Skrivet av: Pär Eriksson | januari 14, 2010

Veckan som gått – w 2

På jobbet
Samarbetet med Mälardalens högskola och Västerås är viktigt för oss i Eskilstuna. En kraftfull och bra högskola skapar inte bara välutbildade människor utan ger också energi till en stad. Bara det att det rör sig några tusen unga studerande i stan skapar i sig ett nytt Eskilstuna.

Den här veckan var det styrelsemöte i det som vi kallar Samhällskontraktet där Mälardalens högskola, Västerås och Eskilstuna går in tillsammans med finansiering för att utveckla skolan, vård och omsorg och att regionen har utbildad arbetskraft.

Även om Alf Egnerfors är en rutinerad politiker så är han ny i sin roll som Kommunfullmäktiges ordförande. Och eftersom jag också är ny i min roll så satte vi oss ner tillsammans med några av våra närmaste medarbetare som ansvarar för de internationella kontakterna. Vi fick en bra dragning om Eskilstunas olika internationella relationer och jag blir glad över att det finns en så stark vilja att Eskilstuna inte bara ska upprätthålla sina internationella kontakter utan också utveckla dem.

Centrumbild från Lviv i Ukraina

Här vill jag vara tydlig – de som tycker att Eskilstunas politiker, chefer och medarbetare och elever inte ska lägga pengar på att resa och hålla igång de internationella kontakterna har inte riktigt mitt öra. En stad som vill utvecklas och betrakta sig som modern måste ha en rad nätverk och relationer. Vårt möte utmynnade i att vi nu ska träffa våra nordiska vänorter samtidigt som vi ska hålla ett högt engagemang i våra nyare relationer med Gatchina i Ryssland, Lviv i Ukraina och Linyi i Kina. Och 2011 så firar vi ”50-årsbrölllop” med vår tyska vänort Erlangen.

Vi hade besök från kommunledningen i Kalmar. Det kändes extra utmanande att träffa dom eftersom de valt att besöka Eskilstuna med motiveringen att de hört positivt om vår kommun och hur vi lyckats omstöpa en industristad till något nytt.

Min lärdom från 15 år i Örebro och 20 år i Västerås är att det ofta pratas positivt om Eskilstuna. Att det finns en respekt för det som gjorts de senaste åren. Ibland kan jag tycka att jag inte alltid hör det från oss själva. Men det kanske ligger lite i sakens natur – vi är ett folk som lärt oss att inte förhäva oss. Och kanske det finns något sunt i det. Men min erfarenhet genom livet är också att stolthet börjar inifrån. Det börjar med hur vi själva tänker och förhåller oss till vår egen stad.

Det interna arbetet handlar just nu mycket om att forma en ny typ av ledningsarbete. Före jul träffades alla ledningsgrupper från förvaltningar och bolag och vi började dra upp riktlinjerna för hur vi vill arbeta. Kodordet är tillsammans och mer över gränser och revir. Och det handlar ytterst om att vi har en hyfsat likartad bild över Eskilstunas läge och vad som är våra största utmaningar. Fokus på några få men viktiga frågor där vi drar åt samma håll samtidigt som varje förvaltning och bolag ges ett stort handlingsutrymme att forma sin vardag. Det kan låta som en paradox men det är där framgången ligger. Förmågan att se sig själv i en större helhet även om jag i vardagen ägnar mig åt en särskild specifik fråga.

Mitt Eskilstuna – utan löparskorna på
Kylan håller alltjämt mig tillbaka. Jag har två viktiga löprundor kvar innan jag kan sätta punkt för mitt projekt och målsättning att ha sprungit mig igenom Eskilstunas alla områden.

Minusgraderna gör att jag får hålla till godo med några raska promenader. Nu får jag se upp så att jag snart inte hamnar i tipspromenadträsket. Just nu är det hustrun som står för hårdträningen. Jag vet inte vad som hänt men nu hänger hon mest på Nautilus och sådana konstiga ställen och pratar reps och set……………

På hemmaplan
I helgen har jag besök av några av mina bästa vänner från Örebro. Temat är musik och vi träffas nu för 29:e året i rad (!) för att rösta fram årets låt, CD, grupp och artist. Läsaren kanske höjer på ögonbrynen men sådana här traditioner och tillställningar är viktiga. I vart fall för oss. Och alltid råbiff. Alltid.

Själv tror jag att Wilco, Monsters of Folk eller the Xx kommer att ligga i topp. Och glöm inte att Kent kommit med enstark CD i år. Och Bob Dylan och John Fogerty…………

Monsters of Folk – en av 2009 års bästa

Ha en skön helg!

Annonser

Responses

  1. Kul med musikomrötning

    Apropå 2009 års cd så skulle jag vilja slå ett slag för den senaste och fräckaste New Yorkjazzen – Vijay Iyer Trio – Historicity (ACT)

    Den mest värmande nya alternativa norska popen – Susanna and the magical orchestra 3 (RUNEGRAMMOFON)

    Den mest passionerade klassiska Mahlertolkningen – Gustav Mahlers nionde symfoni med Stockholmsfilharmonikerna och Alan Gilbert (BIS)

    Jonas

  2. Tack Jonas för tipsen. Och vilken bredd New York, Norge och Mahler. Det är väl det som är musikens tjusning.

    Ha det

    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: