Skrivet av: Pär Eriksson | januari 3, 2010

Om en provocerade insikt, Eskilstunas urkraft och vikten av att gå tillsammans

Eskilstuna står inför stora utmaningar de närmaste åren. Och då tänker jag inte bara på vårt arbetsmarknadsläge med över 4000 personer i öppen arbetslöshet utan det svåra och paradoxala läget att vi samtidigt växer och behöver satsa. Många gånger är det lättare när utvecklingskurvan går åt ett håll – dvs ställa om till nedgång eller uppgång. Nu ska vi klara av det svåra konststycket att bygga Eskilstunas framtid samtidigt som det blåser motvind.

En insiktsfull krönika
Aftonbladets krönikör Peter Kadhammar skrev en intressant artikel strax före jul där budskapet var det lite provocerande i stil med ”Grattis Trollhättan”. Kadhammars tes var att många av de orter som genomgått stora strukturella förändringar – må vara textilindustrin, varvsindustrin eller telecom – idag växer med nya företag, befolkningstillväxt och en gryende optimism. Kadhammar tog Norrköping som exempel och menade att trots eller kanske tack vare kriserna så hade Norrköping idag ett gott läge.

Jag vet inte om det på något enkelt sätt går att föra över resonemanget till Eskilstuna men mina erfarenheter påminner om Peter Kadhammars – ju snabbare en ort lyckas lämna det gamla dessto snabbare formas det nya.

En annan viktig erfarenhet är att de orter där innevånarna lyckas gå tillsammans blir mer framgångsrika än de som ägnar sig åt att skylla på varandra eller ännu värre att motarbeta varandra.

Eskilstunas urkraft
Eskilstuna har en stolt industritradition och har också genom århundraden varit duktig på att ställa om. Även om Eskilstuna idag har några statliga myndigheter etablerade så har vi historiskt alltid levt på att producera. Inte ett arbetstillfälle, ett uppdrag, en traktor eller ens en mutter har tillkommit gratis utan skett i tuff  konkurrens. Vi har inte kunnat luta oss mot vare sig landshövdingsresidens, kyrkostift eller några stora statliga myndigheter. Och utan att låta för pompös – det är den historiska urkraften som Eskilstuna nu behöver i en svår tid.

För 2010 blir tufft. I bästa fall kommer ca 1000 av de förlorade 2000 jobben tillbaka när den ekonomiska krisen vänt. Det betyder att Eskilstuna står inför utmaningen att inte bara återskapa utan också att nyskapa jobb. En sådan strategi går inte att forma i Stadshuset eller hos Mälardalens Högskola eller ens i Fabriksföreningen eller i Vilstagruppen, hos Volvo CE eller hos våra småföretagare. Den framtidsbilden skapas bara tillsammans.

Och det är i den insikten en del av framgången ligger om vi ska lära något från de tidigare krisorterna. Vikten av att gå tillsammans – företagare och entreprenörer, anställda, banker och ”ny-företagarstöd”, intresseorganisationer, kyrkor och föreningar, handeln och fastighetsägare, fackliga organisationer, Arbetsförmedling, statliga myndigheter, kommunen och de politiska partierna.

Att alltid försöka ha Eskilstuna bästa för ögonen. Inte skuldbelägga, lägga ok på varandras axlar utan ärligt stödja och prata väl om varandra – och om Eskilstuna. Detta utan att för en sekund förneka eller prata bort motsättningar och spänningar.

För det som förenar oss alla är att vi bor, lever och arbetar i den här staden. Och att vi fått den till låns från våra far- och morföräldrar och att vi förväntas att lämna den vidare till våra barn och och barnbarn.

Kan ett uppdrag vara tydligare och finare?

Välkommen till 2010 – och ha en bra vecka

Annonser

Responses

  1. Pär!

     

    Det må vara dig förlåtet om all julmat så sent som 3 jan gjort dig lite däst och tankeförmågan satt på sparlåga. Desto viktigare då kanske, att vi alla tillsammans hjälps åt att gnugga geniknölarna..

     

    Här just mitt bidrag. Tar fasta på några av dina påståenden i den här bloggen:

     

    ju snabbare en ort lyckas lämna det gamla dessto snabbare formas det nya.

     

    det är den historiska urkraften som Eskilstuna nu behöver i en svår tid.

     

    För det som förenar oss alla är att vi bor, lever och arbetar i den här staden. Och att vi fått den till låns från våra far- och morföräldrar och att vi förväntas att lämna den vidare till våra barn och och barnbarn.

     

    Kan ett uppdrag vara tydligare och finare?

     

    Vänligen förklara dig lite närmare!

     

    Tack!

     

    Hälsningar Mats

     

  2. Hej Mats!

    Min utgångspunkt i krönikan var Peter Kadhammars tes att ju snabbare en ort lämnar det gamla – tex framgången inom teko- eller varvsindustrin på 1970-talet och nu bilindustrin – ju snabbare formas de nya framgångarna. Enkelt uttryckt – håller man kvar vid det gamla så fördröjs förnyelseprocessen. Kadhammars text med rubriken ”Grattis Trollhättan” fångar det – om än lite provocerande.

    När det gäller urkraften så menar jag att det finns en historisk tradition i Eskilstuna att ta sig ur kriser. Vi har gjort det förr och förhoppningsvis så klarar vi även det här svåra läget. Vi har inte kunnt luta oss mot statligt stöd eller statliga jobb. Genom århundranden så har det varit på mycket egna krafter – yrkeskunnande, företagande och påhittighet.

    Avslutningsvis så försöker jag beskriva att vi har ett arv från våra far- och morföräldrar att ta den här staden framåt. Att lämna över ett hållbart och ekonomiskt starkt Eskilstuna till nästa generation är ett fint och stolt uppdrag.

    Ha det

    Pär E

  3. Och syntesen av dessa tre divergerande förhållningssätt till historien? Med andra ord helheten?

    M


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: