Skrivet av: Pär Eriksson | november 5, 2009

Veckan som gått – w 45

På jobbet
Internt så är det dags för utvecklings- och medarbetarsamtal för mig. Jag ser sådana här typer av samtal mellan chef och medabetare som en omistlig del av att tydliggöra förväntningar och komma överens om vilka frågor som är viktigast och vilka mål vi har gemensamt för 2010. Det här är en viktig del av en modern organisations liv – att alla drar åt samma håll.

Och ytterst handlar det om att frågorna blivit allt mer sammanlänkade, tempot är uppskruvat och politiken kräver med rätta genomslag för beslut. Tiden då varje medarbetare – om den nu någonsin har existerat – skapar sin egen agenda är över. Det är tillsammans som gäller och då måste vi ägna mer tid till samtal om vart vi ska.

Jag deltar på mitt första sk kommundirektörsnätverk där Sveriges Kommuner och Landsting samlar representanter från alla län. På dagordningen står bl a det kommunalekonomiska läget, näringslivsfrågor, socialpolitik och vad som karaktäriserar framgångsrika skolkommuner.

Det är Kommunstyrelsemöte och den som är tillfällig besökare skulle nog undra att det är så snabba beslut och att ordföranden klubbar investeringar i miljonklassen. Men bakom ligger veckor och månader, ja ibland årslånga diskussioner och processer.

På just det här mötet klubbades t ex förslaget om finansieringen av Citybanan. En fråga som stötts och blötts under lång tid. Det är spännande med kommunal demokrati. Långt från bilden av tråkiga och meningslösa möten.

Jag äter frukost med ett 15-tal rektorer i Skolledarförbundets regi. Jag tycker att det var en mycket bra träff. Jag kände att mitt budskap och de förväntningar jag har föll i hyfsat god jord. Jag vill se rektorer som står upp för skolan, för vikten av kunskap och att höja utbildningsnivån i Eskilstuna. Jag vill se rektorer som är frejdiga i sitt budskap men samtidigt agerar som tydliga arbetsgivare. ”Vi i ledningen har beslutat – inte dom har beslutat……..

Och jag tyckte också att de var tydliga med vilka frågor de anser viktiga och vilket stöd de behöver av sin ledning – fokus på kunskapsmålen, mer stöd till rektorerna så att de kan ta helhetsansvaret för utveckling, ekonomi och personal, mer samarbete med andra. Jag gillar den här öppenheten – att det finns lite spänningar och olika perspektiv berikar.

e-tunagruppen har möte i veckan. Det är den grupp som ansvarar för att hålla ihop e- och IT-utvecklingen i kommunen. Och det känns att vi tar oss framåt. Det är en oerhört snabb utveckling vi ser just nu i hela samhället vad gäller e-tjänster och IT-användning.

En kommun som aspirerar på epitet modern kunskapsorganisation måste ligga i front när det gäller den här utvecklingen. Jag vet att vi sliter tufft i våra skolor och allt är inte toppmodernt och det kan ta tid. Men det är dit vi ska om vi ska hänga med. En till en. En elev – en dator. En lärare – en dator.

Mitt Eskilstuna – med löparskorna på (22)
Jag tar mig ut till Hällby. Jag startar min runda vid skolan och noterar att jag tycker att den ser välskött och ligger i en fin miljö. Jag tror mig veta att skolan uppskattas av elever och föräldrar.

Jag gör samma iakttagelse som jag gjort tidigare under mina undersökande löparrundor – vi har många fina områden som man sällan lär känna om man själv inte bor där. Vid sidan av huvudvägen möts jag av ett fint och välplanerat Hällbybrunn. Äldre bebyggelse med villor blandas med mer moderna 1970- och 1980-tals hus. Och jag blir positivt överraskad av att det finns en hel del hyreshus.

Jag tar mig ner mot den klassiska grytan Skogsvallen. Så vackert beläget och så viktig för orten. Samtidigt noterar jag hur vi byggde idrottsplatser tidgare – tydligen ska de inte användas för här är det höga stängsel med taggtråd runt. För att skydda sig mot vem………….

Jag springer ner mot gamla nedre Hällbybrunn. Har fanns en brunn så sent som en bit in på 1900-talet, affär och järnvägsstation. Och lite längre bort mot Folkesta ligger det lantbruk som en gång bidrog till att en skogsarbetare från Norrland fick sitt första jobb i Eskilstuna. Han stannade sedan kvar i staden och fick en son som råkar vara jag.

Hällbybrunns järnvägsstation 1915. Tåget är på väg till Mälarbaden – avgångstid 12.15

Jag småskrattar när jag kommer på att det var i Hällbybrunn jag blev ihop med en tej som sedan blev mamma till mina barn. Men det är en annan historia.  Minnen, dessa minnen.

På hemmaplan
Sonen och jag tänkte stråla samman i Södertälje i onsdagskväll. Som de Djurgårdare vi är så hade vi ambitionen att följa vårt lag på plats i den tuffa striden om vilket lag som ska få spela i allsvenskan nästa år. Men nu märks det att det finns ett litet barn i familjen.

Jag har nog inte tid, sms-ade sonen. Det var första gången i sitt liv som han tackade nej till en Djurgårdsmatch. Men det är nog så det ska vara. Att det blev förlust är en annan historia.

Och apropå fotboll. Den intresserade noterade nog att AIK blev mästare. En fjäder i hatten till Cityspelaren och tränaren Andreas Alm som är assisterande tränare i AIK. Jag gläds med Andreas som en är riktigt bra ledare och förr eller senare kommer han tillbaka till Eskilstuna och tar oss upp i seriesystemet.

Ha en bra helg!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: