Skrivet av: Pär Eriksson | juli 27, 2009

Sommarpärspektiv VIII 2009

Jag tror att vi alla bär på platser som vi räknar som hemma. Om någon ber oss söka i våra hjärta efter ”hemma” så kommer det upp platser som betytt något. I det förstone kanske vi tänker att det är vackra och idylliska platser men när vi tänker efter så tror jag att det snarare är platser där det finns ett sammanhang, där det finns människor som satt avtryck, där det finns minnen som etsat sig fast.

För mig är naturligtvis Eskilstuna en sådan plats. Här är jag född och uppvuxen. Här finns mina vänner och familj. Och här finns minnen att bära från skolan, från fotbollsplanen, från de första kärlekarna och de första jobben. Att få leva och arbeta där man också har sitt hjärta är en ynnest.

 Men jag tror också att man får plats med fler platser i sitt inre. Mina föräldrar är från området kring Ljungan i Västernorrland. Har fanns mormor och morfar, farmor och farfar, mer än tjugo fastrar och morbröder och ett antal kusiner som jag inte ens klarar av att räkna. Här finns mitt rotsystem – hårt arbetande svedjefinnar som tog sig över Bottenviken på 1700-talet och här fanns bönder och skogsarbetare, missionärer och frikyrkopastorer.

Och jag tackar mina föräldrar så här i efterhand att de lät mig tillbringa varje sommar här. Långt från tält, husvagnar, Västkusten och Mallorca.

Och så är det dags igen. Vi packar bilen för några dagar ”hemma”. Hem till gården där mormor och morfar bodde och där min mamma föddes. Och där mina morbröder bott och mina kusiner är uppvuxna. Det glädjer mig att sågverket alltjämt är i drift och ska jag tro på pratet på byn så går det för högtryck.

Jag funderar på det här och tänker på hur våra invandrare och nya svenskar har det. Deras längtan hem, hem till byn som fostrat dom, hem till släkt och familj. Och samtidigt som de rotat sig i ett nytt land, i en ny miljö. Men kanske kanske känner de sig lite som jag gör – att man bli en hel människa om man samtidigt som man bejakar sitt rotsystem också känner glädje och kraften i nuet. För om hjärtat är tillräckligt stort så finns det plats för flera platser samtidigt.

Det är med den insikten jag tar vägen upp över Horndal, Storvik, Ockelbo, Järvsö, Ljusdal och Ånge. Och där precis där, där Ljungan gör en krök ligger det vackraste av platser. Nästan lika vackert som där Eskilstunaån gör en krök vid Smörparken.  

 Ha det bra!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: