Skrivet av: Pär Eriksson | januari 28, 2010

Veckan som gått – w 4

På jobbet
Den här veckan blev vi klara med vårt ekonomiska bokslut. Det är mycket glädjande att Eskilstuna kommun redovisar ett överskott. Min erfarenhet är att kommuner i Eskilstunas storlek med en växande befolkning bör generera ett årligt överskott i storleksordningen 60-100 Mkr. Detta för att klara framtida satsningar och investeringar. Så i det perspektivet så är vårt resultat på +61 Mkr bra. Lägger vi till reavinster och förändrade avskrivningtider för lokaler så landar vi på +120 Mkr.

Detta skrivet med stor respekt för att våra medarbetare arbetat tufft och att det också påverkat den service och de tjänster vi erbjudit Eskilstunaborna. Vi har effektiviserat, ställt om, lagt ner men också varit klokt återhållsamma med inköp och hur vi t ex använder lokaler.

Ett Eskilstuna med en hög arbetslöshet behöver en kommun som är välskött. Jag menar också att vi nu går in i 2010 utifrån ett bättre läge än att börja hämta hem stora underskott som hade blivit följden om vi levererat ett stort ekonomiskt underskott.

Vi hade ett mycket bra sk Omvärldsseminarium i veckan. Fokus var det viktiga men svåra temat Trygghet. Vi hade bjudit in forskaren Susanne Lundåsen från Ersta-Sköndal högskola, Jan Landström, kriminolog och brottsförebyggare från Nacka kommun och författaren och debattören Dilsa Demirbag-Sten. Det blev tre bra inspel.

Lundåsen betonade att det är flera samverkande faktorer som påverkar känslan av trygghet i ett samhälle. Graden av demokrati och möjlighet till inflytande, graden av ekonomisk jämlikhet, att myndigheterna håller vad de lovat, ett rikt föreningsliv, graden av homogenitet dvs att vi känner igen oss i andra och hon lyfte också religionens betydelse.

Demirbag-Sten berörde mig. Hon berättade engagerat om sin egen uppväxt och sina egna erfarenheter av att komma som flyktingbarn till Sverige på 1970-talet. Hon satte fingret på hur vi kategoriserar, delar in människor, söker den etniska och religiösa bakgrunden snarare än att söka varje individs talang och erfarenheter. Hon betonade starkt att det är individen som skall vara skyddad i lagen inte ett kollektiv eller en grupp. Demirbag- Sten är starkt kritisk till svensk integrationspolitik och menar att den har fel utgångspunkt i sin ambition att vilja väl, att inte göra fel eller rädsla för att stå upp för grundläggande värderingar.

Dilsa Demirbag-Sten

Jag blev intervjuad av den finska tidningen Yks Kaks. Det är en månadstidning som produceras i Eskilstuna men har Mälardalen som distributionsområde. Det blev ett bra samtal om Eskilstunas framtidsutmaningar men också om finländarnas roll i vår stad och hur läget är idag.

Jag är inbjuden att träffa Arbetsmarknads- och familjeförvaltningens chefer. Jag uppskattar sådana här möten och det tvingar mig att läsa på och vara väl förberedd. Dra upp riktlinjerna om hur du vill att det sociala arbete skall utvecklas, förmedlar förvaltningschefen Anne Levirinne-Malak uppfodrande.

Mitt Eskilstuna – med löparskorna på (29)
Jag är på väg mot avslutning av mitt löparprojekt och min näst sista Eskilstunarunda går i Ärla. Denna fd järnvägsort där det faktiskt bor över 1000 personer. Startar vid Löta Trädgårdscentrum och tar mig i makligt 6.10 km/min-tempo förbi den gamla kvarnen. Passerar Coop, kiosken och pizzerian. Skönt att det alltjämt finns service tänker jag. Samtidigt som det känns konstigt att det gamla stationshuset förvandlats till en pizzeria. Kanske det också säger något om Sverige 2010.

Tar mig bort mot Åsborgens IP. Varje landsbygdsort med aktning bör ha en livaktig idrottsförening och så är det också i Ärla. Jag har själv ”hängt här” när mina egna barn spelade fotboll och vet att Åsborgen är både inbjudande och svår att vinna på. Ärla IF är också sin friidrott och jag kommer på mig själv med att springa där landslagslöparen och legendaren Bjarne Thysell säkert har sprungit.

Skola, förskola och en lokal brandkår ligger som markörer att Ärla lever. Men var är kyrkan tänker jag när jag ökar tempot tillbaka till Löta.

På hemmaplan
Det är positivt att SAAB lever kvar. Inte bara för Trollhättan utan jag tror också  att det kan vara en första vind-il som ger en föraning om att den ekonomiska konjunkturen är på väg att vända. Mina två kompisar Håkan och Håkan som arbetar på Volvo och Scania börjar nu 5-dagarsvecka igen.

Jag besöker pyttelilla E som växer så att det knakar. Nu när jag inte sett barnbarnet på någon vecka så är det som att jag inte riktigt känner igen henne. Men helt plötsligt så ser jag hennes likhet med sin bror. Hon skrattar lite åt mig och jag tror att hon förstår vem jag är. Kanske?

Som läsaren förstår så är det mycket barnbarn i den Erikssonska familjen just nu. Men med två nyfödda så blir det så. Lilla B kommer på Eskilstunabesök i helgen och klokt nog så kommer mormödrarna och farfädrarna att sammanstråla. Allt för att ösa sin kärlek över det lilla Biet och kommentera varje nytt framsteg. Som om hon var det enda barnet i världen.

Ha en bra helg- och glöm inte Haiti!

Annonser

Responses

  1. Det var roligt att du har uppmärksammat lilla Ärla. Jag är född i Ärla, även om jag inte bor där nu, så har jag mina rötter där och därför ville jag bara nämna att Ärla kyrka ligger vid Malmköpingsvägen bortom Rinkesta. Jag ville också nämna att det finns en mycket aktiv kyrka i Ärla samhälle vid Brannius väg (Pingsförsamling)
    Förr i tiden sa man att om man bodde i Ärla så var man aktiv antingen i pingstförsamlingen eller i Ärla IF. Tack och lov har detta ändrats, nu är man aktiv både i pingstkyrkan och idrottsföreningen om man så vill

  2. Härligt Inger. Det låter som att du har starka känslor för Ärla. Kul!

    Ha det

    Pär E

  3. Hej Pär
    Du hittade ut till Ärla till sist. Jag har bott i Ärla i snart 11 år. Hade ingen anknytning till Ärla innan jag flyttade dit. Men trivs mycket bra och känner att mina barn får en trygg uppväxt. Önskar bara att bussförbindelsen vore bättre så att man får fler som flyttar hit. För har man inte körkort så är det omöjligt att ha oregelbundna arbetstider och bo i Ärla.
    Kul att läsa dina ”ord”.
    Hälsningar Therése

  4. Hej Therése!

    Jag förstår att Ärla är en fin plats att växa upp i som barn.

    Du har rätt när det gäller bussar. Vi borde bli fler som åker kollektivt. Problemet är att det blir som en ond spiral – få åker buss, färre busslinjer som gör att ännu färre åker.

    Du får peppa Ärlaborna att bussen är viktig.

    Ha det
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: