Skrivet av: Pär Eriksson | januari 24, 2010

Om en jordbävningskatastrof, en författare och vikten av att förstå människans drivkraft

Jag hade förberett en krönika om skolan och utbildningens betydelse för Eskilstuna. Men den får anstå. Det finns viktigare frågor.

Jag vet inte riktigt varför jordbävningskatastrofen på Haiti berör mig så starkt. Genom åren har vi tagit del av stora tragedier – krig, massgravar, svältkatastrofer, ett Estonia, ett Balkan, ett Tsunami. Men den här gången så finns ingen anstiftare, någon att lägga skulden på, någon att avkräva ansvar av eller kräva avgång av. Naturen har talat och resultatet är extremt grymt. 

Jag tror också att jag berörs därför att det inte bara är en mänsklig tragedi med tusentals döda, skadade och hundratusentals föräldralösa barn – det är också ett helt samhälle, en hel nation som fallit sönder. All viktig infrastruktur är sönderslagen. Domstolar, polis och rättsväsende existerar inte. Regeringsbyggnader, administration och sjukvård är i ruiner.

Och så kommer de där första berättelserna och bilderna av barn som skrattar och sjunger. Skolor som startas bland rasmassorna. Mitt i den totala anarkin och bedrövelsen så växer motkrafter. Och det är det som berör mig så starkt. Det är som att det alltid finns en motkraft – en slumrande läkande kraft som griper tag i människans inre och mobiliserar framtidshopp.

Alla som har varit med om en djup personlig tragedi vet vad jag menar. Mitt i det djupaste av mörker och känsla av hopplöshet strilar alltid en liten ljusstrimma in. Som en påminnelse om att det finns en framtid.

Altruismen som motkraft
Mitt bland alla rapporter och mediabevakningar kommer jag på mig själv med att tänka på författaren Lasse Berg. I debatten brukar det politiskt korrekt hävdas att alla människor är goda. Jag själv brukar luta mig mot filosofen Voltaire som menade att människan måste odla sin goda sida, öva på att vara god därför att vi också bär på mörka sidor. Om inte annat så talar historien sitt tydliga språk.

Författaren Lasse Berg är mer optimistisk och utmanar inte bara mig utan alla de som hävdar att människan i grunden är självisk och ser till sitt eget bästa och att människan är maktlysten och krigisk. Och att vi därför också bör organisera samhället utifrån individens inre drivkrafter istället för att blåögt tro att vi är altruister, dvs osjälviska som drivs av oegennytta.

Redan i sin bok ”Gryning över Kalahari” och nu i en TV-film som visades under hösten så menar Berg att det finns faktorer som talar för att människan i grunden är god och att vi där tydligt skiljer oss från djuren. Berg menar att människan i grunden drivs av att hjälpa, att vara vänlig och en vilja till att lösa konflikter.

Berg bara inte debatterar utan han söker också stöd i forskningen hos de främsta vetenskapsmännen, evolutionspsykologerna, biologerna, arkeologerna och paleontologerna. Och Berg tycker sig finna stöd för sin tes – människan är i grunden god.

Och kanske det är det som griper tag i mig – att Berg faktiskt har rätt. Den starka viljan av att bidra till ett land som vi knappt ens känner. Viljan av att hjälpa människor vi inte känner eller någonsin kommer att möta.

Att försöka vara en god människa i det lilla
Har det här med vår vardag att göra? Ja, kanske inte. Samtidigt så ger händelserna i Haiti tillfälle till reflektion vilket liv vi själva lever och hur vi förhåller oss till vårt eget land, vårt samhälle och till våra medmänniskor. Kanske vi alla behöver påminnas om livets skörhet. Det finns inga löften. Naturen och livet går sina egna vägar. Floden flyter i sina egna flodfåror även om vi försöker lägga saker och ting till rätta.

Och kanske vi också i det lilla, i vårt förhållningssätt och i våra relationer bör fundera på hur vi agerar mot varandra,  mot våra vänner och familj, mot våra arbetskamrater och mot de vi inte känner men lever sida vid sida med. Underlättar vi för varandra, uppmuntrar vi, stödjer vi, har vi fördragsamhet med tillkortakommanden eller försöker vi trycka till, lägga ok på varandras axlar, fördöma och kritisera?

Kodorden är tolerans och tillsammans. Alltid tillsammans. Jag tror mig veta hur människorna i Port-au-Prince resonerar. Frågan är vilka lärdomar vi gör.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Jättefint och tänkvärt inlägg!

    Jobbar med fotografierna på dig. Jag gjorde en del kardinalfel (sticker ut saker bakom huvudet) men som sagt det finns bra bildredigeringsprogram, så slutresultatet blir nog bra…

    Med vänlig hälsning

    Merja

  2. Tack Merja för återkopplingen och tack för intervjun till Yks Kaks.

    Apropå bilder – tur att det finns redigeringsprogram………….

    Ha det

    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: