av kommunens logik, hur pengar och resurser fördelas, hur styrning och beslut går till ju bättre förstår vi också hur vi kan påverka. Men det förutsätter också en kommun som är öppen för påverkan och genomskinlig i sina beslut.

Den här veckan träffas kommuncheferna runt Mälardalen under paraplyet Stockholms Business Alliance . Det är ett viktigt samarbete kring bl a näringslivsfrågor. Och tesen är enkel – går det bra för Västerås, Strängnäs och Huddinge så går det bra för Eskilstuna och vice versa.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Det slår mig att vi håller på att bli en 100 000-stad. Bara i onsdagskväll kunde man gå på Fredrik Lindströms show, Karin Hammar Quartet på Contrast, Jesper Bohm och Mattias Jälmeståhl bjöd samtidigt in till Raw med Arne Hegerfors och Timo Räisänen som gäster.

Under veckan spelas också ”Annie Get Your Gun” på Teatern och man kan gå på ett antal föreläsningar. På Lokomotivet spelas farsen ”Liket som visste för mycket”  och om det inte duger så går det att ta sig ut till Sundbyholm och vara med ”live”på mordpjäsen ”Mord på bröllopsdagen”. I tisdags var jazzbasisten Dan Berglunds nya konstellation Tontroll på plats och som om det inte var nog så kommer Sandvikens stolthet JJ Bluesband på besök på fredag.

Eskilstuna detta fina Eskilstuna.

På hemmaplan
Två av mina arbetskamrater – Eva och Micke – fyllde 50 år och jag noterade att de såg så unga ut. Har min egen referensram förändrats, tänker jag. Du är för åldersfixerad, säger min hustru. Jag förstår inte vad hon pratar om.

Jag åker till Visby över helgen och sammanstrålar men det sk ”Keb-gänget”. Det är en illuster samling som under åren bl a bestigit Helags, Sylarna och Kebnekaise. Det blir en del Gotlandsvandring och glada minnen. Jag tycker att det är viktigt att hålla igång kontakten med sina vänner. Det är lätt gjort att det blir bortglömt och helt plötsligt sitter man där lite ensam och lite bitter med frågan – vart tog kompisarna vägen………………

Ha en bra helg!

Annonser

Responses

  1. Vad kul!

    Två vändor har jag varit uppe på Kebnekaise.

    – Vilka vägar tog du?

  2. Hej Mats!
    Det blev Västra leden. Lång och jobbig men snällare än den östra. Jag minns känslan uppe på toppen än idag.

    Ha det
    Pär E

    • Båda mina bestigningar skedde på 80-talet. Östra leden först, med guide. Rutschning på tillbakavägen nedför Kebnetjokka-glaciären. Hur kul som helst! (Då var man fortfarande ung och fick en kick av sådant.)

      Andra gången Västra leden ensam, på en söndagspromenad (det var söndag den dagen). Jag kände mig verkligen som en efterföljare till Rabot, som hade pionjär-vandrat turen långt tidigare, iförd endast långkalsonger (på grund av att han lagt sina kläder på tork, och under tiden fått för sig att bestiga toppen).

      Håller med dig fullständigt om den mäktiga upplevelsen av att stå på toppen. Åt ena hållet (väster) blåsvarta sylvassa toppar som man såg nedanför sig – det var Norge, och där bortom den blånande Atlanten. Och åt andra hållet (öster) såg man rakt över Bottenviken med flacka Finland som tonade ut i ett obestämt evighetspanorama. – Ja det var verkligen storslaget!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: