Skrivet av: Pär Eriksson | september 17, 2009

Veckan som gått – w 38

På jobbet
Jag besöker min kommunchefskollega Jan Heimdahl i Strängnäs. Våra städer är för evigt förbundna med varandra och Jan och jag resonerar om hur vi kan stärka våra relationer än mer. Vi har Svealandsbanan gemensamt, ett energibolag tillsammans och vi har Mälaren.

Besöker Bo Nilsson, verksamhetsledare på Studiefrämjandet. Det här är en viktig verksamhet för Eskilstuna. Jag pratar med Johan Bokström och Kecke Lundgren, två profiler som håller i deras musikverksamheten på Balsta.  Snacka om stotlhet – vi har 400 lokala musikband i stan.

Jag hade nog en föråldrad bild av vad ett studieförbund gör – dvs kvällskurser i matlagning, språk etc. Under min rundvandring i lokalerna så möter jag ett gäng ungdomar från Kina som bor i Eskilstuna några månader och läser engelska. I rummet bredvid pågår undervisning i svenska och – lyssna nu – en internationell utbildning riktad mot resebranschen. Vi pratar wordwide, hos oss mitt i Eskilstuna en vanlig höstdag.

Jag uppskattar när jag blir inbjuden till olika verksamheter. Jag tackar nästan alltid ja till sådana inbjudningar. Inte i första hand för att vara artig utan av ren och skär överlevnad. En chef som inte vet hur läget är, som inte lyssnar tillräckligt och fångar upp läget blir lätt tondöv och tappar rytmen i uppdraget. Just därför ägnar jag några timmar till att träffa Magnus Gustavsson och medarbetarna på vår företagshälsovård.

 

Det här är ett litet gäng – 11 st – men nog så viktiga. En modern organisation som vill utvecklas och klara de tuffa kraven som omvärlden ställer måste ha ett genomproffsigt tänkande i det som rör arbetsmiljö, hälsa och rehabilitering. Jag blev glad av att höra hur de tänker om framtiden – Kommunhälsan som en del av vår färdväg att utveckla Eskilstun. Deras huvudbudskap stärkte mig i min uppfattning – vi måste gå mer tillsammans. Agera samfällt. Kommunhälsan upplever att de möter olika ”företag” – dvs varje förvaltning och bolag tänker på sitt sätt.

 

Jag är inbjuden för att hålla en föreläsning för ett sk psykiatrinätverk kring temat ”Samarbete och hur man leder i en tuff tid”. Det finns sedan några år tillbaka goda upparbetade relationer mellan socialtjänsten och landstinget när det gäller psykiatrifrågor. Här samverkar också Eskilstuna och Strängnäs på ett som jag uppfattar det klokt sätt. Det är så här det nya formas. Tillsammans. Inte mot varandra, lägga skuld eller ”inte mitt bord” utan alltid med en hjälpande och stödjande attityd. Det är det som är en av grundingredienserna i en modern kunskapsorganistion.

För första gången skall jag vara med och hälsa nyinflyttade välkomna till Eskilstuna. Vår turistbyrå arrangerar en dag där de bl reser runt och visar Eskilstuna. Kommunfullmäktiges ordförande Alf Egnerfors och jag har fått äran att hälsa välkommen i Stadshuset på lördagmorgon. Sådant där är viktigt. Det är – om än en liten detalj – att leva visionen och visa att vi är stolta över vår stad.

Mitt Eskilstuna – med löparskorna på (15)
Springer mot Vilsta och in i Snopptorp. Detta lite märkliga område som både innehåller gamla villor från 1930- och 40-talet, men också mer moderna men också de klassiska höghusen från 1960-talet. Det är som att Snopptorp var vår första fyrbåk in i moderniteten.

Jag tar mig ner mot ån i makligt 6.12 min/km, över Stålforsbron och mot gamla Konstmuséet. Passerar Tunaforsfabriken som står som ett jättelikt monument och påminner om en industri som inte längre finns kvar. Jag tror och hoppas att det inom något år förvandlas till moderna bostäder.  

Arbetet med de nya bostäderna vid gamla Konstmuséet är nu i full gång och pålningsarbetet pågår även på den gamla grusplanen. Jag är tvungen att stanna och minnas. Här spelade vi i IFK:s gängserie. Och lagen hette Milan, Tottenham, Inter och mitt eget Dukla. Jag vet inte varför några grabbar i 12-års åldern väljer att kalla sitt lag efter ett tjeckoslovakiskt armélag men jag tror att vi hade sett dom på TV och förstått av Putte Kock att det här var det bästa laget i Europa. Min mamma hade klippt ut bokstäverna DUKLA från ett vitt lakan och sytt fast på min blåa träningsoverall. Frågan är om jag inte är den enda i Sverige som haft en Dukla-träningsoverall. Se hela bilden

 

 

 

Jag fortsätter längs järnvägen upp mot lasarettsområdet. Springer förbi ett ställe där det till och från allt jämt ligger blommor som ett minne att en av våra Eskilstunaungdomar dog i en tragisk händelse. Jag skriver inte det för att riva upp några sår utan mer för att beskriva vad mycket som finns att berätta om Eskilstuna och hur människor levt i vår stad – bara utifrån en ganska vanlig löprunda, en vardag vilken som helst.

På hemmaplan
Det blir en helg i idrottens tecken. City spelar en avgörande match som handlar om deras framtid i division 2. Några timmar senare börjar GUIF den efterlängtade resan mot revansch. Och naturligtvis i visonens anda – våga utmana………………

Ha en skön helg!

Annonser

Responses

  1. Hej
    Konstmuseét grusplan ”fan” jag blev glad av det du skrivit. Jag cyklar där varje morgon blir nostalgisk,drömmer mej bort till svunna tider. Cyklar vidare. Nej var är golfbanan med de kulörta lyktorna jag drömmer vidare, som tur är så vaknar jag upp ur svunna tider när jag kommer till jobbet.
    Föresten du jag spelade för Milan
    ha det bra
    Lasse

  2. Hej Lars!

    En frände – jag hör det. Jo, då nog minns jag den klassiska minigolfbanan. Och Milan…………..det var väl ett ganska bra lag även om jag tror att mitt Dukla var ett strå vassare med Börje Edman i mål och Lennart Lind i försvaret. Båda blev ju sedan A-lagsspelare i IFK.

    Och här får du en utmaning – varifrån kom Santos………

    Ha det
    Pär E

  3. Hej
    Santos-Edson Arentes Do Nacemento kanske felstavat -Huvudstaden heter inte Rio.
    Djurgårdsskolan- även jag brukar stanna till och minnas tiden där.( Rektor Arne Robeck Stiligt klädd.tysnad i korridoren när han skred fram, upp i ” nästan ”enskild ställning när han ”hälsade” på i klassrummet .Har jag eller rektorerna förändrats. det är nog så att ”vi båda förändrats”. Träslöjd Ljungblom, Oscarsson med Avmaterial .Jag hade Roine ”sträng men rättvis” de flesta gillade honom. Listan kan bli lång en härlig tid tyckte jag
    ”och konstigt nog blir den bättre och bättre ju äldre jag blir. Till slut en fråga, visst var det kolstybb på fotbollsplan Ekängen där ”gängserier” höll till.
    Till slut Utmaning var låg Biografen Saga
    Ha de bra
    Lars

  4. Hej Lars!
    Jo då, alla namnen finns där. Det låter som att vi är jämnåriga.

    Ekängen var en klassisk grusplan. Jag mer eller mindre bodde där och har slitit ut ett antal fotbollsdojor och skrapade knän i det gruset.

    Bra fråga om Saga. Enkelt; i korsningen Ruddamsgatan och Djurgårdsvägen. Numer är det väl en videobutik.

    Rätt eller…………

    Ha det bra

    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: