Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 8, 2009

Veckan som gått – w 41

På jobbet
Mälarbåten är ute och åker på Östersjön för tredje året. Seminarier, föreläsningar och mässa blandas med underhållning, mingel och prat. Det var första gången jag deltog och jag tycker att det är ett bra sätt för företag, organisationer och kommuner att träffas. Förhoppningsvis ökar förståelsen och insikten att vi behöver varandra och om våra städer skall utvecklas så handlar det om att gå tillsammans.

Jag besöker Thomas Carlsson och Stina Kiviaho på Munktell Science Park. Det känns lite både märkligt och märkvärdigt att det här är ett ställe där jag en gång i tiden arbetade. Men det som då var fullt av svarvar, fräsar och borrar är nu ett modernt kontorslandskap. Den klassiska röda traktorn är ersatt av tankeproduktion – web- och designföretag, arkitektfirma, service- och tjänsteföretag. MTM-klockan och standardiserade serier är ersatt av dynamiska processer och innovativa lösningar. Vi skriver ett nytt samhälle. Det är i den här miljön det nya Eskilstuna formas. Och ändå är det som att den där lukten av skärolja gör sig påmind och tränger sig genom de nya kontorsrummen av glas. Eller är det bara jag som känner den? 

Det är extra roligt att träffa sådana som Thomas och Stina. Entreprenörsjälar med en stark drivkraft att göra något bra för Eskilstuna.

Jag är inbjuden av skoledningen på St Eskil. Jag tycker att det är viktigt att jag som kommundirektör känner läget på en av våra viktiga gymnasieskolor. Jag blir glad när jag hör hur St Eskil arbetar. Det finns både bredd och spets. Det sk IB-programmet (International Baccalaureate) är en utbildning i Sverige-klass. Ja, i några stycken så går det till och med att jämföra sig internationellt med liknande IB-utbildningar. Jag blir glad när jag hör att 100% av eleverna klarar de tufft ställda kraven och att några läser vidare på Oxford och Cambridge. Någon rynkar kanske på näsan att det är en elitutbildning. Ja kanske, men med lika många tjejer som killar och 37% av eleverna har invandrarbakgrund.

När vi pratar om vår vision om den stolta Fristaden så är våra skolor bärande fundament. Vi behöver höja utbildningsnivån i Eskilstuna. Det finns potential. Utmaningen handlar snarare om vi är tillräckligt beslutsamma och på djupet förstår vikten av att utveckla skolan i Eskilstuna. Och då pratar jag både om kommundirektören, politiker, skolledning, lärare, skolpersonal, elever och föräldrar. Bara tillsammans. Alltid tillsammans.

Det kändes naturligtvis extra starkt att ”komma tillbaka” till St Eskil. Den skolan som betydde så mycket för mig. Att vi sedan gick och åt en god vegetarisk lunch i ”Prallan” höjde helhetsintrycket. ”Prallan”…………….det var 40 år sedan jag hörde någon säga så. Eskilstuna. Detta kära Eskilstuna.

Mitt Eskilstuna – med löparskorna på (18)
Jag springer ute i Ärna och Slagsta. Det här är områden som är relativt okända för mig. Det finns liksom ingen anledning att svänga av här om man inte har vänner här. Jo, förresten Slagstaglassen är världsklass. Och det fanns en tid då jag och kompisarna tog mopeden hit och spelade minigolf.

Jag springer in i Ärna. Det här är ett fint område. De gamla klassiska ”fyrkants-husen” blandas med radhus och villor. Väl inne i området skönjer jag öppna grönytor och bevarade skogspartier.

Tar mig ner mot Trumpetvägen i 6.14 min/km-tempo och över Torshällavägen och in på Slagstaskolans skolgård.  Jag slås över hur kloka dåtidens planerare var – skolan ligger precis mitt i skärningspunkten mellan villa- och radhusområdena, bostadsrätterna och det större bostadsområdet. Kanske utan att tänka på det så agerade dåtidens samhällsplanerare i ett slags verklighetens miljö – integreringen över sociala gränser.

Springer ner mot Måsta och noterar att det snart är dags att inviga Eskilstunas modernaste äldreboende. Och granngårds byggs seniorboende. Eskilstuna växer och utvecklas hela tiden utan att vi riktigt är varse om det.

På hemmaplan
Höstlöven yr. Det är lite mörkare på morgonen. Jag möter en ny stadsbild som jag som pendlare inte sett på över 35 år. En Eskilstunaå och en stadskärna som sakta förbereder sig för höstvindar och vinterkyla. Men lika vackert.

 Vi är ett gäng tonårskompisar som träffas varannat år. Nu är det dags igen. Vi pratar samling på Munktellarenan och senare gemensam sittning till Danmark-Sverige. Precis så grabbigt som det ska vara. Och så mycket vänskap.

Ha en bra helg!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: