Skrivet av: Pär Eriksson | juni 4, 2009

Veckan som gått – w 23

På jobbet
Och så var det den där veckan som i vart fall jag sett fram emot. Eskilstuna firar sitt 350-års jubiléum. Jag har äran att få vara lite vicevärd tillsammans med politikern Siw Jansson när vi tar emot en kinesisk delgation från vår vänort Linyi. En modern stad på vägen mellan Peking och Shanghai, 10 miljoner innevånare och centralort för Volvo CE.

Och efter diverse hälsningar så styr vi färden mot just Brunnsta och Volvo.

Sedan blev det dags att ta emot alla våra besökare i ”twinning conference” – från våra klassiska vänorter Jyväskylä, Esbjerg, Erlangen och Fjardabyggd men också från vår relativt nya bekantskap i Ryssland – Gatchina.

Någon kanske tycker att det här är onödigt. Jag tänker precis tvärtom – vad stolt jag blir att vårt Eskilstuna har sådana bra och väl utbyggda internationella kontakter. För det är där en del av vår stads framtid finns – förmågan att knyta kontakter, stärka utbytet mellan våra länders ungdomar och föreningar, bygga affärsrelationer etc.

Annars har min vecka varit fylld av bra möten och träffar med bl a våra informatörer, cheferna på arbetsmarknads- och familjeförvaltningen och kommunstyrelseförvaltningen. Det är möjligt att några redan börjar tröttna på mig – men jag kör hårt och konsekvent med mitt budskap. Stolthet över Eskilstuna, vikten av att förflytta oss från traditionell industri- till kunskapsstad, vikten av en samlad ledning som stödjer politiken och verksamheterna och allt under fältropet tillsammans.

Jag träffade skolledningen på Rinmansgymnasiet. Det var en mycket bra träff och ett bra samtal. Utan att låta inställsam – men om så bara 50% är verklighet av deras resonemang, inriktning och ambition så har vi en skola i Sverigeklass. Det här glädjer mig oerhört. Om det är något som är viktigt i Eskilstuna framöver så är det att vi lyckas utveckla skolan. Det är kanske den enskilt viktigaste framgångsfaktorn för vår stad. Vi behöver höja den allmänna utbildningsnivån och där har förskolan till vuxenutbildning och Mälardalens Högskola en enormt viktig uppgift – just det tillsammans. Och just därför är det viktigt att vi har skolor som sticker ut, går i spets och utmanar.

Hur kommer det sig att kommundirektören hamnar på Rinman, frågar sig den vetgirige. Initiativets makt, säger jag. Jag är alltid intresserad av dialog och möter mer än gärna medarbetare och verksamheter som har något att berätta, något att förmedla. Och för att vara ärlig – jag gör det inte för att vara en ”sjysst” chef utan av ren och skär överlevnad. En kommundirektör som inte förstår verksamheternas och stadens logik och själ får det svårt. 

Och återigen – även denna vecka – vad många bra människor jag möter. Det har hänt något med Eskilstuna under tiden jag pendlat i 20 år till vår grannstad. Det känns som att alla är besjälade av samma berättelse – stolthet som blev nedgång under 1970- och 1980-talen som vändes till revansch och framgång. Och nu är vi lite knockade igen. Nya varsel i veckan, ökat försörjningstöd med ofattbara 60-70 Mkr mer än för några år sedan. Men vi reser oss igen. Om inte annat så hämtar vi kraft det här veckoslutet under vårt 350-års jubiléum.

Mitt Eskilstuna – med löparskorna på (5)
Vilstastigen fram, över ån och in i Fröslunda på måttliga 6.08 min/km. Jag sicksackar mig fram genom området, löper gata upp och ner och tillbaka. Jag verkligen gillar Fröslunda. Välbyggt, väl planerat, mycket grönska, smala gator med biltrafik genom området och ett klassiskt 50-tals centrum.

Varje större stad har ett Fröslunda. Det andas folkhem och optimism. Så här byggdes det precis innan de stora miljonområdena kom till på 1960-talet. För mig är Fröslunda kolstybbsplan där City hade sin ungdomsfotboll. Vi var ett gäng grabbar – Krister, Tobbe, Kjell och jag – som bodde i närheten av Ekängen. Men våra farsor var kompromisslösa när det gällde klubbtillhörighet. Det var randigt som gällde så det vara bara att slänga sig på cykeln och ta sig till Fröslunda trots att vi hade Ekängen ett stenkast bort.

Våra lag hade namn efter bilmärken och jag minns mitt eget BMC när vi mötte Rover och Amazon.

Tänjer ut stegen bort över Tallåsplan. Rundar nya förskolan och ut på Gillbergavägen. Vilken ynnest att få springa med vinden i ansiktet och andas en första känsla av sommar. I en stad som säger sig vilja vara modig.

På hemmaplan
Helgen går i 350-års jubiléets tecken. Så jag slår ett slag för alla bra uppträdanden. Jag skall försöka hinna med Adiam Dymott, Yvonne, Sator och Eldkvarn. Och ett litet Eskilstunatips – Adam Heldring på söndag. Kjulagrabben som drog till New York. Det är att våga utmana. Det är att leva visionen. Go for it Adam!

Ha en bra helg!

Annonser

Responses

  1. Har läst och hört ditt budskap flera gånger och vi tröttnar aldrig på det. Klart vi ska vi nå vår vision och vara/bli den stolta Fristaden! Tycker informatörerna Monica Olsson och Anna Jerdén

  2. Bra jobbat Pär! Du skulle ha sprungit in och hälsat på i Fröslundaskolan.. där behövs ett besök! Lasse

  3. Hej!
    Jag kom som 2-åring till Fröslunda 1950 från Carlavägen, jag hade en bra uppväxt med skola och trevliga grönområden, Fröslundaskolorna bygdes under 50-talet då det fanns mycket barn i området. Det finns kändisar från Fröslunda bl.a. – Benny Andersson/ ABBA och Christer Lindarv.//Hälsar Yvonne

  4. Hej Yvonne!
    Kul med dina minnesbilder. Och till din lista av kändisar i Frölunda kan vi väl lägga världsmästaren i bordtennis – Kjell Johansson.

    Eskilstunahälsningar
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: