Skrivet av: Pär Eriksson | juni 11, 2009

Veckan som gått – w 24

På jobbet
Jag besöker vår VD Adam Brännström och hans medarbetare på Energi och miljö. Det slår mig vilket bra kommunalt energibolag vi har.

Många kommuner valde för några år sedan att sälja sina energibolag. Det finns säkert kloka och rationella val i ett sådant beslut men jag tror att det är rätt att en stor kommun som Eskilstuna förfogar över sin energiförsörjning – bl a kan vi tydligare styra inriktning, mål och miljöhänsyn.

För jag blir glad när jag pratar med Adam och hans medarbetare. Eskilstunas inriktning på biobränsle, en bra process som gör att vi kan öka källsorterandet och hur vi tar reda på avloppsvattnet på naturlig väg ute vid Ekeby våtmark är exempel på en tydlig miljöambition.

En stad som vill framåt, en stad som vill kallas modern måste sätta miljön och långsiktighet i fokus. Det är kanske särskilt viktigt för en stad som är van att producera och där rök ur skorstenarna varit tecken på tillväxt.

Jag åker också ut till Parken Zoo för att träffa VD Mats Ericson och hans medarbetare. Jag vet att det finns många synpunkter och viljor när det gäller Parken Zoos framtid och mycket handlar också om politiska ställningstaganden – t ex om en kommun skall driva en djur- och nöjespark.

Låt mig vara rak – Eskilstuna har en stark turistmagnet och den heter Parken Zoo. När jag pratar med människor utanför Eskilstuna så är det Parken de känner till. Min bedömning är att Parken genererar tillväxt, skatteintäkter och gott renomé till vår stad. Sedan har kritikerna rätt – och här är Mats Ericsson och  jag överens – vi skall klara de ekonomiska målen enligt den plan som Parken Zoo:s styrelse antagit.

Vi vandrar runt bland alla djuren och Mats berättar engagerat om de bevarandeprojekt vi driver i Parken. Det slår mig att min bild av Parken Zoo där vi tittar på ”djur i bur” är förlegad. Det är något annat mer lovvärt och pedagogiskt vi håller på med.

Jag slås också över att Parken känns fräschare än på länge. Jag har varit en flitig Parkenbesökare genom åren. Allt från den tidiga popscenen i mitten av 1960-talet – jag glömmer aldrig Nameloosers på den gamla teatern – till lördagskvällarnas dans med Curt-Görans och Monotones i slutet av 1960-talet till att som förälder och morfar besöka djurparken. För några år sedna tyckte jag att Parken höll på att sjangsera. Under vandringen med Mats så känns det just nyare och fräschare. En stad som vill framåt måste våga satsa på upplevelser och turism. Utan Parken Zoo är vi tunna.

Annars har veckan bl a innehållit träffar med medarbetare, möte i Nyköping tillsammans med länets kommunchefer, styrelsemöte i Västerås kring samarbetet Eskilstuna, Västerås och Mälardalens Högskola samt en träff med Eskilstuna Marknadsförings AB. Allt med Eskilstunas bästa för ögonen. Och allt under fältropet tillsammans. Alltid tillsammans. Alltid.

Mitt Eskilstuna – med löparskorna på (6)
Carlavägen norr ut, förbi Hemköp och in i Röcksta. Jag gillar den här egnahems-känslan, fina och prunkande trädgårdar och mycket grönt.

Springer över Sundbyvägen och in över Årbyskolan. Jag vet att skolan slitit med sitt rykte för några år sedan. Idag hör jag berättelser från såväl lärare som föräldrar att det är en skola man börjar bli stolt över. Något har hänt efter en period av oro och skadegörelse.

Springer i makligt 6.08 tempo i tunneln och in i bostadsområdet. Jag möter liv och rörelse. Barn, ungdomar och vuxna som och är ute och rör på sig. Grönområden blir fotbollsplaner och mitt bland husen ligger också en plan för sk spontanidrott. Att Årby IP och Årbyskogen ligger granne förstärker min känsla av trivsel.

Min bild är att Årby till och från genom åren haft ett oförtjänt rykte som problemområde. Utan att låta naivt blåögd eller vilja sopa problemen under mattan – men jag menar att Årby är bra.

Jag har själv både bott i sk miljonområden och också relativt nyligen besökt sk ”socialt utsatta områden” i Stockholm och Göteborg. Min bestämda uppfattning är att vi inte har några sådana områden i Eskilstuna. Men om vi inte ser upp, om vi inte förmår se den här tendensen till växande utanförskap så har vi snart egna områden i Eskilstuna som inte känner samhörighet med helheten.

Just därför är föreningar, ungdomars egen kraft och föräldrarnas engagemang så viktig. Just därför är Årbyskolan så viktig. Det måste vara de allra bästa pedagogerna, de allra mest hängivna, den allra bästa skolledningen som arbetar på Årby. Och jag vill tro att vi är på väg dit.

På hemmaplan
Efter att har umgåtts med våra vänorter från Kina och Ryssland, från Erlangen och våra nordiska grannländer, efter att ha träffat Volvoledningen, mött landshövdingen och ätit lunch med hovet så har det blivit vardag.

Och så står jag där på skolavslutningen med barnbarnet. Han sjunger ”Sommaren är kort” och ”Idas sommarvisa” och våra blickar möts för en kort stund – och jag förstår att han förstår att jag tycker om honom. Och han förstår att jag förstår att han tycker om mig. Det är precis i det mötet som jag inser vad det är som betyder något på djupet.

Och mitt i sorlet, mitt i regndugget och sången så SMS:ar sonen att det fötts ett nytt barnbarn i familjen. Och precis i den sekunden, i det frysta ögonblicket så är ordet lycka ett litet för svagt ord för att beskriva hur den där morfadern och nyblivna farfadern känner sig. Livet är gott !

Ha en riktigt bra helg!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: