Skrivet av: Pär Eriksson | november 26, 2009

Veckan som gått – w 48

På jobbet
Vi har besök från Mysore i Indien. Det här är viktigt för en modern kommun – dvs att etablera och vårda internationella kontakter. I det här fallet handlar det om samarbete kring energi- och miljöfrågor. Tänk att en region i en av världens största länder med en enorm ekonomisk tillväxt och potential väljer att samarbeta med och ser att det finns ett lärande i just vår kommun.

Jag vill uppmuntra till internationella kontakter och mycket resande. Jag  kan förstå om många är tveksamma till det sättet att tänka när vi har en tuff ekonomisk situation. Men jag menar att vi måste ha en ledning som står upp för vikten av att stärka vårt internationella arbete. Förutom indiskt besök så är det representanter från Ukraina på besök nu i veckan. Och för inte så länge sedan var det en grupp Rinmanelever och lärare på besök i vår vänort Linyi i Kina.

Jag har träffat oerhört många Eskilstunabor de senaste månaderna. Företagare, organisationer, olika nätverk och naturligtvis medarbetare men inga representanter från några av våra kyrkor och församlingar. Därför var det extra kul att i veckan stråla samman med representanter från en av våra  frikyrkor.

Kyrkorna och församlingarna – oavsett om det är statskyrkan, frikyrkor, katolska kyrkan, syrianska kyrkan, moskéer eller andra – är viktiga för Eskilstunas utveckling. Religionen är en del av människors liv och har också en central plats i bygget av en modern stad.

Jag var inbjuden av våra anhörigkonsulenter inom vård och omsorg för att inleda ett seminarium som handlade just om anhörigas roll. Det här är frågor som ligger mig varmt om hjärta. Som kommun har vi naturligtvis ett stort ansvar men vi kan aldrig ersätta den empati, värme och livslånga engagemang som anhöriga, familj och vänner kan erbjuda. Vi behöver varandra – den professionella vården och den ideella. Tillsammans – alltid tillsammans.

Fabriksföreningen hade bjudit in Göran Persson till Eskilstuna. Han gav en framtidsbild där han betonade vikten av ekonomisk tillväxt och miljötänkande. Det känns att Persson är sörmlänning och hans känsla för Eskilstuna går inte att ta miste på.

I veckan drog vi igång ett nytt sätt att arbeta i ledningen. Ni som mer regelbundet läser mig vet att mitt budskap är mycket tydligt på en punkt – vi behöver samarbeta mer, över gränser och revir. För att få mer av helhetstänkande kommer ledningen nu att jobba i ett antal strategiska utvecklingsgrupper där sakfrågorna står i fokus oaktat förvaltnings- och bolagsgränser.

Först ut är att vi samlar alla frågor som handlar om byggande, markfrågor, planering, infrastruktur och transporter under samma paraply. En intern fråga – absolut. Men jag menar att det skapar värde för Eskilstuna och för politiken.

Mitt Eskilstuna – med löparskorna på (25)
I somras tillbringade jag en dag i Torshälla tillsammans med Alar Kuutman. Alar har bott en stor del av sitt liv i Torshälla och är nog den bästa ciceronen man kan ha. Alar menar att Torshälla är ett men ändå tre – dvs bruksmiljön den småborgerliga staden och folkhemmet.

Nu var det dags att springa sig genom dessa områden. Utgår ifrån Edvardslundsskolan i Torshälla. Springer i makligt 6.05 min/km-tempo förbi Spångagården, svänger vänster längs kanalen. Rundar bostadshusen vid ”Kent-land” och känner att jag är i folkhemmets kärna.

Passerar torget, tar mig över ån och upp mot kyrkan. Här är så fint och jag tänker på att vi har ett eget Sigtuna i vår kommun. Stannar vid Rådhuset och tänker tillbaka till en kall februaridag för snart 35 år sedan. Jag tillhör den exklusiva skara av Eskilstunabor som gift mig just i Rådshuset och med den klassika borgmästaren Tore Hellberg som vigselförrättare. Det ni.

Springer Lilla gatan med sina vackra hus och ner mot bruksområdet och dess gröna park där brukskontoret och disponentvillan finns kvar om än i ny funktion.

Jag tycker om Torshälla. Det är inte bara en kommundelsförvaltning utan en egen stad men ändå en del av Eskilstuna kommun.

På hemmaplan
Det är inte så ofta som vi lyckas samla hela familjen samtidigt. Men kors i taket första advent så är vi faktiskt samlade hela laget – både gammelfarmor, stora F och lilla B och deras föräldrar. Och så väntar vi på att pyttelilla E ska komma till världen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: