Skrivet av: Pär Eriksson | september 10, 2009

Veckan som gått – w 37

På jobbet
Jag lyssnar på vice Riksbankschefen Lars Nyberg som är på besök i Eskilstuna. Om jag ska tolka Nyberg så är vi på väg ur finanskrisen. Och kanske vi behöver förbereda oss på att allt inte  återvänder till det invanda utan att vårt näringsliv omformas och ett nytt Eskilstuna behöver växa fram.

Träffar Bodil Ekström – Arbetsförmedlingens chef – och vi ser ungefär samma bild. Dvs de jobb som nu går förlorade ersätts inte lika enkelt utan det är nya näringsgrenar och nya innovationer som behövs.

Samtalar också med Annika Edetun Lahtinen som är VD på Idea Plant – ett nätverk som samlar design- och informationsföretag. Jag förstår av Annikas resonemang att bakom våra starka industri- och tillverkningsföretag så börjar det växa fram någonting nytt ur Eskilstunamyllan. Och det stavas kunskaps- och designföretag. Det kanske är nu vi börjar se effekterna av Mälardalens Högskolas satsning på innovation och design. Nestorn Jan Brandt får sträcka på sig. Tänk om det är det som är en del av Eskilstunas framtid.

Jag träffar ett tjugotal medarbetare som ingår i vår satsning ”Framtidens ledare”. Det här är bland det roligaste som finns – dvs möta nästa generation chefer. Det känns lite ovant att ikläda sig rollen av klok och erfaren men vi 1950-talister har några decenniers erfarenheter att förmedla.

Träffar SKTF:s styrelse i ett samtal om Eskilstunas framtid och hur de ser på läget i våra verksamheter. De fackliga organisationernas röst är viktig och de kan också förmedla bilder av hur de uppfattar stämningar i verksamheten. Jag har genom åren själv fungerat bäst när jag mött starka och konstruktiva fack. Svaga och otydliga är sällan bra dialogpartners för arbetsgivaren.

Vi har möte om Eskilstuna Logistik Park. Vi skriver ett nytt kapitel i vår historia –  logistikstaden. För någa år sedan etablerade såväl H&M som Lidl men också några andra stora företag sina lager i Eskilstuna. Det här är viktigt för oss. Det skapar arbeten och ger energi till vår stad. Vi är nu på väg att stärka den här inriktningen med att utveckla kombiterminaler där järnväg och lastbil kan mötas. Och kanske på sikt flyg. Glöm inte att vi har Kjula flygplats.

 Mitt Eskilstuna – med löparskorna på (14)
Håller 5.50 min/km några varv runt Djurgården. Det här är en central plats i mitt liv. Jag är uppvuxen i grannkvarteret och bor ett stenkast härifrån idag. Jag har tillbringat mycket tid på Djurgården. Är det någon som minns ”Barnparken” som måste ha varit något slags dåtida öppet fritids? Här firade man midsommar med föräldrarna och Eskilstunas egen Hyland Bengt Larsson på 1960-talet och här var man på musikfestival på det radikala 1970-talet.

Men framför allt så är Djurgården Ekängen för mig. Om det finns någon slags statistik över var jag befunnit mig i livet så undrar jag om inte Ekängen ligger ”fem-i-topp”. Och hit återvänder jag gärna. En match med några av mina kvarterslag Östermalms IS eller BK Sport en fin sommarkväll betraktar jag som ett av livets bästa stunder.

Sackar lite i tempo men tar mig mot Djurgårdsskolan – den ”institution” som betytt mest för mig. Det var här min hunger för kunskap och samhällsintresse vaknade och bevattnades. Jag stannar upp och sätter mig på en bänk på skolgården. Positiva minnen far genom huvudet där gamla skolkompisar och lärare passerar revy. Och där i 7:an fanns en liten tjej som jag som ”nia” inte riktigt såg…………..än.

Jag störs lite av att den fina stenlagda ”1952” på trappan in till skolan numer är asfalterad. Som om det bara drogs ett streck över historien. Någon nitisk har säkert tyckt att det är lättare med underhållet då. Och gud bevars, tänker jag, ingen har väl målat över Vera Nílssons mycket vackra och koloristiska ”Händer” som är målad på väggen i matsalen. En målning som tusentals elever och lärare fått beundra genom årtionden. Kanske någon läsare vet svaret?

Småjoggar hemåt och känner att jag bor i det finaste av städer. I vart fall i mitt liv.

På hemmaplan
Det är en ynnest att få cykla till jobbet en vacker septembermorgon. Att få se staden vakna och vara en del av den. Det är en ynnest att få säga ”jag kommer om fem minuter” när hustrun ringer och frågar när jag kommer hem.

Ha en bra helg!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: