Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 18, 2009

Om ett hus i Harare, termiter och vikten av att söka skärningspunkter

Tänk er följande uppdrag; Du ska bygga ett nytt kontorshus i Harare i Zimbabwe. Ett land med tropiskt klimat där regnperioder avlöses av torka, värme och hetta. Kanske ingen större utmaning om din uppdragsgivare inte lade till att du inte får bygga någon ventilation som drar några elkostnader. Hmmm…….det naturliga är kanske att söka erfarenheter hos andra arkitekter, tekniker och specialister på luftkonditionering.

Författaren Frans Johansson berättar om det här uppdraget i sin läsvärda bok ”Medicieffekten”. Och under tiden vi funderar på lösningen så skulle jag vilja göra en annan ingång i krönikan.

Tillsammans – alltid tillsammans
En läsare som följt mitt skrivandet under flera år gjorde mig uppmärksam på att det ordet jag använder flitigast och som återkommer i varje text är ”tillsammans”. Läsaren gillade det budskapet och menade att hon delade min humanistiska grundton.

Jag blir naturligtvis glad över sådana kommentarer och de som känner mig vet att jag har mitt rotsytem i filosofin och humanismen. Men det är inte hela sanningen. Anledningen till att jag så starkt betonar vikten av att gå tillsammans, vikten av att vi bryter upp förvaltnings- och revirgränser är att jag tror att utvecklingen så här i början på ett nytt århundrade finns att söka i skärningspunkten mellan olika ämnen, vetenskaper och discipliner. Mellan teknik, samhällsvetenskaper, filosofi och kultur. Eller sagt mer vardagligt – förnyelse och utveckling finns att hämta mellan skola och socialtjänst, mellan psykiatri och kultur, mellan teknik och miljö.

Går det att sjunga matematik för att lära sig räkna? Går det att använda tvättstugans bokningssystem när man bygger upp scheman inom vård och omsorg? Går det att använda kulturen som en del av demensvården? Går det att använda nya rön inom hjärnforskningen för att lära barn läsa? Går det att använda lärdomarna om hur levande system fungerar inom biologin för att förstå hur ett tonårsgäng agerar? Går det att bygga ett bostadsområde och hämta inspirationen från biologin? Går det att bygga ett hus utan mekanisk ventilation?

Jag vet inte svaren men jag vet att det kräver att vi går tillsammans över traditionella gränser.

Det innovativa Eskilstuna
Det finns naturligtvis allt jämt mycket kunskap att söka och utveckla inom varje disciplin. I den meningen ska vi fortsätta att gräva djupare – i det vertikala – men min erfarenhet är att framtidspotentialen finns att hämta just i skärningspunkterna – i det horisontella

Det är det som är det innovativa – att söka nya kombinationer och lösningar på problem på tvären. Dvs att kombinera redan kända fenomen och storheter på ett nytt sätt. Och då pratar inte jag i första hand om nya innovativa produkter inom industrin utan om tjänsteinnovationer inom offentlig sektor. På skolor, äldreboenden, fritidsgårdar, socialtjänst, energiproduktion, stadsdelsarbete och bostadsplanering, relationen med organisationer och företag. Dvs att söka nya sätt att jobba, nya metoder, nya arbetssätt, nya sätt att tänka som hämtar inspiration från andra sektorer och kunskapskällor.

För mig är det här en del av Eskilstunas framtidsvision om den stolta Fristaden. Tänk om vi kunde bli den första staden i Sverige där såväl det privata näringslivet som den kommunala organisationen konsekvent arbetade med ett innovativt tänkande.

Först i Sverige……………….jag lovar. Och en del av kunskapen finns på Mälardalens Högskola. Det är bara att knacka på dörren och fråga, nyfiket och ödmjukt.

Vikten av nyfikenhet och frågvishet
Men det här är lättare gjort än sagt. Det kräver nämligen en djup förståelse över vad en innovation är, vad innovativt tänkande är och det förutsätter att vi umgås med varandra över förvaltnings-, sektors- och kommungränser. Därav mitt vurm för samarbete och att jag alltid betonar tillsammans.

Och det förutsätter chefer och medarbetare som är mer nyfikna än säkra på sin sak. Chefer och medarbetare som är mer frågvisa än promt vill förmedla sin bild av verkligheten. Det förutsätter på djupet ett genuint intresse för varandra. Där frågorna ”hur tänker du” och ”vad är din erfarenhet” är viktigare än att vinna och få rätt.

Det är därför organisationer som bygger på rivalitet eller att man ska trycka till någon, eller prata illa om någon aldrig utvecklas. Vi har alla någon gång i vårt arbetsliv arbetat i sådana miljöer och vi vet innerst inne att det aldrig skapar bestående framgångar.

De framtida framgångsrika organisationerna – oaktat om det är en tillverkande industri, ett handbollslag eller en kommun, en skola, ett socialkontor, en teknisk verksamhet, ett administrativt kontor eller en verksamhet för funktionshindrade – bygger sin logik och kultur på samarbete, på nyfikenhet, på öppenhet för andra intryck. Inte bara för att den vill vara korrekt och modern utan att den inser att den annars inte överlever. Min erfarenhet är att arbetsplatser som inte förmår tänka nytt eller är tillräckligt nyfikna stagnerar i sin egen världsbild och skapar ofta ”fiender” utanför sitt eget hus. Tryggt och varmt men sällan leverans.

Svaret fanns på oväntat håll
Nå, hur gick det för vår arkitekt? Efter att ha vridit och vänt på alla tekniska lösningar och pratat med alla andra skickliga arkitekter och tekniker så nådde vägs ände. Problemet såg ut att inte ha någon lösning. Arkitekten var redo att ge upp.

Men av en slump kom arkitekten i kontakt med en biolog som kunde berätta hur termiterna löser problemet och hur de reglerar temperaturen i stacken med sinnrika lucksystem som öppnas och stängs vid olika temperaturer. Så är ni av någon anledning i Harare så fråga var ”termithuset” ligger.

Jag tror att lärdomen är tydlig. Lösningen finns oftast nära men är inte alltid synlig. Det krävs sällan någon ny vetenskaplig uppfinning för att lösa ett problem men sökandet efter ny kunskap finns kanske inte där vi tror att lösningen ska finnas. Det gäller bara att göra sig påverkbar.

Ibland sker ”Medicieffekten” av en slump men ska vi tro Frans Johansson så går det för en organisation att medvetet tänka skärningdspunkt, att söka det innovativa.

Det är precis dit jag skulle vilja att vi tog Eskilstuna – tillsammans. Det nya Florens. Men det får bli en annan krönika.

Ha en bra höstvecka!

Annonser

Responses

  1. Tack för ditt besök på PBS nätverket i Västerås. Ett flertal kollegor nämnde dig och det intryck du gjort på dem i ditt anförande. För egen del så är jag glad att återigen få läsa dina ”Direktören har ordet” och få inspiration och nya tankar, impulser m.m. till mitt eget lärande. Fick inte möjlighet att säga hej då till dig när du lämnade Västerås – Säger istället varmt lycka till med utvecklingen av Eskilstuna mot Florens!

  2. Hej Anita!

    Alltid uppmuntrande, alltid uppmuntrande…………

    Det kändes lite extra att komma tillbaka till Västerås. Jag förstår att ni har det bra och extra fjäder i hatten att ni samlar 5oo pedagoger från hela Sverige för att diskutera skolutveckling.

    Snart gör vi det också………

    Ha det bra Anita!

    Pär e

  3. Ja det går – det går att sjunga in naturvetenskap! Jag sjöng in 5 poäng kvartärgeologi och det funkade så bra att att jag sedan drömde om sandlager som pressades ihop till berg… Så matematik går säkert också!

    tack för inspirerande veckoord!
    Eva

  4. Hej Eva!
    Tack för orden.
    Ja se det var en innovation – att sjunga kvartärgeologi. Man lär sig alltid något.

    Ha det bra

    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: