Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 11, 2009

Om en sanndröm, Wittgenstein och vikten av att berätta berättelsen

Det var en märklig dröm. När jag först vaknade kunde jag inte sortera intrycken men sedan växte bilderna fram.

Vikten av en dröm – en vision
Drömmen måste ha utspelat sig i mitten av 1970-talet. Jag är förflyttad till Volvo BM:s gamla industriområde. Jag hör ABBA-musik när jag går genom industrilokalerna tillsammans med en ung tjej i tjugoårsåldern. På fikabordet ligger en lokaltidning med rubriken ”Nixon avgår” och lite längre ner står det att journalisterna Gulliou och Bratt var fängslade. Jag skrattar när jag noterar att poplegenderna Jörgen Larsson och Alar Suurna är på bild och det står att de har bildat Eskilstuna Musikforum.

När vi går genom fabrikslokalerna så berättar tjejen att det kommer att ligga ett Konstmuséum här om 30 år. Jag skrattar högt och hinner inte avbryta henne innan hon fortsätter med att med ivrig stämma berätta att det här kommer att finnas små uppfinningsrika företag som jobbar med saker som vi idag inte ens vet vad det är…………och där säger hon och pekar mot B-verkstaden kommer man att kunna idrotta inomhus. Det kommer att finnas en hel löparbana, säger hon bestämt. Kan du tänka dig?

 

Jag skrattar lite generat och försöker avbryta henne. Men hon fortsätter att berätta att i elverket kommer ett modernt arkitektföretag att ha sina lokaler och där BM-ledningen nu sitter blir det hotell.

Jag tycker att hon blir allt knäppare och när hon tar mig förbi företagssköterskan och berättar att det här kommer att finnas en skola och butikslokaler så är mitt tålamod slut.

Jag ger henne svar på tal och säger lite upprört att här har vi alltid producerat röda traktorer och det kommer vi att fortsätta att göra de närmaste hundratals åren som vi kan överblicka.

Hon skrattar lite överseende och tvingas överrösta Nationalteaterns ”Livet är en fest” som spelas på radion. Vi får väl se…………………….säger hon glatt. Vi får väl se…………..

Våra liv skapas i berättandet
Och vi fick se. Men kanske den här berättelsen bara kan ske i drömmen. Eller kanske det är så att visioner och framtidsbilder måste bära inslag av drömmar och önskningar. En del upplöses och faller platt till marken medan några visioner och drömmar blir till verklighet därför att människor vågat drömma, vågat berätta berättelsen.

Jag tror starkt på berättandets kraft. Utan berättelser om vår samtid, vår stad, våra företag, vårt arbete, vårt handbollslag eller vår familj så blir vi visionslösa och i sådana miljöer växer ofta bitterhet, konkurrens och inställningen att det är någon annans fel.

Flummigt, tänker den kritiske läsaren. Ja kanske, men vad har vi för alternativ?  Jag tror att vi behöver fler som är som den 20-åriga tjejen. I det förstone kanske de är obegripliga men i många fall så kanske historien ger dem rätt. Och kanske det är så att just därför att de började berätta om framtiden så började framtiden skapas – i samma ögonblick som orden formuleras.

Ska vi tro filosofen Ludwig Wittgenstein så är orden inte bara en beskrivning av verkligheten utan orden i sig, hur vi formulerar oss, hur vi pratar om olika saker, hur vi benämner olika företeelser också skapar verkligheten.

Hängde ni med? Enklare uttryckt – hur vi pratar om Eskilstuna, våra arbeten och våra liv skapar framtiden. 

Eskilstunas framtidspotential
2009 är snart slut och vi gör bokslut över vår stolta 350-åriga historia som stad. Samtidigt så står vi inför en rad utmaningar. Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot våra företag, kommun och enskilda.

Vi ser tendenser till att vår stad socialt glider isär. Vi rankas inte i kommuntoppen vad gäller t ex skolresultat. Den bilden ska vi inte vifta bort. Den finns där och den kan i bästa fall fungera som drivmotor för att skapa energi för förändring.

Men jag tror att vi också ser Eskilstunas styrkor och vi ser den förändring vår stad genomgått på kort tid. Vackrare, grönare, en aning vänligare. Starka företag och många, många entreprenörer. En allt starkare högskola, ett rikare kultur- och idrottsliv och det som bl a är en kommundirektörs uppdrag – en modern kommunal organisation som drar åt samma håll och som levererar resultat. Förutsättningarna finns där. 

Jag har respekt och förståelse för att det traditionella sättet att tänka lever starkt – dvs att avkräva någon annan ansvar, att ställa någon till svars, att utanförlägga och projicera problem. Det är en del av industrisamhällets logik. Och i någon mening så ska också detta leva kvar – det är en del av en demokratisk grundstrukur som bygger på representativitet.

Men i grunden så behöver vi förändra tänkandet om hur man bygger en framgångsrik stad och ett framåtsyftande arbetsliv. Och det börjar med insikten att vi bara kan göra det tillsammans. Vi behöver fler samarbetsinitiativ över sektorer och gränser. Vi behöver tala väl om varandra – glöm inte Wittgenstein.

Vi behöver förstå att det handlar om alla och hela Eskilstuna. Främlingsfientlighet, inskränkthet, intolerans håller oss tillbaka och gör att Eskilstuna inte utvecklas i den takt vi skulle behöva. Jag förstår den som vill klanka, ge dåligt samvete, trycka till någon annan, den som ständigt är förbannad, kritisk och ångestfylld men tyvärr så bidrar det inte till utveckling. Tillsammans – alltid tillsammans.

Och nog så viktigt – att börja berätta berättelsen om vår stad. Vem tar initiativet till att bli nästa unga 20-åriga tjej som drar upp riktlinjerna för Eskilstunas framtid? För ni tror väl inte att hon bara finns i drömmarna………………………….

Jo förresten, hon gav sig inte. Hon pratade om att det bort mot Johanssons brädgård och runt det oåtkomliga Rothoffsparken skulle det växa fram ett nytt vackert bostadsområde och längs ån skulle det ligga en attraktiv konferensanläggning som samlade människor från när och fjärran och i Sporthallen skulle Eskilstuna ta sitt femte raka SM-guld…………………men då hade jag redan slutat lyssnat och sa surt något om att det går aldrig. Men i samma stund kände jag att mina ord ekade tomt och jag kramade om henne. 

Ha en riktigt bra höstvecka!

Annonser

Responses

  1. En liten historia i historien:
    Den 24 oktober åker en hel buss med Eskilstunabor till Söderbärke långtbortpålandet. Det är frivilliga pub- och bryggeriarbetare och alla i bussen har svart tröjor med guldtryck:
    ”Eskilstuna Ölkultur
    Vi brygger öl med kropp och själ”
    Väl framme samlas 1 500 ölentusiaster från stora delar av landet i en underbar gammal Folkets park vid en sjö för att umgås och testa de drygt 20 mikrobryggerier som samlas där.
    Vi har med sex olika öl med Eskilstunanamn:
    Nyfors InneSittarBärs
    Skiftinge single hop
    Fröslunda tjeck
    Skogstorps IPA
    Eskilstuna Jubileumsöl
    Bälgviken pale ale
    Jag tror vi sprider historien om Eskilstuna där.
    och till våren samlas alla hos oss till vår egen småbryggerifestival.

  2. Hej Anna!
    Man önskade ju att man fick smaka några av dom där ”märkliga” ölen. Nyfors InnesittarBärs låter ju inte helt fel en kulen oktoberkväll.
    Ha det
    Pär E

    • All nutid och framtid har en historia. Av vikt är väl ändå att lyfta fram historien, dels för att ha en plattform att stå på, men också för att öka förståelsen för hur vi ska kunna bryta inövat agerande och slentrianmässigt tänkande. Med andra ord: glöm inte hur viktig vår gemensamma historia är!

      Mvh Lena

  3. Hej Lena!
    Bra reflektion. Jag tänker så också. Det är därför historien är så viktig i skolan men också i den offentliga debatten. Allt har ett rotsystem och ju mer man förstår av det ju lättare är det att tolka världen.

    Ha det bra
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: